Sällan eller aldrig har väl finska låtit så bra i en poplåt som den gör på Loista Laakso från Laaksos debutalbum. Men Laakso kommer varken från Finland eller Tornedalen, utan huserar i Stockholm, även om de fyra medlemmarna kommer från spridda delar av landet. Den finska ådran kommer från sångaren, gitarristen och låtskrivaren Markus Krunegård, eller rättare sagt hans mamma.
— Det är inget självändamål att ha med en ”finsk” låt på varje platta, säger Markus över en kopp kaffe, men jag älskar språket och det funkar faktiskt väldigt bra att sjunga på. För mig är det naturligare än att sjunga på engelska.
Det funkar riktigt bra på engelska också. ”I miss you, I’m pregnant” heter bandets första fullängdare och den är, liksom den EP:n Long Beach producerad av Jari Haapalainen från Bear Quartet. Bakgrunden till den något dråpliga titeln är för tragisk för att avslöjas, menar trummisen (m.m) Lars Skoglund:
— Låt oss säga att det handlar om ett mejl som avslutas med just de orden. Mer vill vi inte säga om saken.
Annars är Laakso (”dal” på finska) väldigt vältaliga och öppna, både privat och via Markus uttrycksfulla och rättframma texter. Han skriver om allt från rätten till att ta sig en fredagsfylla, kärleken till gamle idolen Nick Drake och önskan om att en dag få göra en duett med Emmylou Harris. Musikens inbyggda dynamik och storslagna, men samtidigt organiska anslag förstärker texternas vemod och målar upp bilder om vindpinade finska skogar lika ledigt som om gråa svenska förorter.
— Texterna måste betyda nåt, självklart, säger Markus apropå. Och det finns alltid gott om stoff att ta av när man ska skriva, alltid nåt som får bägaren att rinna över.
Att det är Markus som står för låtskrivandet är mer en outtalad självklarhet än en utpräglad strategi. Lars förklarar:
— Markus gör det så jävla bra, så det finns ingen anledning för oss att hålla på med det. Vi får utlopp för vår kreativitet när vi träffas i replokalen. Då förvandlas låtarna till allas våra skapelser.
Markus håller med;
— Det är nåt nästan magiskt som händer när vi träffas för att repa in låtar.
— Lasse, Mikael (Fritz, basist) och David (Nygård) med alla sina udda instrument tillför idéer som jag omöjligt kunna komma på själv. Det händer oväntade grejer hela tiden och det är där tjusningen med att spela i band, åtminstone det här bandet, ligger.
Ett tema som hela tiden återkommer under samtalet med Laakso är hur viktigt det är för dem att få göra det de vill. Att ha friheten att vara sig själva och få full utlopp för den kreativitet som finns inom dem. Mycket har att göra med drömmar, och att hitta personer att dela dessa drömmar med. Har man, som grabbarna i Laakso, gjort det är det ganska lätt att vägra kompromissa för att förverkliga dessa drömmar.
— Drivkraften är att hela tiden göra nya saker, att sträva efter att inte upprepa sig, säger Markus. Vare sig det är som låtskrivare, gitarrist eller människa. Det gör man bara genom att inte kompromissa. Den där rastlösheten är väldigt viktig för kreativiteten.
På så sätt är det idealiskt att ligga på Adrian Recordings, menar Lars:
— Det är ett litet bolag, men de jobbar hårt för det de tror på, och de jobbar på rätt sätt; genom att ge banden frihet. Marknadsföring är inte vår grej. Du lär inte se oss sitta på Åhléns och signera plattor.
Markus avslutar med att avslöja att bandets stora projekt just nu, vid sidan om ett antal spelningar under vintern, är att försöka förmå basisten Micke att börja sjunga. Som Markus helt riktigt påpekar:
— Alla band behöver sin Ringo…