Flera av de största svenska hårdrocksbanden — ni, Hammerfall, The Haunted, In Flames, Evergrey — är ju från Göteborg. Hur kommer det sig att den staden dominerar så inom metal?
— Jag tror att det handlar mycket om förr, när alla började. Det fanns en bra scen, trevligt folk, många spelningar som spred intresset. Band som inspirerade andra band. Det var en bra gemenskap. Man hade också en bra känsla av något nytt, att man bar på en hemlighet och var med om något speciellt. En del tror att det handlar om pengar från staten eller studiecirklar, men det köper jag inte. Nu ligger ribban högt, och nya band måste vara lika bra eller bättre.
Det talas ofta om The Gothenburg Sound i samband med hårdrock från Göteborg — vad är det egentligen?
— Det är väl att det kom annorlunda musik från banden här, i början och mitten av nittiotalet. En mer melodiös form av death metal, inte bara mangel, med inslag från till exempel speed metal och progressiv musik. Att det var mer fokus på melodier. Nu handlar det om kvalitet — att det är bra skivor som släpps. Då var banden mer lika, nu kunde de lika gärna komma från andra städer. Jag tycker inte att man behöver prata om det längre, det är överspelat…
Ni fyller ju femton år som band, Metallica och många andra har funnits i över 20 år. Varför tror du att just hårdrocksgrupperna hänger kvar så länge?
— Det handlar om att det är mer än bara en musikstil. Det är ett sätt att leva. Klyschigt, men det är så. Hårdrocksfans är mer trogna än popfans. Om man är hårdrockare är det för alltid. Sedan måste man utvecklas och lyssna på annat. Det är viktigt med nya musikaliska influenser, för intresset att spela. Vi känner oss inte alls som ett gammalt band. Jag tänker på det när vi pratar om det, men inte annars. Det är fortfarande spännande skriva nya låtar, att tycka att nya skivan är den bästa vi gjort. Om man inte tycker att det är kul att göra nytt — då är man för gammal. När jag började lyssna på metal och mangel, då fattade jag inte att det skulle fortsätta så här. Att det funkar och att folk lyssnar är ju härligt. Fast det finns ju många som borde ha lagt av…
Vissa påstår att det inte hänt något nytt inom metal på alltför lång tid. Håller du med om det?
— Näe, det händer väl alltid något nytt. Fast det handlar mer om kvalitet. Blandningar av genrer, Slipknot, att gränserna suddas ut mellan olika hårda genrer känns spännande. Alla amerikanska band som blandar hej vilt. Mer och mer slipper igenom filtret för vad som är acceptabelt i hårdrock. Jag tror att hårdrocken kommer att växa, att även äldre band kan slå igenom på ett nytt sätt. Det är omöjligt att säga vad som händer musikaliskt, men allt måste inte vara nytt och förändra genren. Det viktiga är att det är välgjort, att det finns passion och känsla. Det är snarare det som saknas än innovation. Enkel, bra musik är det viktiga.
Har Dark Tranquillity tillfört något nytt till metalen?
— Jag har hört från andra att vi förändrat deras syn på metal. Utländska journalister som säger ”Fattar ni inte vad ni gjort?!”, men nej. Vår tanke var att skapa musik som inte lät som något annat, som blandade det bästa av det vi gillade, men som skulle vara originell till varje pris. Någonstans måste det ju varit lite annorlunda. Men om vi tillfört något får andra säga.

DARK TRANQUILLITY ÄR AKTUELLA MED SAMLINGEN ”EXPOSURES – IN RETROSPECT AND DENIAL” (CENTURY MEDIA/BORDER) SOM FIRAR DERAS FEMTON ÅR SOM BAND. SJUNDE ALBUMET, FÄRDIGINSPELAT MEN ÄNNU ODÖPT, SLÄPPS I HÖST.