TEENAGE FANCLUB
’Grand Prix’
(CD)
5

Teenage Fanclub är tillsammans med The Odd Numbers, Dinosaur Jr och Ned’s Atomic Dustbin ett av de band jag alltid kommer att älska förutsättningslöst vad de än gör. Det verkar som om de allra flesta tycker att Teenage Fanclub är bra men det är ingen som riktigt älskar de på samma sätt som jag gör (om det finns någon som gör det så hör mer än gärna av er!). Det blir alltså med andra ord mitt jobb att recensera The Fannies fjärde ”riktiga” album, ’The King’ och ’Deep Fried Fanclub’ borträknade.
Efter att förra albumet och mästerverket ’Thirteen’ släpptes så har många oroliga rykten om att bandet skulle splittrats surrat omkring. Inte minst på grund av att trumslagaren Brendan O’Hara lämnade bandet. Något som, för alla som sett Teenage Fanclub live, känns lite dystert. Platsen bakom trummorna har emellertid tagits över av Paul Quinn från Soup Dragons som sköter det hela alldeles utmärkt.
Som vanligt (nästan) så står Norman Blake och Gerry Love för den största delen av materialet, gitarristen Raymond McGinley har givetvis också bidragit med några underbara alster.
Singlarna, lågmälda och smäktande ’Mellow Doubt’ och den snabbare ’Sparky’s Dream’ är givetvis alldeles fantastiska poppärlor men när man lyssnar på ’Grand Prix’ så börjar man nästan undra om de inte har dragit lott om vilka låtar som ska släppas som singlar. De skulle kunna valt vilken låt som helst, och då menar jag verkligen vilken som helst, från den här skivan och släppt som singel. Alla låtar, från inledningsspåret ’About You’ till avslutande ’Hardcore/Ballad’ håller samma höga klass. Något som är ganska ovanligt och framför allt fantastiskt, det kan bero på att bandet har tre låtskrivare som alla verkligen vet hur man snickrar ihop en poplåt. De krånglar nämligen inte till det, som vanligt när det gäller Teenage Fanclub så är det väldigt enkla och raka melodier. Att få något så enkelt att låta så fruktansvärt bra är en bedrift i en värld där allt för många band försöker krångla till det alldeles för mycket och därmed bara förstör för sig själva. Så ni som tror att enkel musik inte kan vara bra får nog tänka om mer än en gång.
Det som skiljer ’Grand Prix’ från ’Thirteen’ är att det inte är riktigt lika lugnt och lågmält, visst finns de bitarna här också men det här låter mer som en blandning av ’Thirteen’ och ’Bandwagonesque’.
Jag hade faktiskt till en början tänkt ge det här albumet en fyra i betyg, men ju mer jag lyssnar på det ju mer inser jag att det här är det bästa Teenage Fanclub hittills har gjort! Alltså kan det inte bli något annat än högsta betyg!