Skånes främsta mangelkonstnärer DERANGED måste vara ett av Sveriges hårdast arbetande band. Inte nog med att det sedan starten 1991 hunnit med en demo, två vinylsjuor, två mini-CDs och fyra fullängdare, de turnerar även konstant. Gruppen var till och med i Japan och avverkade fem spelningar ganska nyligen. Inte illa för att vara från den lilla hålan Hjärup här nere i söder.
Ovanpå alltihop har de dessutom sidoprojektet MURDER CORPORATION, som de har bankat ut otaliga utgåvor med. MURDER CORPORATION har även de många turnémil bakom sig.
Nu när DERANGEDs fjärde fullängdare, med den fantasifulla titeln “Deranged”, snart finns i butikerna är det inte mer än rätt att de även debuterar i Metalwire.

DET ÄR EN KYLIG eftermiddag i slutet av februari då jag, mitt i spisandet av gamla demokassetter, blir uppringd av Rickard Wermén, trummis och tillika den enda kvarvarande originalmedlemmen i DERANGED. Efter en hastig diskussion om SUFFER- och NIRVANA 2002-demos, kastar vi oss raskt in i intervjun.
I år har ni manglat zombiefläsk i tio år. Kommer ni att fira detta jubileum på något vis?
— Nej, för fan. Det har vi inga planer på. Det är inget skit att fira, skrattar Rickard. Vi har snackat lite om det men det är bara fånigt och sånt skit håller vi inte på med. Vad är det att fira liksom? Möjligen om det var tio år sedan man släppte sin första fullängdare. Vem bryr sig om att man började prångla ut en massa usla rehearsals för ett decennium sedan?
DERANGEDs nya alster är utan tvekan betydligt intensivare och innehåller mer mangel än föregångaren “III”, som i sin tur var något mera sansad än sin föregångare “High On Blood”. Vad är det då som fått dessa pågar att återigen lägga i en högre växel?
— Ja, “Deranged” är nog det snabbaste vi gjort hittills. “III” var mer brutal men inte lika snabb, tycker Rickard. Men det är inget speciellt som fått oss att göra en snabbare platta den här gången. Vi bara skriver en massa låtar och låter det bra så spelar vi in dem. Det är inte så att vi sitter nere i replokalen och tvingar fram en massa snabba låtar. Det kommer av sig själv och den här gången blev det så här.
När jag intervjuade herr Wermén för Close-Up Magazine strax efter att “III” hade släppts vill jag minnas att han var speciellt nöjd med den något annorlunda produktion som de tillämpat på den skivan. På nya plattan hör man dock att de har gått tillbaka till en ljudbild som mer liknar den de hade tidigare.
— Så är det nog, instämmer Rickard. Personligen tycker jag fortfarande att “III” låter bättre än vår nya. När vi spelade in tredje plattan var vi ute efter en produktion som lät lite äldre. Det skulle låta som en gammal thrash-skiva, eller något. Trummor och bas ligger på samma frekvens och så vidare och det tycker jag är skithäftigt. Fast det finns ju fler viljor än min i bandet och nu har vi spelat in en platta med ett sådant ljud och prövat det så då gjorde vi något annat den här gången, förklarar skinnplågaren. När vi spelade in “High On Blood” och “III” gick vi in i studion och sade redan innan vi började att “sånt här ljud ska vi ha”. Med nya plattan gick vi bara in i och lirade och så blev det som det blev. Jag tycker att det låter bra.
Jag instämmer helt och hållet. Ljudet på “Deranged” är det absolut inget fel på. Det kommer ni att kunna höra själva när den släpps i mitten av mars.

