Detta nummer av KAKAFONI är ett temanummer, som till en del handlar om censur.
Censur, inget positivt laddat ord direkt. Inte ens de som vill ha censur använder ordet. Det kallas istället för att “Förhindra” eller “Stopp” eller, ännu värre “Skydda ifrån”. Men vad betyder det egentligen? Och behövs censur? Enligt ordlistan betyder censur; Granskning, Förhandsgranskning.
Faktum är väl annars att vi alla använder censur dagligen. Självcensur, vi talar till polarna på ett annat sätt än till mormor. Men det har väl mer att göra med hänsyn och takt och ton.
Under krig så skärps alltid censuren. Till exempel krigskorrespondenten som var med om landstigningen i Normandie under andra världskriget. Han beskrev hur den landsstigningsbåt som han satt i öppnade luckan i fören alldeles för tidigt. Soldaterna, med trettio kilo packning var, sjönk som stenar. När korrespondenten sprang ut så hade så många soldater sjunkit att han kunde gå till vadbart vatten på de sjunkna kamraternas kroppar. Han kände hur dom fortfarande rörde sig under hans kängor.
Naturligtvis kunde inte en sådan rapport publiceras. Den hade ju inte alls varit bra för moralen.
Under Vietnam kriget så var censuren väldigt släpphänt. Journalister kunde åka runt ganska obehindrat i Vietnam och fick nästan fritt rapportera. Dessa rapporter fick människor i hela världen att få upp ögonen för vad som hände i Sydostasien och ta ställning mot kriget. Många hävdar att USA förlorade kriget i och med detta.
Sedan Vietnamkriget har krigscensuren skärpts betydligt.
Jag har till exempel inte sett en enda kommentar om att USA begick ett mycket grovt brott mot folkrätten när man kidnappade Panamas diktator Noriega. Det är säkert så att Noriega var en jätteknarklangare och riktig skummis, men kidnappning i ett annat land, med kommandosoldater och krig och våld, är och förblir mot alla folkrättsliga principer.
Under kriget mellan Irak och FN alliansen så var censuren otroligt effektiv. Dessutom lät sig erfarna journalister matas med information och material från propagandaapparaten, som sedan spreds ut över världen. Iraks ledare Hussein, som hade varit en relativt god vän till USA och övriga länder inom FN alliansen, blev plötsligt den stora skurken.
Censur är nära släkt med propaganda.

Och när det gäller filmcensuren, så kommer det med jämna mellanrum filmer som det klipps bort några minuter i för att de är “förråande”. De senaste tidens mest kända fall är “Cape Fear” och “Henry, en massmördare”.

Inom musiken så försöker en organisation i USA, PMRC, Parents Music Resource Center, att få skivbolagen att märka skivor, och dom har delvis lyckats. Den som startade PMRC är Tipper Gore, gift med senator Albert Gore, vicepresidentkandidat för demokraterna 1992. Hon har skrivit följande: “Om en skiva skulle innehållsdeklareras med sex- eller våldsmärkning, så skulle de flesta radio- och videoprogram inte sända de värsta syndarna.”
Ozzy Osborne blev åtalad för att hans låt “Suicide solution” skulle ha orsakat att en ung man hade begått självmord. Domaren tyckte att föräldrarnas inlaga till rätten, mera lät som en roman, så åtalet lades ner. Däremot fick fallet stor publicitet innan det togs upp, men mycket lite efter.
En fjortonåring köpte en kassett med 2-Live Crew i Florida. Föräldrarna ringde polisen och var upprörda över att deras barn lyssnade på en obscen och vulgär kassett. Polisen i fråga, som för övrigt heter Pitts, (Jo det är sant!) hade vid det här tillfället fem!!! olika fall av sexuellt ofredande som han var beskylld för. Dessutom fattades $15.000 i polisens kassaskåp. Polisen ryckte ut och arresterade den extraanställda tjejen som hade sålt kassetten. Efter två månader så lades målet ner. (Hur det gick med Pitts alla sexuella ofredanden och försvunna pengar vet jag inte).
“Hitler dödade fler människor än någon annan har gjort på jorden. Han gillade Wagner. Vad ska vi göra åt det?” Frågade sig Frank Zappa, en ivrig motståndare mot musikcensur. Nu senast har Dismember råkat ut för en rättegång i Storbritannien för att dom har våldsinriktade texter. Den här kopian på ett brev från tullen i USA är talande för hur censur utövas “i det tysta”.

Bokbål flammar upp då och då. Göthe skrev en bok, som fick många människor att ta livet av sig. Det blev då en livlig debatt I Europa om boken skulle förbjudas. Rushdie har blivit dödsdömd av Khomeini i Iran för sin bok “Satansverserna”.
James Joyce bok Odysseus blev förbjuden i USA för ett den var obscen 1933. I rättegången som följde blev den dock frisläppt och räknas idag som en klassiker.

Listan på fall av censur, och försök till censur, kan göras hur lång som helst.
Och tyvärr kommer många försök att göras i framtiden. Vi måste försöka vara på vår vakt och slå tillbaka censurivrarna med sakliga argument.