Efter fyra års tystnad är Christian Walz tillbaka med sitt andra album Painted By Numbers. En samling nästan skrämmande välproducerade R&B-, soul- och poplåtar som låter som om de kom från ett parallellt musikaliskt universum där orden “äh, det får duga” aldrig skulle kunna yttras.

ALLA SOM HAR haft med Christian Walz musik att göra verkar också eniga om att han är ett slags geni — och en obotlig perfektionist. En sound-skulptör som skulle kunna jobba med en och samma platta tills han gick i pension om ingen gav honom en deadline. Han utgår oftare från produktionsidéer än traditionellt låtskrivande och har sällan en idé om resultatet innan han startar. Vilket säkert är en av anledningarna till att han har så svårt att veta när låten är klar.
Förstasingeln Maybe Not handlade passande nog om denna typ av obeslutsamhet (läs: velighet).
— Jag fungerar bra när jag har en tidsram, erkänner han. Och jag behöver en tajt deadline, för då anpassar jag mitt arbete efter det och funderar mindre. Jag letar liksom alltid efter något bättre. Min största fiende är när jag börjar klia mig i huvudet och har svårt att köra på. Och vad det gäller texter är det ofta kramp. Fast ibland skimrar det till och det känns rätt direkt.
Om Christian målade tavlor skulle man med andra ord hitta en massa lager under den färdiga tavlan. Han ger ett exempel på vad en blåslampa kan åstadkomma.
— När jag skulle spela in sång på några av låtarna tyckte jag att det var svårt att få vara i fred i studion, så jag hyrde mikrofoner och höll till i mitt sovrum. Jag skulle ha dem i en vecka. Första dagen gick det hyfsat. Sedan gick det flera dagar utan att jag fick något gjort. Det kändes trist och jobbigt, jag ville bara lämna tillbaka allt. Sista dagen ringde jag min A&R på skivbolaget och bad honom beställa ett bud som skulle hämta alla mikrofoner och förstärkare. Efter en stund ringde han och berättade att budet skulle komma klockan två. Och mellan elva och två gjorde jag mer än jag gjort på hela veckan! Jag kände plötsligt “shit, vad har jag ställt till med!” och spelade in en massa grejor. Som givetvis blev hur bra som helst.
Christian levde länge “på luft” men vet att hans sätt att arbeta är ohållbart om han ska försörja sig på musik. Han har därför även gjort låtar till tv-reklam och har bland annat ett singelsläppande alter ego vars namn han förblir hemlighetsfull om.
I Sverige är vi vana vid artister som vevar ur sig treackordslåtar. Christian tillhör den generation som börjat sitt musikskapande vid datorn. Han är hemma i den världen men inte lika van vid inspelning med livemusiker. Men för ett och ett halvt år sedan spelade han in några låtar på Atlantis-studion. En av dem var Sunday Morning, en soulballad som ursprungligen var ämnad för soullegenden Percy Sledge, men kom med på Christians album.
— Vi hade en bild av en dam som sitter i en gungstol på en veranda någonstans ute i öknen, med en hagelbössa i sitt knä. I refrängen fanns en atmosfär som vi byggde kring. Mycket trä; en “gammal” känsla. Och så känns den ganska solig. Jag hade samlat ihop lite musiker som spelade in allt på en gång.
Vi talar vidare om vad det är Christian söker, som är så svårfångat.
— Min perfektionism handlar inte om att allt ska vara felfritt och snyggt, förklarar han, men där måste finnas en balans mellan kontraster som passar låten. Jag är själv otroligt imponerad av producenter som kan skapa unika ljudvärldar, som Timbaland. Och jag kan bli förtjust i produktioner fast sångarna kanske suger. Men jag har väldigt få skivor och jag lyssnar aldrig in mig på olika artister. Det är säkert jättekul, men jag vet inte var jag ska börja. Men det vore kul att få en introduktion till en artist av någon som brinner för just den.
Här får undertecknad lust att bjuda Christian på en musikkväll. Men hans betänketid måste nog begränsas.