MELODIÖS OCH TRALLVÄNLIG PUNKROCK ÄR NÅGOT SOM HAR BLIVIT OTROLIGT POPULÄRT UNDER DE SENASTE ÅREN. EN MAN SOM UNDER DESSA ÅR (PLUS ETT ANTAL TIDIGARE ÅR) HAR LEVERERAT SÅDAN MUSIK AV HÖGSTA KVALITET I ETT ANTAL OLIKA BAND ÄR MART HALLGREN. TOTAL EGON ÄR HANS EN-MANNA-BAND SOM HAR LEGAT LITE PÅ IS I ETT PAR ÅR, MEN HAR TRE SJÄLVFINANSIERADE EP:S OCH ETT BIDRAG TILL REALLY FAST VOL. 5 PÅ NACKEN. DESSA ALSTER HAR BIRDNEST NU SAMLAT PÅ EN CD MED NAMNET ”SAMLING I DET GRÖNA”. MART ÄR JU ÄVEN, SOM ALLA ANTAGLIGEN VET, SÅNGARE OCH BASIST I DE LYCKLIGA KOMPISARNA SÅ INTERVJUN KOMMER ÄVEN ATT GÅ ÖVER PÅ LITE SÅNT OCKSÅ. DET VAR RÄTT LÄNGE SEDAN JAG SKICKADE IVÄG DEN HÄR INTERVJUN TILL MART SÅ FRÅGORNA ÄR ANINGEN INAKTUELLA. MEN DET TOG EN TID INNAN MART SVARADE PÅ DOM SÅ SVAREN ÄR DOCK RÄTT AKTUELLA.

CD:N ”SAMLING I DET GRÖNA” HAR VARIT SLÄPPT ETT TAG NU, HUR HAR DEN MOTTAGITS OCH HUR MÅNGA HAR SÅLTS?
— Den har sålt, vad kan det vara? 1700 nu, dags datum Juli 93. Hur den har mottagits? Det enda som jag har märkt är att folk jämför den med DE LYCKLIGA KOMPISARNA. Den kommer fram när det är så att det ska ske en jämförelse, men det är ingen som har kommenterat att den är direkt så här si eller så. Jag vet inte varför, folk känner väl inte till det så mycket för det är väl mest D.L.K som har blivit sålt.

VAD FÖRESTÄLLER EGENTLIGEN FRAMSIDAN PÅ CD:N?
— TOTAL EGON cd:n föreställer en, det är ju egentligen en gräsmatta det gröna. Det röda skulle egentligen vara vitt och det skulle vara himlen, men det blev rött istället för det vart snyggare. En del tycker att det föreställer en grispung, men det är ju inte riktigt sant tycker jag. Det är en gräsmatta och det röda kan vara en solnedgång. Varför måste det föreställa någonting?

TOTAL EGON HAR JU HAFT ETT ANTAL SPELNINGAR, HUR HAR DET GÅTT TILL MED TANKE PÅ ATT DET ÄR ETT ENMANS-BAND?
— Jag har ju haft lite kompmusiker. Först i början ’85-’86 kompade syskonen Pilman mig och sen så var det Ulke och Rhyd som kompade mig lite grand. En kille som heter Ola var med mig också.

HUR BEMÖTTES SINGLARNA NÄR DU SLÄPPTE DEM?
— Dom där singlarna var ju jävligt trögsålda, man fick ju övertyga var enda jävel typ: Köp en skiva den är ju faktiskt bra. Och sen så när man träffade dem igen då tyckte dom att den var nog rätt bra i alla fall. Det var ju många som gillade dom faktiskt. På den tiden var det verkligen ute med den här typen av musik.

LJUDKVALITÉN PÅ CD:NS LÅTAR ÄR RÄTT LIK RAKT IGENOM, ÄR DE NYINSPELADE ELLER BARA OMMIXADE?
— De är varken nyinspelade eller ommixade. Dom kanske är lite komprimerade nu på sistone eller körda med lite equalizer men det är det enda. Dom är från mina gamla masterband.

VANLIGT FOLK SOM INTE BRUKAR LYSSNA PÅ PUNK TYCKER OM DIN MUSIK, HAR DU NÅGON FÖRKLARING TILL DET?
— Förklaring och förklaring, jag vet inte. Jag har velat att musiken ska ha en melodi och lite hit-känsla och det är väl lite grand det som gör att folk i allmänhet kan fastna lite grand för den här typen av mellanmusik, lite rått och lite trallvänligt liksom. Nu har det ju börjat snackas mycket om trallpunk och sådär till skillnad från hardcore jag tror att det har med melodin att göra. Sen är det många som har gillat prog förut. Prog-föräldrar som tycker om när man sjunger om vad man tycker och tänker. Det är som en slags punk-prog kan man säga.

”ALKOHOLJAKTEN” SKILJER SIG RÄTT MYCKET FRÅN DE ANDRA LÅTARNA, SPECIELLT PÅ SÅNGEN, HUR KOMMER DET SIG ATT DU GJORDE DEN?
— Det där var faktiskt för att dom ringde från REALLY FAST och frågade om jag hade någonting med TOTAL EGON som dom kunde ge ut. Då tänkte jag REALLY FAST, då måste det gå jävligt fort som fan och då gjorde jag den låten. Och sen ville jag testa på hur det var att sjunga sådär som en björn, lite björn-sång och då gjorde jag det.

