Från death till goth till rock’n’roll. TIAMAT har under sina år prövat på det mesta och gjort en snitslad bana för fegt skivbolagsfolk som endast vill köra på säkra kort.
Lars Sköld reder ut begreppen och berättar om förändringar, skapande och bra sprit.

HÄR I HEMLANDET har det varit ganska tyst om TIAMAT den senaste tiden, men under ytan händer det saker. Sångaren Johan Edlund, som sedan ett par år är bosatt i Tyskland, släpper snart en skiva med sitt ej lika djupa sidoprojekt LUCYFIRE och även Anders Iwers (bas) och Lars Sköld (trummor) får utlopp för sin musikalitet i andra band. Men vad händer med TIAMAT då? Det var dags att stämma träff med trumslagaren Lars för en lägesrapport.
— Vi har inte gjort så mycket sedan oktober då vi spelade i Turkiet, erkänner han. Där var det jäkligt bra, fullsatt på båda ställena. 1 500 pers kanske och det var ett jäkla drag, lite Mexiko-varning på dem. Det är väl inte så många band som spelar där så de tycker det är kul. Annars har vi börjat skriva nya låtar nu.
Eftersom det alltid tidigare varit Johan som stått för musiken undrar jag hur det blir med nästa skiva.
— Det kommer att bli ungefär som vi gjorde till förra skivan, tror Lars. Men den stora skillnaden är att både jag och Anders skriver låtar till den här plattan också. Så jag sitter hemma och knåpar låtar, Anders sitter hemma och knåpar låtar och Johan hemma hos sig. Då vi möts plockar vi med oss det vi har komponerat och repar i en vecka eller två och känner på låtarna. Detta sker i Tyskland eftersom vi har en replokal där som vi kan hyra in oss i. Vi brukar repa med en producent, sätter ihop låtarna och så spelar vi in dem ganska färskt.
Johan är lite av en arbetsnarkoman, en titel som Lars inte riktigt faller in under.
— Jag är väldigt slö, säger han snabbt men ändrar sig. Jag är ganska slö. Jag sitter ju framför datorn och spelar, men ibland känner jag att nu är det dags att göra en låt och så får det bli vad det blir. Det kommer någon idé och så. Jag spelar in gitarr och trummaskin och sånt där i datorn. Det är så alla jobbar i och för sig: In i datorn och sedan ner på CD och så skickar man det. Det är första gången jag skriver för TIAMAT så vi får se om det blir schysst så att man kan använda det. Det vet man ju inte heller, om det passar och så.
Har du skickat några låtar till Johan ännu?
— Ja, jag har skickat en låt till honom och han blev jättenöjd, säger Lars glatt. Han sa: ”Fan vad bra, det här låter ju mer TIAMAT än mina låtar ju!”.
Men det där med texter har inte Lars velat ge sig på. Johan får gärna stå för dem även i fortsättningen.
— Det är musik jag har skickat. Texterna tycker jag att Johan får göra för det är ändå så… TIAMAT-fansen kräver hans texter tror jag. Och så suger jag på att skriva texter, det är så värdelöst… Jag har lite svårt att skriva om samma saker som han, plus att i och med att det är han som ska sjunga dem så är det nog roligare för honom. Jag vet inte hur Anders har gjort, om han har skrivit texter. Det vet jag faktiskt inte.
— Musikaliskt blir det nog en fortsättning på förra skivan. Inte som att det skulle vara med på samma skiva, men åt det hållet. Vi är en trio liksom… Vi är ett band för första gången på nästan tio år. Det var så vi gjorde sist och det fungerade så jäkla bra att vi tänkte fortsätta med samma sak. Vi är ganska jämlika på den senaste uppsättningen så att säga. Vi tänker väldigt lika och vi vill samma saker.

DET ÄR TÄNKT ATT TIAMAT ska gå in i studion i april-maj. Låtarna är inte klara, men när deadline närmar sig brukar det gå undan (det känns igen, eller vad säger du redaktör Gran?). (Jag säger att det förmodligen finns mer än 500 pingisbollar i Malmö med omnejd. /Red. Anm)
— Vi har de mesta grunderna klara, avslöjar Lars. Liksom låtidéerna. Sedan repar vi och fixar allting. Vi är jävligt snabba på så sätt. Har vi en studiotid bokad, då jävlar får vi klart det. Det mesta är ju redan klart i huvudena på oss. Sedan vet man ju inte om det fungerar, det kanske bara blir Johans låtar den här gången också, det vet man ju inte.
Har Johan skrivit så många låtar?
— Johan är ju som bekant en arbetsnarkoman, påpekar Lars. Han har precis gjort LUCYFIRE-plattan och sedan har han även gjort en dansskiva som han vill släppa. Karln är jäkligt produktiv. Han har förresten gått mer tillbaks till gitarren nu istället för att göra allt på datorn.
Ända sedan det andra albumet, ”Astral Sleep”, har TIAMAT varit stamgäster i den tyska studion Woodhouse. Nu tänker de bryta mönstret och vill spela in i P.U.K. studion i Danmark. Lars förklarar studiovalet.
— Johan var nere och mixade LUCYFIRE-plattan i P.U.K. Han som mixade skivan är en jäkligt duktig producent och de kom bra överens, så eventuellt kan han göra det. Vi tänkte byta producent och studio för att förändra oss lite grann i alla fall. Det känns att det är dags och det blir en ny miljö till att börja med, och det är ganska viktigt. P.U.K. ligger mitt ute i skogen och det är en kul studio.
TIAMAT har prövat på det mesta i studion men det där med effekter har de numera lagt på hyllan. Nästa skiva blir mer som ”Skeleton Skeletron”, med gitarrer rakt in i förstärkarna och en stark grund. De kör rakt på, men MOTÖRHEAD-metoden anammas inte (d.v.s. spela låtarna live i studion och välja den bästa av två tagningar).
— Man släpper inte igenom vad som helst, meddelar Lars, men vi gillar det soundet som vi får i replokalen när vi kör, så vi vill att det ska låta lite åt det hållet. Det är lite mer spontant nu än för två skivor sedan. Då var det tre och en halv månad i studion med mycket effekter och stråkmänniskor där och en massa studiomusiker som spelade flöjt och sitar och allt vad det var. Nu är det mer rockband, det är skitkul.

