Epitetet electro punk surf kan låta något krystat på papperet, men Malmötrion Quit Your Dayjob får det mot alla odds att funka. Nyckeln stavas energi, dedikation och ett väl utvecklat sinne för showmanship. Att se dem på scenen är en omvälvande upplevelse, en vibrerande uppvisning i rå, explosiv och närmast manisk musikalisk kraft och vitalitet. Quit Your Dayjob är således långt ifrån ditt genomsnittliga rockband.
Bandets låtar är korta (sällan överstiger de två minuter) och to the point, ofta med bara en eller två fraser som sjungs, eller skriks över en bakgrund av rytande syntbasslingor, galna surf/rockabillyriff och frustande trumfigurer. Men det säregna soundet är varken en slump eller ett infall av galenskap, utan frukten av hårt och enträget jobb och viljan att göra något totalt annorlunda.
— Vi var så trötta på all musik som fanns runt 2000, säger Jonass, bandets gitarrist och sångare. Det fanns, och finns, så mycket skit som prånglas ut och vi ville verkligen göra något eget, något som stack ut. Vi snackade länge och väl om vad vi ville åstadkomma innan vi satte igång och sen var det bara att jobba, repa och fila, att lita på stundens ingivelse. Jag tror vi lyckats skapa något man skulle kunna beskriva som kontrollerat vansinne.
— Det finns inget självändamål med att låtarna ska vara korta, vi är helt enkelt bara otåliga som personer och vi gillar när man kommer in till kärnan på låten snabbt. Vi är faktiskt extremt noggranna vid låtskrivandet. De få fraser som finns diskuterar vi väldigt ingående för att de ska kännas och sitta rätt.
QYDJ påminner i sin intellektuella dumhet ganska mycket om Ramones, även om det musikaliskt känns mer som ett än mer kaotiskt DEVO, parat med Link Wray. Med titlar som Pissing On A Panda, Freaks Are Out, Tanktop, Look! A Dollar och Pigs From Hell hamnar de ibland farligt nära en studentikos, überironisk avgrund men lyckas på nåt sätt alltid (nästan), kasta sig i säkerhet i sista stund. Kanske för att det någonstans skiner igenom att det handlar om show, om rock’n’roll.
— Våra texter ska kännas lite som slogans, med förankring i verkligheten, det är de kriterier vi har för att det ska kunna kvalificera sig som en titel, eller text. Vi är ju punkare i hjärtat och har mycket att vara förbannade för fortfarande. Vi är ju rätt pretto egentligen men först och främst handlar det om att ha roligt. Det är ju underhållning, för fan.
Den självbetitlade EP som finns ute nu är långt ifrån färsk, och har återutgivits flera gånger, men enligt Jonass är bandet nu på väg in i studio (”en riktig studio för första gången!”) för att spela in fullängdaren. Frågan är nu inte bara vad man kan förvänta sig, utan hur långt bandet kan ta sitt koncept innan det känns urvattnat. Jonass vet.
— Det kommer ju, av förklarliga skäl, att bli ganska många låtar på albumet, och kanske kommer vi att använda oss av det koncept som finns på många hiphopalbum, med små snuttar mellan låtarna, det är något vi alla gillar. Men vi får se. När det gäller hur vi kan ta det här vidare ser jag inga hinder. Vi har så mycket idéer. Det fina med att göra så här pass minimalistisk musik är ju att man i studion kan utveckla mycket idéer man inte kan göra i replokalen på samma sätt. Vi har inga ramar musikaliskt och det tror jag kommer att bli tydligare på fullängdaren.

Quit Your Dayjob är alltid aktuella med spelningar runt om i landet, och innan fullängdaren landar nästa införskaffar man med fördel deras självbetitlade EP som finns ute nu på Bad Taste.
Jorå. Jonass stavar med två s.