Från Stora Lappträsk, via Japan till Stockholm; Josefina Andersson, den ena halvan av Waver, har kommit en lång väg, men det har, enligt henne själv, varit en lärorik resa. Och hon ser mycket riktigt väldigt nöjd ut där hon sitter i solgasset på Mosebackes uteservering medan huvudstaden visar sig från sin allra bästa sida. Hennes partner, både musikaliska och personliga, Andreas Nordström, är också tillfreds med livet och framför allt med duons debutalbum, Population:fifteen, som ligger färsk på skivdiskarna.

TITELN ANSPELAR PÅ Josefinas födelseort, Stora Lappträsk i Norrbotten, med 15 invånare, och plattan har, på ett nästan omedvetet sätt, fått ett genomgående tema.
— Det handlar om förändring, och om viljan att gå vidare, säger Josefina. Om hur vi människor förändras och anpassar oss till nya miljöer, men också hur relationer utvecklas, eller avvecklas när förutsättningarna förändras.
Det musikaliska förhållande som skulle bli Waver började när Andreas behövde en sångerska till en låt han gjort för filmen Den Osynlige, och fann Josefina, just hemkommen från en turné i Japan, där hon promotat sitt första soloalbum, Footsteps. Resultatet blev inte bara singeln The Things You Told Me, utan också att Waver föddes.
— Vi funkade otroligt bra ihop redan från början, och det dröjde inte länge förrän vi började skriva låtar tillsammans, säger Andreas.
— Josefina var inte helt nöjd med sitt soloalbum som var splittrat och vi märkte att vi hade samma syn på musik och skapande. Låtskrivandet kom väldigt lätt.
— Det stod ganska klart vilken typ av musik det skulle handla om, säger Josefina. Vi är båda svaga för det lite vemodiga, melankoliska och vi märkte att de melodier som kom fram när vi skrev var mycket åt det hållet.
Josefina och Andreas är demokratiska i sitt låtskrivande. De skriver allting tillsammans (även om Josefina har något slags veto när det gäller texterna) och att det textmässiga innehållet i duons låtar kretsar kring tidigare nämnda ämnen är om inte tillfälligheter, så åtminstone en produkt av den stämning melodierna de skriver frambringar. Wavers musik har beskrivits som ett perfekt soundtrack till de svenska vintrarna, och visst ligger det ett skimmer av skandinaviskt vemod, blandat med countryns blåtoner över den.
— Soundet har växt fram i takt med att vi började göra demos, säger Andreas som står för produktionen och en stor del av instrumenteringen på plattan.
— Faktum är att de flesta låtarna i grunden är de demos jag gjorde, sen har vi lagt om sång och gjort en del andra pålägg i Umeå.
Josefinas äventyr i Japan gav en lite fadd eftersmak och hon erkänner att det är skönt att nu vara hemma och kunna göra exakt den musik hon känner för.
— Även om jag skrev låtarna till Footsteps var det så många människor som var inblandade som skulle tycka om saker och ting att slutresultatet blev något jag inte riktigt kunde stå för. Waver känns mycket mer jag än vad min soloplatta gjorde…
En av anledningarna till att Josefina och Andreas är så nöjda med hur Population Fifteen låter är att de fått helt fria händer av sitt skivbolag Dead Frog Records.
Andreas förklarar:
— Det krävs att man får jobba i lugn och ro utan press från bolaget och de hade fullt förtroende för oss att låta oss göra det vi ville. Och så har Pelle Henriksson på Tonteknik hjälpt oss att få fram det vi hade i våra huvuden. Vi känner oss väldigt bekväma i det här soundet.
Att Andreas har stor erfarenhet i att skriva scoremusik framgår av musikens episka, ganska storslagna anslag och Waver är också aktuella med ledmotivet till den kommande långfilmen Falla vackert. Låten, You’re Gonna Be Fine är ett bra exempel på den lågmält vackra positivism som genomsyrar Wavers debut, accentuerat av av Josefinas uttrycksfulla sång. Sympatiskt, omedelbart och precis på rätt sida gränsen av det lättviktiga.
— Vi försöker förmedla ett positivt budskap, även om många av låtarna vid en första genomlyssning kan verka lite svarta, säger Josefina och skrattar. You’re Gonna Be Fine till exempel, handlar om att var öppen för de nya möjligheter som kan öppna sig, att man klarar mer än vad man tror.
Josefina har så en lång, inspirerad utläggning om hennes känslor och tankar kring i stort sett varje låt på albumet. Om hur When You’re Away handlar om saknaden efter hennes pappa, om Strangers, som beskriver hur anonym och frustrerad man kan känna sig när man hamnar i storstaden efter att närmaste kontakt med en stad varit Kalix, ett-rödljus-hela-byn-Kalix, och om Nothing Will Remain som sammanfattar det albumet representerar; viljan att våga gå vidare. Men också om att låtarna kan betyda helt olika saker, beroende på vilken sinnesstämning man är i. Det går inte att ta miste på hennes, eller Andreas passion för deras musik.
Närmast ska Waver ut på turné. Så klart. Då man har möjlighet att uppträda både som duo och med band, kan man anpassa ryggsäcken utefter tillfället, men Josefina och Andreas hoppas på att kunna göra de flesta spelningarna med full sättning, ”för att kunna göra låtarna rättvisa”, som de själva säger.
Dead Frog har goda kontakter utomlands och en utlandslansering finns därför också med i planerna. Från Stora Lappträsk, via Stockholm till… Japan?