ALLA TRE MEDLEMMARNA bor i olika städer, så det där med att repa sker inte så ofta. Att sitta och öva till skivan tror dock inte Lars att någon av dem gör, utan de träffas i någon vecka innan turnéer eller skivinspelningar. Nästa rep blir i Göteborg inför Decibel-festivalen i Bengtsfors den 19:e maj. Sedan ”Skeleton Skeletron” är de officiellt en trio, men live har de med Tomas Pettersson på gitarr och nuförtiden har de även en tjej med i liveuppsättningen: Kattis på keyboards. Lars tyckte att det passade bra med en tjej på keyboards eftersom de har lite kvinnlig sång med i låtarna och de har ingenting bandat när de kör live.
Det är inte bara musiken som genomgått förändringar med tiden, utan även utseendet. Det har gått från vanlig deathlook till gothsmink och på ”A Deeper Kind Of Slumber”-turnén var de till och med självlysande!
— Ja, bekräftar Lars. Då var det vår ljustjej, som är från England, som fick den där idén att nu ska killarna lysa på scenen. Lamporna räckte inte, utan vi skulle ha målarfärg på oss också. Det var ganska kul. På hela den turnén så passade det bra in, för under liveshowen hände det inte så mycket. Låtarna är ju inte speciellt aggressiva. Vi är ju inte BIOHAZARD som står och hoppar, utan det var mer visuellt. Fast nu är det mer punk.
Lars kom med i TIAMAT 1993 under ”Clouds”-turnén och det dröjde inte länge innan han fick vara med på en skiva.
— Det var kul, minns han. Jag hade ju aldrig hört TIAMAT innan, men jag kände Johnny (Hagel, fd. basist i TIAMAT /Förf. Anm.). Allting hände med väldigt kort varsel. Jag hade en vecka på mig från att inte ens ha hört plattan till att åka till Israel och spela in. Vid min första spelning hade jag en kassett med mig som jag gav till ljudteknikern och bad honom banda spelningen eftersom det kan vara kul att ha sin första spelning på band. Och det blev ju skivan! Det blev så jäkla bra så vi släppte det på skiva! Man hör ju att man spelar fel och man har inte riktigt koll, men det var jättekul. Man har ju vuxit in i bandet sedan dess…
Eftersom det har snart gått åtta år så ber jag Lars att jämföra då och nu.
— Det är roligare nu, säger han bestämt. Man har mer koll. Då var man bara en liten snorunge som sprang omkring och fick gratisöl! Nu är det fortfarande gratisöl och det är fortfarande lika kul fast man har mer koll på något sätt. Vi dricker öl och spelar hårdrock, ler han.
När man ser TIAMAT live är det ofta någon som ropar efter de gamla låtarna, men det är ofta förgäves.
— De gamla låtarna har vi kanske inte så mycket gemensamt med längre, så vi spelar ju inte så mycket gammalt. Det passar inte och jag vet inte… Det känns inte så kul för Johan att spela låtar som han skrev när han var tonåring och det passar inte oss som vi är idag. Vi kör ”Wildhoney”-låtar och där går väl egentligen gränsen. Fast ”Sleeping Beauty” är ju alltid kul att spela live. Det är innan, när man ser den på setlistan som det känns som ”nej, inte den här låten nu igen”, men när Tompa spelar gitarriffet så blir alla glada och då blir man glad själv. Det är kul. Det blir ett jävla ös.
Lars favorit när det gäller turnéer, är den USA-turné de gjorde tillsammans med BLACK SABBATH och MOTÖRHEAD.
— Det var just det att vi reste runt i USA och Kanada och vi spelade ju bara i en halvtimma. Så spelningen blev som en bisak, det var så mycket annat runt omkring, det var jättekul! Mycket fest. Vi hängde mest med MOTÖRHEAD. Micke (Mickey Dee, trummis i MOTÖRHEAD. /Förf. Anm.) var med och lekte med oss och åkte med i vår buss. Det var fest i vår buss, vi var de som orkade hålla på. Vi gick på pubar och sightseeing och så var Micke lekledare för han hittar ju överallt. Han har ju varit överallt ett par gånger.
När vi ändå är inne på festande så frågar jag Lars om ett drinktips.
— Drinkar kan ju jag! Jo, i med spriten bara så blir man glad. Och det ska vara Patron Vodka så klart, säger han och visar sin Patron Vodka jacka…
Eftersom Socialstyrelsen i Sverige förbjudit alkoholreklam (vodka har ju sällan en ”lätt” variant) kan jag ej skriva — i Lars mening — fördelarna med denna dryck.
Ni som är sugna på att höra nya skivan får nog vänta till i höst. Men om ni längtar allt för mycket: Åk till Bengtsfors den 19:e maj! Vem vet, det blir kanske några nya låtar live då…

FAKTA

Namn: Lars Sköld
Ålder: 27
Senast införskaffade skiva: Elliott smith ”Figure 8”
Favoritkäk: Punkröra
Favoritfilm: Happy gilmore
Favorit T-shirt: Svart linne