Vad gör Tintin i Seattle, vad gör en producent och hur går det egentligen till när man spelar in en platta i en riktig studio?
För att få svar på dessa frågor (och en hel del till) följde Metal Zone det svenska hårdrockgänget Mental Hippie Bloods arbete i studion under sex intensiva sommarveckor med nya plattan ”Pounds”.

För alla er som inte vet det så är Mental Hippie Blood ett band från Stockholm och en slags fortsättning på de gamla kultkämparna i Glorious Bankrobbers.
Bankrobbers var ett grovt underskattat band som spelade slamrig hårdrock långt innan folk hade hört talas om Axl och Slash i Guns n’ Roses.
Tyvärr så nådde aldrig ”bankrånarna” de framgångar som de så väl förtjänade. Skivbolagsstrul och annat satte mer än en käpp i hjulet för en erövring av världen.

Mer tidsenligt namn

Nytt kontrakt skrevs med MVG (som bland annat har rapmetallarna i Clawfinger och hardcorenissarna i göteborgska Mary Beats Jane under sina vingar) och ett alldeles utmärkt självbetitlat debutalbum spelades in.
När man ändå skrev ett nytt kontrakt och bytte musikstil till en betydligt kraftfullare hårdrock, så passade man på att byta namn till det mera tidsenliga Mental Hippie Blood.
Man rekryterade en ny trummis vid namn Jonas Östman och fick en ny gitarrist i före detta Treat-strängbändaren Anders ”Gary” Wikström. De gamla medlemmarna vare sig orkade eller kunde prestera den här formen av musik, så de valde att sluta eller blev sparkade (välj det som passar).
Många — till dom hör undertecknad — höjde rejält på ögonbrynen när Anders gick med i det betydligt tuffare Mental Hippie Blood. Treat var ju kända för att spela lite ”snällare” musik och ha färgglada spandex-brallor.

”Cybersankan”

Lördagen den 4 juni träffade jag gitarristen Micke Jansson på en hårdrockgala i Norrköping där de uppträdde tillsammans med Morgana Le Fey, Terminator III (med folk från 220 Volt, Talisman och Treat) och en drös lokala band.
— Vi kommer just från en sväng i Tyskland där vi lirat på några större festivaler med bland annat Clawfinger, Extreme, Paradise Lost och Aerosmith, berättade Micke som menade att gigen fungerat ”skitbra”.
— På måndag (den 6 juni /reds. anm) börjar vi spela in vår andra platta.

Att det är mycket jobb att lira in en CD vet nog de flesta. Låtar ska skrivas, demos spelas in, producent väljas, studior bokas och mycket mer.
Till producent och därmed ansvarig för projektet utsåg bandet Ulf ”Sankan” Sandqvist. Ännu ett överraskande val för många. Man valde mellan Tomas Skogsberg (mest känd för att vara mannen bakom Entombed med flera band) och ”Sankan”. Medan där Skogsberg ville gå mera retro med materialet ville ”Sankan” göra något helt nytt.
För hårdrockare är nog ”Sankan” eller ”Cybersankan” som han också kallas för ibland, känd för att ha producerat Shotgun Messiahs senaste (sista?) platta ”Violent new breed”.

Ville ta chanser

”Sankan” var från början trummis som senare sadlade om till producent.
Han började sin karriär med den bland många rockkritiker omhuldade gruppen Diestinct men han har även trummat med den rockige engelske popmannen och kritikerfavoriten Lloyd Cole och ligger bakom den superbrutala plattan med förre Ebba Grön-aren och Imperiet-mannen Thåströms senaste projekt Peace, Love and Pitbulls. ”Sankan” har också turnerat med Thåströms band. Han har också gjort remixar åt bland andra Clawfinger och Killing Joke.
— Vi valde ”Sankan” på grund av att han var villig att ta chanser och inte köra efter gamla invanda hjulspår, menar Micke när jag träffar honom, ”Sankan” och Anders i gamla pålitliga Decibel Studio belägen på Södermalm i Stockholm.

Vad fick då ”Sankan” att arbeta med Mental Hippie Blood?
— Vi har inget gemensamt och ändå har vi det, menar ”Sankan” aningen kryptiskt.
— Jag ser det som en utmaning. Lättast för mej hade ju varit att göra en industriplatta med något annat band, fast det går ju bort, den genren går rakt in i väggen. Rockgrejen håller ju längre liksom. Den är mer traditionell och bygger inte så mycket på att det är ”just nu”.
— Jag har en jävla massa idéer för hur den här plattan ska låta. Frågan är bara om tiden räcker till. Vi ska alltså göra en platta som vanligtvis skulle ta fem månader att göra på en och en halv månad.

Ni noterade säkert att inspelningen av plattan inleddes i början på juni månad det vill säga bara någon dryg vecka innan VM i fotboll tog sin början. Bandet har också haft flera nattmanglingar med arbete i studion som avbrutits för att se, inte minst, Sveriges matcher. I Decibel studio finns — givetvis — en TV.
Studion i övrigt bär en hel del spår av VM i fotboll. En lagbild på Sverige respektive Tyskland hänger i entrén. Någon humoristisk människa har på samtliga tyska spelare med hjälp av en svart tuschpenna ritat till vattenkammad snedlugg och en konkret mustasch under näsan. Och istället för Tyskland står det ”Dritten reich”…

I Decibel Studio har så vitt skilda artister som Axewitch (ett av de första svenska hårdrockbanden) till Doctor John (klassisk rockartist från New Orleans) och Ebba Grön spelat in. En riktig rockstudio således.
— Det här är rätt miljö att spela in hårdrock i, menar ”Sankan”. Det snackades om att vi skulle hålla till ute i Vaxholm. Men det gick ju bort i 180.
— Att sitta ute bland en massa segelbåtar blir lite fel om man ska jobba med hårdrock.

