…med rosa peruker och läkarrockar

Man kan verkligen fråga sig vad som driver medlemmarna i Jukon Speakers att hålla på som dom gör. Ett par av medlemmarna är några och de 30, samtliga har spelat i den ena tokiga skapelsen efter den andra under många års tid. Jukon Speakers är antagligen den tokigaste skapelsen av dem alla – och den i särklass mest kontroversiella.

Gruppen har endast spelat ute en handfull gånger, trots att den funnits sen 1983. Anledningarna är två: 1) man vill inte spela ute så ofta för att kunna behålla intresset kring gruppen och 2) medlemmarna är mycket, mycket lata.

Kritiken gruppen fått har varit delad. Exempelvis många yngre i publiken är negativt inställda och tycker att Jukon Speakers psycho-pop-punk är skräp.
– De yngre verkar inte förstå vad Jukon Speakers handlar om. Även recensenterna på lokaltidningarna VK och VF har varit negativa. De som gillar oss är de lite äldre, folk som satt sig in i, och lyssnat på 60-talspsychedelikan och även punken. Dom förstår oss bättre, berättar Jukon Speakers trumslagare Istanbul Slim.

Istanbul Slim och de andra medlemmarna; Vaxöl Frysne (bas), Pee-Ping Tom (gitarr/sång), Staketa Stancu (orgel) menar att Jukon Speakers fungerar som en motpol till alla andra band i Umeå.
– Det har gått snett här i stan, säger Istanbul Slim. Alla är för seriösa. Det finns mängder av band men de saknar originalitet! Det enda som gäller för dessa band är Toto och Foreigner, sen sitter de och kallar sig musiker och tror att det behövs spelprylar för 40 000:- för att kunna fixa en demotape eller överhuvudtaget kunna spela. Jukon Speakers vill visa att det går att göra rolig och originell musik utan att det nödvändigtvis måste kosta tiotusentals kr.

Jukon Speakers har gjort 3 singlar och en mini-LP på egen skivetikett. Men gruppen är inte “rumsren” i Umeå. Istället har man satsat på utlandet.
– Vi har legat på Parisradions topplista i över ett år nu med olika Jukonlåtar berättar Istanbul Slim. Även i Kanada har vi spelats en del på deras playlists. Det är en svensk-ättling där, John Sundstrom, som tyckte att våran “We are the Jukon people” var så kul att han körde låten flitigt under en dryg månads tid.

Det kanske inte låter så märkvärdigt att ligga på lokalradiostationerna i Paris men staden har inklusive förorter en befolkning som är större än hela Sveriges. Så när Jukon Speakers spelas på Radio France, Provinsorock och allt vad radiostationerna heter, är det ändå en försvarlig mängd lyssnare som gruppen har där.
– 90% av våra skivor säljs i Frankrike och till några andra europeiska länder berättar Istanbul Slim med ett stolt flin. Även våran kommande LP (utkommer antagligen i början av oktober) kommer att säljas mest i Frankrike.

Gruppen är inte helt klara med inspelningen av LP:n när jag träffar dem. Istanbul Slim berättar att skivan kommer att bli ösigare än mini-LP:n “The house on haunted hill” samt att det antagligen blir 10 egna låtar och två covers; “You must be a witch” (Lollipop Shop) och en gammal Troggslåt. Samtliga låtar blir på engelska.

Efter utgivningen av LP:n blir det en del spelningar. Mestadels i Umeå, men antagligen ett par, tre på andra orter. Folk vill ha dem till andra städer men som tidigare sagt – medlemmarna är slöa.
– Visst, i princip skulle vi kunna fara ut på turné men vi orkar inte. Men vi har ordnat en del häftiga grejer, bl.a en psykedelisk ljusshow, som vi kommer att köra på ett par spelningar.

Imagen spelar en stor roll för Jukon Speakers. På Gamla Kåren i Umeå uppträdde gruppen i rosa peruker och läkarrockar ackompanjerat av ett otroligt slammer. Istanbul Slim berättar att perukerna antagligen kommer att finnas kvar men läkarrockarna försvinner. “Det blev för mycket Dio över dem”.

Det lokala musiklivet handlar mest om oorginella västkustpoppare tycker Jukon Speakers. Man måste vara musiker för att få spela ute i Umeå. Kör man distat eller med en musikstil som avviker från västkustpopen och/eller det Kursverksamheten står för, blir man i princip utskrattad. Allt ska vara så snällt och tillrättalagt. Istanbul Slim menar att den musikaliska likriktningen i första hand beror på videon. Men också att musiken blivit institution genom Kursverksamheten och liknande organisationer.
– Folk orkar inte längre kolla in ett nytt band live, det är bekvämare med livevideo med snabbspolning. Ett lokalt band live
kan ju inte heller bli lika “häftigt” som livevideogrupperna.

Banden som går popskolan på Kursverksamheten spelar i och för sig ute ibland, säger Istanbul Slim, men då kör KV alla 16 band samma kväll för att, som de själva säger, publiken inte ska bli less. Men det lustiga är att popskolans band låter alla likadant, spelar högst 3 låtar var och är dessutom skittråkiga!

– Folk orkar inte längre engagera sig säger Istanbul Slim uppgivet. Sverige har blivit som Västtyskland – Falco och Sabrina är sånt man hittar på listorna och det är TV och video som säljer den meningslösa smörjan till den stora massan.

Men tror du inte att ett trendbrytning måste komma förr eller senare om musikklimatet är så likriktat och tråkigt?
– Jo, förr eller senare. Men det är betydligt svårare idag än för några år sen. 1980, -81, -82 fanns massor band – precis som idag – skillnaden är att då var flertalet band roliga och det fanns en stor publik som slöt upp och engagerade sig.
– Men jag är inte pessimist, nånstans i källarna och garagen måste de finnas, de udda och roliga banden. I varje stad finns bra band, men var är Umeås bra band?!? Fram med er!!!

– Speedmetal, hip-hopen och efterdyningarna från punken, med Jesus and the Mary Chain, Sisters of Mercy och Hanoi Rocks-prylen, är bra nya grejer som kommit. Annars är Metallica och Anthrax det närmaste Sex Pistols du kan komma idag.

Istanbul Slim tycker att svenska band som t.ex Sator, Psychotic Youth, Wylde Mammoths, Sinners och Watermelon Men är bra. Överhuvudtaget band som spelar 60-talsinfluerat och lite slamrigt.

– Att t.ex Sator kommit fram är jävligt roligt, säger Istanbul Slim. Skönt att det finns ett riktigt ösband. Och att de gjort “Oh mama” som cover vittnar om humor, avslutar Jukon Speakers trumslagare.

Så visst finns det bra svenska band även 1988. Sator är ett av dem. Jukon Speakers ett annat.