NU NÄR PLATTAN är färdig och herrarna har varit ute ur studion ett tag, och kanske fått lite distans till sin senaste prestation, kan man undra om de fortfarande är helt nöjda?
— Nej, för fan. Det blir man aldrig, utbrister Rickard omedelbart. Man kommer ju aldrig att göra någon “Reign In Blood” ändå, garvar han sedan. Men det är OK. Våra plattor har alltid varit representativa för hur vi låter som band under just den tidsperioden. Vi har aldrig hållit på och fuskat med ProTools och sådant skit, flyttat trumslag och försökt att låta bättre än vad vi egentligen är. Vi har alltid bara lirat och försökt se till att vi låter likadant på platta som live eller när vi repar, förklarar Rickard. Det vore rent pinsamt om man fuskade ihop världens fetaste platta och sedan går man upp på scen och så låter det skit. Vad fan är det liksom?
Jag instämmer ännu en gång. Hårddiskredigerad fusk metal går fetbort.
— Vi har faktiskt ett gäng nya låtar alla redan, upplyser Rickard mig. De är till och med ännu snabbare och aningen intensivare än de som ligger på “Deranged”.
Det låter ju mycket lovande, tycker jag.
När det gäller band som spelat ihop lika länge som DERANGED har man upprepade gånger sett hur de stagnerat och kopierar sig själva gång på gång. Dessa skånska mangelhjältar har dock i min mening lyckats ge varje separat släpp en egen identitet och förnyat sig, samtidigt som de alltid behållit kärnan i sitt sound. Är det något speciellt som influerar dem och möjliggör detta?
— Det blir i alla fall tightare på varje nytt släpp, tycker Rickard. Vi har inga direkta influenser att tala om tror jag. Vad gäller death metal är det väl mycket tydligt vad det är för sorts band vi lyssnar på själva. Vi försöker helt enkelt bara göra sådana plattor som vi själva hade velat köpa. Det är jag och Johan som skriver ungefär 90% av låtarna. Han skriver självklart riffen — jag kan ju inte spela någon jävla gitarr, skrattar han — och det sker i regel nere i replokalen. Sedan arrangerar vi allt tillsammans. Vi brukar improvisera rätt mycket när vi skriver låtar och sedan försöker vi komma ihåg det som lät coolt. Vi bara lirar liksom, och om det låter häftigt behåller vi det helt enkelt. Vi bara lirar för fan, upprepar Rickard och skrattar lite.

NÅGOT SOM DERANGED har haft mycket strul med tidigare är skivbolag. Detta verkar det mer eller mindre vara slut på nu då de släpper sin andra fullängdare på franska Listenable Records. Ett samarbete som verkar fungera bättre än något gjort tidigare för denna combo.
— Ja för fan, utbrister Rickard. Det är absolut det bästa bolag jag någonsin samarbetat med. Jag vet inte hur många plattor vi skrivit på för, först skrev vi på för tre stycken men nu har vi skrivit på ett nytt kontrakt så det blir nog en massa plattor, avslöjar Hjärups hårdast arbetande trumslagarpojke.
Vilka är de mest märkbara förändringarna jämfört med tidigare?
— Att folk kan hitta skivan i butikerna framförallt, garvar Rickard rått. Men förutom det vet jag inte. Fan, han är bra på Listenable. Han kämpar hårt med sitt bolag och han är ärlig. Det är inte någon jävla drömmare och man får alltid ett bra svar om man har något spörsmål. Inget svammel och skitsnack, han är bra att ha och göra med, slår Rickard fast.
I höstas fick DERANGED den få förunnade äran att åka till Japan och mangla sin zombiedöds. Hur var det då att spela i detta land som man hört så mycket tokigt om?
— Det var roligt, svarar Rickard hastigt. Det funkade bra.
Inte riktigt nöjd med detta korta svar försöker jag locka ur herr Wermén några sköna turnéanekdoter, om det finns några sådana?
— Nä, det vet jag inte. Vi är rätt lugna av oss, fnissar Rickard. Jag trodde att Japan skulle vara helt jätteorganiserat. Du vet, helt nazi liksom. Men det var ungefär som att spela i Europa. Det var som vanligt. Ingen visste ett skit och man bara flyter med och ser vad som händer, skrattar Rickard igen. Vi spelade på vanliga klubbar och så. FU MANCHU hade tydligen spelat på ett av ställena någon vecka tidigare, så det var väl helt ok spelställen. Det var ju inte samma ställen som Yngwie Malmsteen spelar på, men helt klart godkända. Ungefär i storlek med de vi spelar på i Europa, avslutar Rickard.

