Nu är det dags för vår igen. I skogen är man omringad av blommor, blommande träd, sjungande fåglar och i näsan kittlar en vårkittling. Nu är det förstås inte detta som är de sanna vårtecknen. Nej, för att det enda sanna vårtecknet för en inbiten skatare är sopmaskinen! Den tycker vi om. När man ser synen av att allt grus sugs in i dess mage spritter det i benen på mig och jag vill ut och skata. När man skatar vill man lyssna på bra, snabb och glad musik. Svenska Stevepops är ett utmärkt sådant band.
Tro det eller ej, men det är faktiskt just om Stevepops du förhoppningsvis tänker fortsätta läsa de närmaste minuterna.
Jag tog kontakt med Torbjörn Thorsén, sång och gitarr, för en intervju. Allt via den nya hypen, E-mail. Är inte tekniken underbar?

Namnet Stevepops har de lånat av en ytterst hemlig agent vid namn Steve Pops. Hans hemliga identitet är agent H2O, men säg inte det till någon! Serierna om Steve Pops är skapade av en belgisk tecknare vid namn Jacques Devos och gavs ut i början av åttiotalet. Det var lite typ Spirou, fast mer James Bond-parodisk.
— Vi hette Steve Pops från början, säger Torbjörn, men alla sa Stevepops så då bytte vi till det.

Stevepops, popcombon alltså, har funnits i fyra år. De har hunnit sprida en hel del prylar omkring sig, bland annat två demos, varav en skickades iväg till West Side Fabrication. De tyckte inte att den var så värst bra. Den blev refuserad.
— De tyckte att vi skulle lyssna mer på Dinosour Jr och äta taggtråd till frukost, vilket inte vi ville.
Istället för att deppa över West Side Fabrication repade de lite till och spelade bland annat på Emmabodafestivalen. Det var sommaren 1992.
— Där träffade vi Ola på Ceilidh, som gillade vad han sett, säger Torbjörn. Senare den sommaren träffade vi honom igen på Dalarocken. Då var han övertygad om att vi skulle ligga på Ceilidh, vilket var enormt coolt tyckte vi, eftersom vi nästan avgudade Sonic Surf City och Happy Dead Men, som var Ceilidhs flaggskepp på den tiden.

Julen samma år släppte Stevepops en split-EP tillsammans med Sandvikens stoltheter Elvert Under Ground. Den hette ’Christmas Day EP’. Sedan, sommaren 93 släppte de singeln ’Waiting For The Summer’. Singelns tredje låt, ’Smash Hit Wonder’ har två historier väl värda att nämna. För det första är det den och inte ’Seems So Serious’ som är med på ’Kittenish #1’, som Ultra så vackert skrivit. För det andra är det faktiskt den låten som gruppen med samma namn fått sitt namn av. (Läs Smash Hit Wonders intervjun så får ni läsa hela historien…)

Nu har Stevepops spelat in en otroligt bra skiva vilken de säljer billigt på sina konserter. Något som andra band också borde göra.
— Vi krävde att få göra det eftersom då slipper alla som vill ha skivan betala skivaffärens hyra. Det finns inget skäl att en skiva ska kosta 150:- Det är fel och det tycker Ceilidh också. Därför försöker vi sälja skivorna så billigt som möjligt på våra spelningar. Då får man ju dessutom chansen att möta dom som köper skivorna och tipsa folk om andra band eller bara prata lite eller vad som helst. Kliva av stjärnmyten, liksom.

För er som inte känner till det kan jag ju också påpeka att den vackra baksidan på skivan ’Happy Happy Joy Joy’ pryds av en skateboardsko av märket Airwalk. Något jag finner mycket intressant, speciellt eftersom Wagon, som ligger närmast Stevepops musikaliskt i Sverige råkar ha en exakt likadan sko på omslaget till sin skiva ’A Ripsnorter For The Bobbydazzlers’.
— Airwalk skon råkade hamna där på grund av att när jag skulle scanna de sista bilderna till omslaget så hade jag lovat John-O, som jag gjorde omslaget tillsammans med, att alla bilder var klara, vilket inte var fallet. Så utanför Aldus i Kista fick jag panik, fotade snabbt av min egen sko och gick sedan glad och oberörd in till John-O och scannade järnet. Den kom alltså med på grund av att jag råkade ha på mig den just då, men okej, vi erkänner att vi skatar, ibland, och ofta ganska dåligt och gammeldags. Jag är väl den mest skatande och jag är så enormt nördig att jag nästan uteslutande åker longboard, en en och femtio lång Topps med megastora hjul. Så old school att jag inte ens var född när dom tillverkades, säger Torbjörn.