Ett ”utskällt” gruppjobb

Men innan man kommer så långt att kan trycka in recordknappen och köra loss ska man skriva låtar.

Vem har gjort låtarna till den här plattan?
— Det är jag och Anders som gjort den mesta musiken, riff och sådant. Sedan skriver ju Micke (Oran, sångare) texter och de flesta sångmelodierna, berättar Micke.
— Alla hjälps ju åt, mer eller mindre, man arrangerar tillsammans och så.
— På förra plattan hade jag skrivit 95 procent av alla låtar men den här plattan är mer ett gruppjobb. Sedan har vi ju släppt in honom också säger Micke och pekar på ”Sankan”.
— Han har ju skällt och vridit och vänt på låtarna i all oändlighet.

Vad är då tanken bakom låtarna?
— Jag vet inte om vi kommit dithän än, säger Anders och alla garvar.
— Vi har ju skrivit låtar under en lång tid och en hel del har ju försvunnit ut genom dörren, fortsätter han.

Från början hade man 22-25 låtar. 23 presenterades för skivbolaget och 16 blev kvar. Låtarna har valts ut av Per Kviman (chef på MVG och kärleksfullt benämnd som Knivman), bandet och ”Sankan” tillsammans.

Gitarr före bas

— Vi började med att spela in trummor i Soundtradestudion i Solna (Decibel har inget bra trumrum enligt ”Sankan”). Sedan lägger vi på kompgitarrer, bas och sång, avslöjar Micke.

Här är en liten specialare: varför lirar man in gitarr före bas? Det vanliga är väl att man gör basen före trummorna?
— Det är väl den man lyssnar på. Basen hörs ju aldrig, säger ”Sankan” halvt på allvar, halvt på skämt.

”Sankan” menar att det är lättare att göra om basen efter gitarrerna än tvärtom.
— Basen ska ju mer eller mindre fylla i det gitarrerna spelar, så på det sättet blir det mest lättjobbat.
— Det här sättet att jobba är nytt för oss, menar Micke. Även när vi lirade med Glorious spelade vi in alla grunder på en gång. Sedan lade vi på sång, körer och gitarrsolon.
— En del av låtarna kräver mera jobb och då blir det lättare att jobba så här, menar Anders och Micke tycker att ”det tar en jävla tid”.

Att hitta rätt kemi mellan gitarrerna och bygga upp en stadig grund för sången är viktigt menar de båda strängbändarna.
— Vi vill ju konkurrera med Soundgarden, Pantera och ”de stora grabbarna” och då måste man vara noggrann.

Blir det bättre av att man lägger ner en och en halv till två månader i studion?
— Det beror helt och hållet på vilken platta man vill göra, menar ”Sankan”.
— Man kan göra en Black Crowes eller Atomic Swing-platta på tio dagar. Det är en helt annan sak än det vi gör här.

Alla inblandade är ruskigt medvetna om att bandet måste växa som band och göra en bra platta tillsammans. Och låta det ta tid.

”Ruggigt nöjda”

När jag träffar Micke, Anders och ”Sankan” för andra gången i studion så har det gått drygt en månad sedan jag var i Decibel-studion första gången.
Man har kommit betydligt längre och börjat ana att man blir klar någon gång. Även om man ligger ruskigt mycket efter i tidsschemat.
— Det här är den värsta inspelning jag varit med om, menar Anders.
— ”Sankan” är otroligt noggrann och när man själv tycker att man satt något så tycker han att ”det där går ju bort”.

Mycket av det hårda arbetet har gett resultat. Vi lyssnar på en del demos som är inspelade i replokalen, med väldigt enkel utrustning.
Visst låter det tungt och så men steget därifrån och att på platta prestera något som låter som vilket internationellt storband som helst är långt.
Nu har basisten Lake Skoglund dykt upp och vi placerar oss i hans bil för vidare transport till MVG:s studio där Stefan Glaumann sitter bakom ett gigantiskt mixerbord och rattar till de slutgiltiga versionerna av Mental Hippie Bloods vedermödor i studion.
Det låter ruskigt tungt. ”Sankan” har kokat ihop en nästan obehaglig mix av råhet och muskelstyrka.
Micke ringer mej en vecka senare och berättar att ”Sankan” blivit sjuk och att plattan kanske inte kommer ut förrän i januari.
Men när jag ringer honom för att kolla så att allt har gått bra och att plattan, som troligtvis kommer att heta ”Filled with blood”, kommer att ligga på diskarna i slutet av oktober månad.

Tintin i Seattle då?
— Tintin i Seattle var en grej som Anders kom upp med. Han tyckte att musiken lät så. Man måste ju skoja lite med grungeprylen och sig själv, säger Micke.
— Vi är ruggigt nöjda med hur nya plattan låter. Vi är också väldigt tillfreds med det jobb som ”Sankan” har lagt ner. Han har jobbat som fan i över två månader varenda dag.

Skoja kan man göra. Men det Mental Hippie Blood har utsatt sig för är ingen lek.