SOM JAG NÄMNT TIDIGARE har dessa pågar släppt en uppsjö plattor och turnerat som vettvillingar med sina båda orkestrar. Jag tycker att det borde vara svårt att få tid till något annat när man jobbar på, på det viset. Death metal är ju inte världens mest lukrativa business, i alla fall inte för banden, och därför undrar jag om DERANGED drar in några stålar på sin verksamhet?
— Man borde skaffa sig ett liv liksom, skrattar Rickard. Nä, vi tjänar inga pengar på det här. Både jag och Johan jobbar ju.
Hur pallar ni då att driva på i det tempo som ni ändå gör?
— För att vi är helt CP, garvar Rickard igen. Jag vet inte riktigt. Det bara är så. Det är ingen stor pryl. Vi bara repar, skriver lite låtar och sedan spelar vi in det och är det någon som vill att man ska lira någonstans kanske vi gör det med. Men några pengar tjänar vi fan inte.
Angående alla olika släpp som DERANGED har spottat ut så var jag och snokade på deras hemsida inför den här intervjun och upptäckte en hel bunt med släpp och specialutgåvor som jag inte ens hört talas om. Därför ber jag Rickard att reda ut det hela. Vad har DERANGED egentligen släppt så här långt?
— Om man bortser från originalsläppen av de olika plattorna på respektive bolag så finns det en del specialprylar. Perverted Taste från Tyskland släppte vår första fullängdare “Rated-X” på dubbel-vinyl där den ena LP:n är “Rated-X” rakt av och den andra är våra mini-CDs “Architects Of Perversion” och “Sculpture Of The Dead”. Sedan släppte Merciless Records “III” på vinyl med en bonus-sjua med ett gäng ovanliga låtar. Det är någon demoversion på någon låt, en cover och lite sådant skit som vi hittade på en DAT någonstans. Men det är väl det hela.
Bortsett det eviga strulet med skivbolag som så många band verkar plågas av, verkar DERANGED lida av ett nästan SPINAL TAP-aktigt kroniskt problem att behålla sångare. Sedan starten 1991 har de avverkat inte mindre än fyra sångare och letar nu efter en femte, då Johan Anderberg (även basist) nu kastat in handduken.
Vad beror detta avhopp på och hur löser ni det den här gången?
— Han var helt enkelt trött på det, berättar Rickard. Mer vet jag inte och jag har inte frågat heller. Vi håller på att kolla upp lite nya sångare. Det löser sig ska du se. Det har det alltid gjort innan så det är nog ingen fara, säger Rickard och låter lugn. Vi har redan en ny basist — Jörgen Bylander från DEFACED CREATION. Han har lirat med oss tidigare så det blir hur bra som helst. Han flyttar ner hit så fort han fixat en lägenhet. Han är schysst så det blir jävligt bra.
Rotationen av bandmedlemmar kommer dock aningen olägligt, om man betänker att DERANGED står inför en ganska stor turné i maj tillsammans med IMMOLATION, DESTROYER 666 och DECAPITATED.
Hur ska ni lösa det när ni fortfarande inte har någon sångare?
— Du låter orolig, garvas det i andra ändan av telefonlinjen. Men det är lugnt. Bylander sitter hemma och repar låtar nu och sedan kommer han ner innan vi åker ut. Då tar vi en helg och repar som fan. Han är så pass säker som basist att han fixar det, berömmer Rickard. Vad gäller sångare har vi redan testat ett par och det kommer ner någon snubbe nästa helg som vi ska testa. Det löser sig ska du se. Förresten, sångare… Vad fan, det är ju bara death metal, flabbar Rickard igen. I värsta fall får väl jag growla lite.
Är det inte lite dansbandsvarning på att ha en sjungande trummis?
— Nä, vad fan då? Chris Reifert i AUTOPSY sjöng ju, fnissar Rickard.
Jag skojade bara. Dan Beehler i EXCITER sjöng ju förresten också och de är inte mindre tuffa för det.
Så bortsett IMMOLATION-turnén som Listenable fixat, vad ligger i den närmaste framtiden för DERANGED?
— Vet inte så noga. Listenable sade något om en eventuell vända i USA. Det ska vi kolla upp. Sedan blir det nog en turné till i höst, men ingenting är bokat än. Det är Listenable som håller i allt sådant. Vi har fått några förfrågningar på lite festivaler. Vi spelade på Wacken Open Air förra året och det var roligt som fan. Vi hade förväntat oss några hundra åskådare men det kom flera tusen, skrattar Rickard. Men som sagt, vet vi inte riktigt hur det ser ut i den närmaste framtiden.
Några Sverige-datum är tyvärr inte inbokade på den stundande turnén med IMMOLATION, DERANGED, DECAPITATED och DESTROYER 666. Så vill man fånga dessa herrar live i sommar får man snällt ta båten till Tyskland. Det är ju själva fan att det skall vara så svårt att få hit lite tunga band. Jag kräver skärpning från alla bokningsbolag som agerar i vårt avlånga land. Och om jag inte får igenom det så vill jag i alla fall se att Metalwires läsare gör en insats och omedelbart springer ner till lämplig skivhandlare och tjackar “Deranged”. Ni kommer inte att bli besvikna.

FAKTA

Namn: Rickard Wermén
Ålder: Vet inte så noga
Senast införskaffade skiva: CACTUS “Ot And Sweaty” och DUSTS andra LP
Äter helst: Hamburgare och pizza
Rulle som regerar: Cannibal Holocaust
Tuffaste T-shirt: Min T-shirt från filmen Cannibal Holocaust, den med den spetsade bruden på