Ni som känner Mandarinredaktionen eller ni som är läskunniga har nog vid det här laget märkt att vi fullständigt avgudar Torbjörn Thorsén. Detta av flera anledningar. För det första att han spelar i en av Sveriges bästa popcombos. För det andra att han är världens bästa popskribent och skriver för världens näst bästa tidning Sound Affects och för det tredje att han har en minst lika stor förälskelse till världens odiskutabelt bästa popband, The Odd Numbers som vi har. Nå väl, vart vill jag då komma med denna lektion av räknetal? Jag vet inte, men det är ett sätt att friktionslöst glida över till att prata om bra band. Vilka band som är bra, förutom The Odd Numbers.
— Förutom the Odd Numbers… Hmm… Ganska mycket faktiskt. Gunnar är helt inne i The Parasites (Jag med! Megapowerpop…), Palle har just köpt Hard-Ons och Jonas lever i symbios med sina gamla R.E.M.-skivor. Built Spill, Heavenly, Stukas, Flakes, All, Ashram, The Softies, Cub, Mary Lou Lord, mycket amerikansk SKA, som t.ex. Memphiskapheles och Voodoo Glow Skulls och, icke att förglömma, Naked, Stockholms bästa pop-combo, dom blir bara bättre och bättre! Väldigt mycket är bäst just nu…

Hur kom du i kontakt med the Odd Numbers?
— På samma sätt som du! I en gammal New Deal-film (skateboard), dessutom hade skatetidningen Thrasher en artikel om dom samma veva. Sedan köpte en kompis deras första singel till mig när han var i USA för två år sedan. Sedan dess har jag tjatat på alla som varit där att försöka få tag på mer The Odd Numbers skivor.

Vad har ni för relation till Brian Wilson?
— Ingen, men vår basist Palle är avlägset släkt med Fredrik som sjunger i Wagon. Nä, ärligt talat. Brian är cool, men av bröderna Wilson håller jag nog Dennis högst, trots att han drunknade. Han kunde i alla fall surfa på riktigt.

Det som gör Stevepops till ett av mina favoritband är att de har texter som säger någonting. Inte bara blaskiga kärlekstexter som är direkt hämtade ur ett avsnitt av ’Beverly Hills 90210’, som alltför många andra svenska engelsk-sjungande band har. Stevepops har istället texter om livet, telefoner, TV, kaffe, sina grannar och om hur vi skräpar ner vår natur. Vad ska vi då göra för att rädda världen från miljökatastrof?
— Tänk efter före, jag tror inte, som så många andra på att det i alla människor finns en själ som lever vidare när kroppen dör. Jag tror snarare på att när vi dör bryts vi ner till molekylkedjor, som i sin tur fogas samman till något annat, till exempel ett träd eller en blomma. Kastar vi skräp i naturen bryts det kanske ner och bildar någonting nytt, med skräp som grundbyggsten. Detta är kanske något som vi äter upp och inlemmar i oss själva. På detta sätt skräpar vi ner oss själva. Människan måste nog inse att hon står längst ner på naturens stege. Vi måste inse att vi är en del av naturen, inte något som står över den.

Vi fortsatte prata om Stevepops texter, fast vi hoppade in i texthäftet. Efter flertalet uppvikningar kommer vi äntligen in och kan se allt. (Jag tycker synd om Stevepops när de själva suttit och vikt samtliga skivomslag…) Under texten till låten ’All I Want’ hittar vi en vägg med diverse saker på, bland annat en bild på Spock, Tintin-serier (Rackham den Röde), en nyckel, en konsertbiljett, biobiljetter m.m. Vad har Tintin och Spock egentligen gemensamt?
— Ingenting, förutom att alltsammans hängde på min studentrumsvägg i Skövde precis så där jämt. Nyckeln går till min dörr. Spock är coolare än Tintin. (Så faan heller. /JN’s anm.) Teenage fanclub är bättre än Posies. Tänk så mycket kul det kan finnas på en vägg…

Jag brukar ofta tänka på vilka idoler mina idoler har. Mina hjältar just nu är ju otveklöst The Odd Numbers och
agent Dale Cooper.
— Gunnar vill vara Hjalmar Faringer (konstnär, slaktare, filosof och morfar), Palle nöjer sig med att vara Fox Moulder (idol), Jonas tycker om naturen så han vill vara Davy Crockett (hjälte) och jag skulle inte känna mig helt främmande i Lt. Colombos (Peter Falk är gud) gråa trenchcoat.

Inom en inte allt för snar framtid kan vi även hoppas på att få hålla Stevepops nya skiva i vår hand. Den är visserligen inte inspelad ännu…
— Troligtvis ska vi spela in den i Deathmetal-nästet Sunlight Studios nu i sommar.

Jaja… Då får jag väl nöja mig med min diktafon-bootleg för att kunna höra Stevepops nya låtar. Nya låtar som är helt underbara och bara måste vara med på den kommande skivan.