Första gången jag hörde talas om Sector Sexs var sommaren 1994. Närmare bestämt på Dalarocken då Calle Markstedt kom och köpte en Kakofoni av mig vid Rosa Honungs något improviserade marknadsplats.
Sedan gick det inte många veckor förrän jag åter stötte ihop med denne Calle i Östersund under Storsjöyran. Östersund visar sig vara Sector Sexs hemmaarena och en rätt så färsk vinyl-EP hade de i bagaget också.
Nu har de en rykande färsk CDEP ute och börjar göra sig ett namn som ett av norra Sveriges bästa representanter för punken.

När jag ringer upp dessa gossar lyckas vi efter ett tag få till ett trepartssamtal. Tack för det Televerket! Calle som äntrar scenen med både säng och gitarr, och som är lite av frontfigur, har flytt landet visar det sig. Han befinner sig på USA:s västkust, med blommor i håret och vallfärdandes till hippierörelsens kultplatser. De kvarvarande medlemmarna bävar för de inspirationskällor han ska komma hem med.
Nej, kvar att sköta markservicen finns Claes Rosenberg (gitarr) och Måns Rande (bas, sång), som jag kan ställa mina illistiga frågor till.
Jag börjar att fråga om Sector Sen ursprung?
Claes: – Man kan väl säga att vi bildades sommaren -89. Det var som en sammanslagning av två grupper som spruckigt; Abzolut och Ratscabies. Jag spelade i Abzolut.
Måns: – Jag spelade i Ratscabies. Anledningen till att vi inte började spela ihop direkt var att vi gick i olika skolor och visste inte av varandra.
C: – Sedan vi började spela ihop har vi haft samma sättning sedan -90.
Calle har ett projekt vid sidan av Sector, Babysitters, har ni också grejor vid sidan om?
C: – Nej, det har vi inte direkt.
M: – Några engångsgig med andra konstellationer har det väl blivit, på kul sådär.
Vad gjorde ni innan ni släppte vinyl-EP ”Till alla er”?
C: – Vi gav ut en demo i början av -92, typ mars, men den är sisådär…
M: – Några lysande pärlor har den i alla fall
C: – Ja, men allt blev satt på ett par kvällar och han som skulle vara tekniker drack folle hela tiden.
M: – Och sen när vi hade lagt klart musiken så firade vi med att röka cigarr. Du förstår vilket sångpålägg det blev sen. Det var helt lysande.
C: – Vinyl-EP’n kändes mer genomtänkt.
M: – Ja, det kändes att vi hade utvecklats väldigt mycket från det att vi gjorde demo’n till att vi spelade in EP’ n.
Har ni utvecklats ännu mer nu; från EP’n till CDEP’n?
C: – Ja, man skulle kunna säga att vi har utvecklats som grupp. Det är mer samarbete inom gruppen. Alla är med och jobbar fram låtarna.
M: – Calle pluggade förut i Uppsala och då satt han där i veckorna och gjorde låtarna, och när han kom hem till repen så hade han redan en klar bild hur låtarna skulle vara, varje cymbalslag…
C: – Nu jobbar vi mera som grupp. Vi jobbar fram text och musik tillsammans.
Jo, att jobba fram musiken i replokalen kan jag tänka mig, men hur jobbar man fram en text ihop?
C: – Ja, då måste man verkligen SITTA ned med akustiska gitarrer och jobba. Först måste man jobba fram ett tema. Sedan måste man låta orden flöda. Och när det lyckas blir det jävligt bra.
M: – Jag tyckte tidigare att en text måste komma från en och samma person annars skulle den bli inkonsekvent, kompromissande …. osv. Nu har jag nog ändrat mig.
C: – Det är förstås lättare att skriva plojtexter ihop och svårare att skriva seriösa texter. På nya CDEP’n har vi t ex en komisk text om EU och den var lätt att skriva.
Hur kom ni i kontakt med Hot Stuff?
C: – Ja, historien bakom vårt skivkontrakt var faktiskt ganska lustigt. Det är nämligen så att jag läser arkeologi på högskolan och jag har en tjejkompis där som kände Per Fältenborg på Hot Stuff och hon gav honom ett ex. av ”Till alla er”. Sedan ringde han upp och sa att han ville sälja den i sin katalog och på den vägen är det. När vi sedan nämnde att vi funderade på att ge ut en CDEP så nappade han och sa att han ville göra det.
Hur är musiklivet i Östersund?
– Strålande, säger både Claes och Måns i munnen på varandra.
C: – Det är verkligen blomstrande.
M: – Och så väldigt brett. Det är förstås mycket punk, men många andra stilar också.
C: – Det kommer på bred front. De som är yngre och börjar spela nu låter mycket bättre än vad vi gjorde när vi började. Det kan ske beror på att alla fritidsgårdar här har så mycket instrument att det är lätt att börja spela. Ungarna klagar på att det inte finns biljardbord och innebandy – när jag var yngre var det tvärtom.
– Jag tror vi får se väldigt stor kvalitétshöjning på punken framöver.
Vad hoppas ni av framtiden?
C: – Att vår nya platta ska sälja bra så att vi får åka ut och spela mycket.
M: – Jag skulle helst vilja börja jobba på en ny platta direkt!
C: – Ut å spela! Jag hoppas vi får spela i ett stort tält på Storsjöyran i år.
(Dessa tält, ska jag upplysningsvis säga, tar 1–2000 pers.!!!)
Hoppas ni på fler festivaler?
C: – Ja, men allt sådant beror ju på hur plattan går.
När har ni nått målet?
C: – När vi ligger etta på svensktoppen!
M: – När vi får göra -95 års julrap med Loket!

Bästa spelningarna med Sector Sexs
  1. Yran -93
    ”Bästa spelningen vi gjort. Vi skulle spela på en krog och vi hade fixat att de skulle släppa in folk under 18. Men när vi skulle börja lira hade vakterna inte fått någon information om att släppa in folk under 18, så vi tyckte allt var åt helvete och sa en massa otrevliga saker. Vi körde 5 låtar, sen tänkte vi lägga av, men så plötsligt släppte vakterna in alla under 18 som stod utanför och vi körde 15 låtar till och det var förbannat kul.”
  2. Releasespelningen för ”Till alla er” på Tingshuset -94.
    ”Mycket folk. Vi hade gästmusiker med. Festligt.”
  3. Örnsköldsvik -94.
    ”Väldigt roligt. Vi hade inga förväntningar alls på den spelningen. Men vi fick en så jävla bra respons. Mycket positiv överraskning.”
Claes lyssnar just nu mycket på:
  1. NOFX – Punk in drublic
  2. Weezer
  3. Stefan Sundström – VitaBergspredikan
Måns lyssnar just nu mycket på:
  1. Stooges – Första
  2. Stardog – Skellefteåband
  3. Millencollin – Tiny Tunes