Nicolai Dungers vinyltrilogi är sommarens billigaste upptäcktsfärd. Resan går från Piteå till Paris och från Israel till Australien på bara några timmar. Avslutningen sker — tillsammans med nyfikna hundar och flitiga syrsor — i den grekiska grönskan. Christian Örjeståhl tog med sig anteckningsblock och kameran och hängde med.

Nicolai Dunger har berättat kärlekshistorier med sin musik sedan mitten av 90-talet. Med små, små penseldrag har han ritat upp en musikalisk världskarta — Nicolai Dungers eget atlas.

Norrbotten och Piteå…

— Norrbotten är mitt hem. Om jag blev tvingad att välja var jag skulle bo så skulle det bli i Norrbotten. Men jag tycker inte att min musik har någon stark norrbottnisk ton. Självklart finns det där, jag är norrbottning, Jari — min producent (Jari Haapalainen är grymt skön och spelar även med Bear Quartet. Reds. Anm.) är norrbottning och många musiker som jag spelar med kommer också därifrån. Jag tror inte att det är ett medvetet val men jag känner att jag vill ha dem omkring mig — det känns skönt helt enkelt.

Stockholm…

— Det är enkelt för mig att arbeta i Stockholm. Allt jag behöver finns här. Och jag är anonymare här än vad jag kanske skulle ha varit i Piteå. Det är inte så jäkla roligt att vara lokalkändis i en liten håla. Men jag tror även att Stockholm är en stad som jag alltid kommer att längta bort från. Jag vill kunna ha lugn och ro omkring mig — i Stockholm kan det vara svårt att finna. Stockholm är svårt på det sättet.

Paris…

— Det är den mest romantiska och snyggaste stad jag vet. En tid när jag läste mycket Marcel Proust råkade jag befinna mig i just Paris och det var som om böckerna närde en parallellhandling till mitt eget liv. Det var häftigt. Jag tycker om stora saker och stora uttryck. Det finns i Paris.

New York…

— En av de mest levande och roliga städer jag besökt. Speciellt om man vill partaja. Eller om man vill komma nära jazzen — den finns ju där, lever där. Det är verkligen en viktig del av deras kulturarv som finns så påtaglig i New York. Jag kan tänka mig att New York är en storstad som är enkel att förälska sig i.

Israel…

— En oerhört komplex, smältdegelslik värld som erbjuder en ordentlig krock för den som kommer från Skandinavien. De israeliska människorna är något av det vackraste folkslaget jag mött. Jag arbetade ett år på en grisfarm utanför Jerusalem, vilken måste vara världens vackraste stad. Sedan bodde jag bland annat i en kibbutz under en längre tid. Jag hade min flickvän i Israel.

Australien…

— Min första resa utanför Sverige gick till Australien. För mig är det ett land som jag förknippar med en tid i mitt liv då allt ”vände”. När jag riktade in mig på självförverkligande. Jag var nog ganska naiv när jag kom dit, jag skulle ut och segla i närmare två månader. Det var mycket tuffare än jag hade förväntat mig. På havet handlar det om att överleva. Och för att överleva måste du kämpa, det var ruffigt och det var tufft. Men det var bra för mig — innan hade jag känt att det var så mycket som jag hade att brottas med. På havet var det bara en sak som spelade roll — att komma tillbaka. Det är något jag inte kommer att glömma.

Grekland…

— Vi spelade in Sweat Her Kiss där. Det var en oerhört skön och mysig inspelning. Grekland kommer alltid att vara platsen där jag avslutade trilogin, en plats där jag celebrerade allt jag gjort dessförinnan. Jag kunde gå tillbaka till kärnan, där allt en gång i tiden började. Med en nylon-strängad gitarr och enkla vackra melodier. Vi spelade in skivan utomhus, med några hundar och syrsor i bakgrunden, det var oerhört skönt. Jag ville göra en avslappnad skiva och den blev verkligen som jag ville ha den. Oerhört avslappnad faktiskt.

Nicolai Dunger kommer från Piteå och är aktuell med cd-boxen The Vinyl Trilogy. Senare i höst kommer en skiva inspelad med Will Oldham och därefter ett samarbete med Mercury Rev. Grymma grejer!