Umeås stoltheter The Perishers har inte bara enat kritiker, kollegor och publik i att stämma upp gemensam hyllningskör, utan även lyckats bjuda på glimtar av den vackraste popmusik som skapats i det här landet. Nu är de aktuella med nya albumet Let There Be Morning och Ola Karlsson passade på att ta en pratstund med bandets keyboardist Martin Gustavsson om lusten att spela, kärleken till Norrland och bandets relation till Taiwan.
DET SNACKAS JU OFTA Om det ”svåra” andra albumet, vilka tankegångar hade ni inför inspelningarna av Let There Be Morning?
— När vi började skriva och spela in hade vi bestämt oss för att göra en lite tuffare skiva, mycket för att det skulle funka bättre live. Med tanke på erfarenheterna resonerade vi så att det skulle bli lättare att ”överrösta” en stökig publik med ett lite tuffare material. Men när vi väl börjat insåg vi att det inte skulle bli så, att vi hade vår stil.
Att ni ändå bestämmer er för att köra på fullt ut i den stil ni har tyder ju också på en del självförtroende, något jag tycker speglar sig i musiken.
— Jag tycker också det. Det handlar en hel del om att vi fått en rejäl nytändning också. Vi var verkligen sugna på att göra den här skivan.
Vad beror denna nytändning på?
— Mycket har nog att göra med att vi återigen finns samlade i Umeå. De andra flyttade till Stockholm ett tag och då låg bandet av förklarliga skäl ganska lågt. När de väl var tillbaka i Norrland fick vi sån kick av att spela tillsammans igen. Vi fick tillbaka suget på att spela live och ville att spelglädjen skulle reflekteras på albumet.
Har det något med Norrland att göra, att ni hittar nånting där som inte går att finna i Stockholm?
— Ja, vi älskar Norrland och det lugn som finns här. Det ger en möjlighet att verka ostört som passar oss. Här uppe kan vi koncentrera oss på det vi tycker är viktigt på ett annat sätt än i Stockholm. Och trots att vi inte är lastgamla är vi ganska luttrade när det gäller musikbranschen, så vi är glada om vi kan ha lite distans till den, och det får vi ju här uppe.
Har bandets influenser ändrats med åren och därmed påverkat låtskrivandet och/eller inspelningarna på något sätt?
— I grunden har vi samma influenser som innan, så jag tror inte vårt sätt att skriva eller spela in ändrats. Däremot har vi varit mer produktiva nu, vi hade sjutton låtar att välja bland den här gången. Det är nog den största skillnaden. Till det här albumet ville vi ha ett något mer organiskt sound, så vi försökte att överlag spela så mycket som möjligt live i studion, att inte göra så många pålägg. Nu blev det en hel del pålägg i alla fall, men grunderna med trummor, bas och piano är i huvudsak inspelade live.
Låtarna är krediterade Klüft/Perishers, men de skrivs fortfarande i huvudsak av Ola, eller hur funkar det?
— Ja, Ola skriver alltid grunderna, både melodi och text, men låtarna tar sin riktiga form när vi väl träffas och arrangerar ihop. Texterna får däremot Ola sköta helt och hållet.
Finns det enligt dig någon låt som definierar Perishers-soundet?
— Ja, jag har i alla fall en favoritlåt, och det är Let There Be Morning. Där tycker jag vi lyckats få till det precis som vi har velat.
Har ni allihop bandprojekt vid sidan av Perishers?
— Mer eller mindre. Per brukar lira en del blues, Thomas spelar med en massa olika konstellationer och jag brukar lira med ett band som heter Carpet People, även om jag inte är fast medlem. Och Ola har sitt Falling Down-projekt. Det är överhuvudtaget ganska mycket inavel bland banden här uppe. Det blir lätt så.
Ni spelar inte speciellt mycket live, hur kommer det sig?
— Det är inget medvetet val. Hade vi fått bestämma hade vi spelat mycket mer. Jag vet inte vad det beror på men suget verkar inte vara så stort efter oss som liveakt, vi spelade faktiskt mer efter förra albumet. Det är lite trist.
Men ni har varit i Taiwan och spelat tidigare och nu ska Let There Be Morning släppas både där och i Japan. Berätta.
— Vi fick väldigt bra respons på första plattan i Taiwan, genom en tjej på vårt skivbolag som fixade så att den kunde ges ut där på ett litet bolag. Sen var vi där en vecka och lirade, tack vare att MTV Asia hade en festival. Japan är en ny marknad för oss, och visst vore det skoj att få in en fot där.
Nu när ni inte har de där rockigare låtarna ni tänkte skriva, vad kan vi förvänta oss av Perishers live, när ni väl spelar?
— Det blir nog i stort en förlängning av det som finns på skivorna. Vi försöker oss inte på någon storslagen show men vi bjuder på oss själva, och Olas mellansnack är alltid bra. Vi är ett bra liveband helt enkelt.
Let There Be Morning finns ute nu på NONS/MNW.
Lämna ett svar