Att Refused är ett av Sveriges främsta hardcoreband vet alla. Att Refused är straight edge vet alla. Att Refused är bäst vet alla! Med andra ord, de flesta vet det mesta om Refused. Därför tyckte vi att det lätt kunde bli ganska tråkigt att göra en helt vanlig intervju med Refused, något som även Dennis höll med om. Men vi ville så otroligt gärna intervjua dessa hjältar att vi var tvungna att hitta på något sätt. Etter mycket funderingar och huvudbry kom vi fram till att en intervju om skateboard vore ganska roligt, även det höll Dennis med om. Och visst blev det roligt, här följer historien om Dennis Lyxzéns skateboardkarriär!

— Jag började skata när var femton, alltså har jag skatat i… Jävlar, åtta år!
Det var precis före den här andra skatevågen kom tillbaka, det var precis då jag började skata. Det var jag och han som spelar trummor i Blender, Jens. Vi lyssnade på hardcore och sånt där, och så började vi skata för det “skulle” man liksom göra. Det var klart coolt, faktiskt.

Var du inte sponsrad förut också?
— Jo, jag var sponsrad av en lokal affär. Jens var också sponsrad, men han var liksom bara sponsrad mer för att han var med i vårat gäng, han var inte så djävla bra men han var så cool. Han grindade ner sina truckar jämt, det var råcoolt. Så det var jag och några killar till, bland annat Ricky Sandström (numera en av Sveriges främsta skateboardåkare), min brorsa Jonas som spelar trummor i Abhinanda och så en kille som heter Håkan. Så det var vi som vart sponsrade av Otympus Sport, och så körde vi tre eller fyra uppvisningar. Det var tider det!

Skatar du mycket fortfarande?
— Joo… Nja, dels är det så att jag hinner inte så mycket, och dels är det väl så att för typ tre år sen när alla började flippa så hängde inte jag riktigt med så att jag är liksom fortfarande kvar på att göra No-Complies och det… Så jag gör bara såna trick, och ollies gör jag, men nu har jag så djävulskt dåligt med tid men jag försöker skata lite grann i alla fall. Jag brukar skata med min brorsa, han är djävligt duktig på att skata så jag hänger med honom och skatar ibland. Jag tycker fortfarande om att skata men det är bara det att jag har så djävla dåligt med tid.
Vi var nere i Tyskland för drygt två veckor sen och spelade med Earth Crisis och Snapcase och så spelade vi i Leipzig, och jag hade tagit med mig skaten, jag hade precis tagit fram den för sommaren. Och så kommer vi till Leipzig, och så har de en skatepark precis på spelstället! Jag skatade miniramp hela dagen, djävlar vad roligt det var!

Hur är skatescenen uppe i Umeå?
— Sådär… Jag tycker överhuvudtaget att skatescenen har blivit så djävla illa de senaste åren. Jag är liksom polare med alla skatarna i Umeå, så de hejar men de är lite: “Oöh, Dennis är straight edge”. Du vet, lite så där löjligt. Men det finns en hel del bra skatare. Ricky har ju flyttat till Stockholm, men han är ju så djävla bra! Min brorsa är djävligt bra och så är det en kille som heter Markus som är helt galen. Det är mycket folk som skatar och alla kommer väl egentligen överens men det är en lite löjlig stämning… Och sen har jag svårt att identifiera mig med skatare av idag för när jag började skata för åtta år sen så sa alla på min skola, “Den där killen är sjuk i huvudet. Djävla as och punkarsvin” och verkligen hatade alla som skatade. Men nu är det ju så att de killarna som går i nian och skatar är ju de coolaste killarna på skolan. Det är de som får tjejerna och är snygga och så men jag var ju ett mobbingoffer när jag skatade och lyssnade på punk. Så jag kan inte riktigt identifiera mig med alla skatekids. “Crazy skaters” brukar jag kalla dem… (skratt) Du vet, de ska visa snoppen och skrika. De ska vara så vulgära som möjligt, men jag vet inte, jag är inte så djävla inne på det. Men det är helt sjukt, vi spelade i Hudiksvall för två veckor sen och de var på oss hela tiden, “Skatar ni? Skatar ni?”. Och så var de på våran trummis David, “Öh, skatar ni i Refused?”, och det är ju bara jag som skatar och åker snowboard. Så då sa David att jag skatar och de liksom, “Ja, det är bra. Det är kung!”. Hade han sagt, “Nej, vi skatar inte” då hade de typ gått hem eller nåt… Det är riktigt patetiskt.

Vad ska vi prata om nu då?
— Fråga om skatetävlingar!

Ok, berätta lite om skatetävlingar.
— Jag har inte varit på så många skatetävlingar men jag kan berätta om en som jag var på och den är minnesvärd. Vi var uppe i Luleå på en Sverigecup tävling 1990 tror jag. Det coolaste av allt var att det var massa band som spelade, typ två av Millencolin killarna var där, Superdong som Millencolin älskar spelade fast det visste de inte då, Randy spelade fast då hette de Heffaklump och så spelade mitt gamla band Step Forward så det var en råcool spelning. Så det var ganska tufft, för det var massa band som spelade och det var skatetävling. Och vad som hände var att, tävlingen var på en lördag och alla skatarna kom dit på fredagen plus att det var skitmycket Umeåbor som åkte upp till Luleå. Och på fredagkvällen drog precis alla skalare ut på stan, på Luleå centrum och det är ju inte så jävla stort där. Och alla var skitfulla. Du vet, såna här “crazy skaters”. Det coola var att det var ett gäng värstingkillar från Umeå där som egentligen inte hade så mycket med skatarna att göra, utan det var kompisar till mig typ som bara for dit och bara slogs. Den kvällen… Det var så häftigt för de tog nio Umeåbor i arrest den kvällen och de trodde att alla skatarna var Umeåbor så poliserna var helt förstörda, de bara for och skrek, “Nästa Umeåbo sätter vi i finkan!”. Helt galna! Det var helt sinnessjukt, alla skatare bara slogs med alla, och så just de där killarna från Umeå som inte var med skatarna, utan de var bara där och slogs. Man bara gick omkring och gapade verkligen, “Vad i helvete…?”. En bra grej var, Pelle Gunnerfeldt (gitarrist i Fireside) stod och pratade med nån discokille, som tyckte att det var coolt med skateboard och han var inte emot skatarna, och så kommer Jens från Blender och ser helt galen ut och så skriker han: “Jag ska plocka nån, första bästa!” och så går han fram till den där discokillen och bara sopar på han i ansiktet, han liksom bara slår närmaste killen i ansiktet. Alltså, jag har aldrig varit med om nåt liknande! Det var helt sinnessjukt! Vi fick köra Jens hem i en kundvagn sen.
Sen kommer den bästa delen, det blir bättre! Dagen efter så bestämde jag, Jens och Toft (basist i Shredhead/Ray Wonder) oss för att vara med och tävla. Så då åkte jag och gjorde såna här Sweepers och Boneless och lite step-off grejer som jag hade hittat på själv, och det gick ganska bra. Jag körde mitt åk och gjorde massa trick men det var precis när alla kom med 360 Flip och Ollie Impossible så alla gjorde det, precis alla, utom jag.
Sen kommer Toft, och han åkte bara runt! Han sparkade fart, åkte upp på en grej och så bara stod han där, droppade in och så åkte han runt hela banan. Så han var klart cool!
Och sen kommer Jens in, med oknäppt hjälm, en folköl i handen och så skatar han så över banan och dricker ölen. Och så hör man Greger (G-Spot) börja, “Wow, där är en kille som vet vad han ska dricka”. Och så skatar han bara runt, runt på streetytan och dricker en öl och så skatar han av.
Toft kom sist i tävlingen. Jens vart diskad för att han drack öl, det vart ett jävla liv. Och jag kom till final! Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Och så gjorde jag mitt Sweeper-åk och kom åtta, men åtta i en Sverigecup tävling är man ju rätt nöjd med!
I alla fall, Jens vart diskad, och först var det ingen som tänkte på det, alla tyckte det var skitroligt.
Men så kom det fram en tidningsreporter och började prata med Jens och frågade varför han gjorde så där och Jens liksom, “Öh, öl är en vuxen dryck och jag är vuxen nog att bestämma över mitt liv” och så där. Och han bara, “Men det där har ju ingenting med sport att göra” och Jens bara, “Öh, stick! Det ska du skita i”. Och sen på måndagen var det en skitstor bild på hela omslaget på Jens, och så rubriken “Ingen stoppade ölåkaren”. Alltså, jag höll på att dö! Sen var det ett uppslag om att det var mycket konstiga grejer och en intervju med honom där han sa de där sakerna. Och det kommer mer!
Jens farsa visste inte om att det där hade hänt, och så hade de tidningen på hans farsas jobb och så säger nån kille på hans farsas jobb, “Du, är inte det här din grabb?”. Det var faktiskt så roligt så det var inte sant! Det var den bästa skatetävlingen jag har varit på.
Förresten, ska jag berätta nåt annat kul om den Sverigecupen? José (sångare i Abhinanda) hade bestämt sig för att åka upp på den tävlingen. Det var före hans glada dagar som straight edge kille. Så han satte sig på bussen ensam, drack upp en kvarting och så fick han åka taxi tillbaka till Umeå! Han kom aldrig dit. Det var så djävla kul! Jag kände inte han då utan jag fick höra det två år senare då han erkände!

— Sen åker jag snowboard också men det är jag inte så djävla bra på, det har jag bara åkt i två år eller nånting. Det är djävulskt roligt. Jag åkte bara en vecka i vintras, men det var svinskoj, jag och Micke var till fjällen en vecka och bodde på en kristen lägergård. De lagade specialmat åt oss och trodde att vi var kristna, de frågade om vi skulle vara med på andakt på kvällarna men vi bara, “Nää, vi ska fara och spela flipper”. Det var ganska roligt.

Någonstans där tar samtalet slut och vi bestämmer oss för att gå och titta på Yvonne som precis ska börja spela. Men jag kan försäkra er om att jag hade träningsvärk i skrattmusklerna långt efter den här intervjun!