DU HAR JU VARIT ANSLUTEN TILL PUNKSCENEN RÄTT LÄNGE NU, HAR DU MÄRKT NÅGRA FÖRÄNDRINGAR UNDER ÅREN?
— Jo, det har gått som i vågor, ibland är det mycket folk och ibland är det lite folk. Ibland bryr sig folk om musiken och ibland vill de bara supa. Typ när jag ballade in, runt när vi började spela 79-80, då var det för fan poppis med punk. Vi spelade i skolan och då kom det masser med folk som tyckte om punk, EBBA GRÖN och sånt. Men sen typ när jag började gå på konsert 83-84 började det där klinga ut lite grand och då kom ju det här med ASTA KASK och den nya hardcore-vågen. Då var det mera politik och åsikter, mer hardcore liksom. Och sen började det dö ut framåt 86. Hösten 86 var alla människor borta och 87 var det lite folk som var ute och söp och så här, lite förstrött. Banden kunde lira utan att man brydde sig om det. 88 då började det hända något lite. 88 var det Ultra-ockupationen då var det lite politik och så där. Folk var engagerade i föreningen. 89 kom det en våg med folk, typ lite halvhjärtat eller det var ju helhjärtat men det var inte så mycket folk. Och sedan 90 då var det segt. 91 det var också lite softperiod, på andra orter i Sverige så är det här i olika faser det här handlar om Stockholm. Sen 92 då började det komma folk som fan och 93 då, det ska vi inte tala om alltså, det har ju brakat loss, fan vad folk det finns. Man ser punkare på stan, små punkare och det skrivs om punkrock i tidningarna, det är liksom på nå’t sätt, man vet inte riktigt vad man ska säga. Den här radioomläggningen har gjort sitt, till p3 har det ju kommit en hel del ungdomar och det medför att även lite råare musik får mer plats i etern. ”Slammer” tycker jag är ett bra program, även de andra programmen är seriösa.

TYCKER DU DET FINNS EN TÄVLING BAND EMELLAN, VILKA SOM ÄR BÄST, SÄLJER BÄST OSV?
— Nja, klart att man jämför sig med en del band och sådär, men alla band är ju olika, man kan ju inte jämföra allting. Alla har sin stil och så.

HAR DU ALDRIG GJORT NÅGOT FANZINE?
— Jo, det har jag faktiskt gjort. Först gjorde jag ett fanzine som hette GRÖT när jag var 15 år det är tio år sedan. Det var inte så bra, men det var ändå rätt hyfsat om man tänker mot det jag gjorde sen som hette EPA. EPA var ett så här halvhjärtat fanzine bara och sedan gjorde jag ytterligare ett fanzine som hette ÄNNU VÄRRE. Fast det var ju bara som två blad som man häftar hop, det var inte som ett riktigt fanzine utan som ett litet häfte bara som man sålde för 50 öre tror jag. Men vem vet, nu hinner man ju inte med att göra sånt där det är ju lite trist, för det finns ju verkligen band som jag skulle vilja göra informationshäften om och så. Men det finns ju andra som håller på och det är ju tufft. Jag hinner mest spela och plugga och så. I GRÖT kommer jag ihåg att jag intervjuade Olof Palme. Jag skickade brevintervju till honom, han fick väl läsa innantill lite snabbt så fick jag massa reklam av Socialdemokraterna som jag lade under sängen. Och sen så intervjuade jag grupper på känt maner då precis som folk gör nu. Frågar dom alla frågor samma, det här var ju rätt annorlunda frågor i och för sig, men många kör ju med de här standard frågorna. Det är som om dom frågar allt de själva vill ha reda på om bandet direkt istället för att först ta reda på lite från andra tidningar och lyssna på skivorna och sedan fråga lite följdfrågor eller ringa och diskutera, det är lite konstigt det där. Fantasilöst tycker jag det kan vara.

DU OCH NÅGRA TILL HAR JU HAND OM VITA HUSET, HUR FUNGERAR DET? FINNS DET NÅGRA NEDLÄGGNINGSHOT?
— Just nu har inte jag så mycket med Vitahuset att göra, men det var ett tag förra året som jag gjorde rätt mycket där, gjorde konserter och så. Det kom in en massa nytt folk där och en del var lite nazistiska, ja inte nazister direkt kanske, men en del var jäkla rasistiska och det vart jobbigt. Det kom en hund dit som bet en snubbe i benet (hundar bits när de blir trängda, vet du väl? Ha Ha /Red), så man vart lite rädd för den där hunden och då sket jag i att gå dit rätt mycket. Men då var det så att nedläggningshotet var ju rätt tungt vilande över föreningen, ett år i taget var ju det som gällde men just precis då kom det sig att kommunen ändå bjöd till med dom pengarna som krävdes. Det är 51% Moderater i Täby kommunfullmäktige så det är ju inte alldeles enkelt att få igenom sina krav på bidrag till en förening som Vitahuset. Men Vitahuset är ett jävligt fint hus och jag, det är några tjejer där som håller på jävligt mycket med det, önskar jag att det ska gå bra, jag hinner ju själv inte göra så mycket och jag tyckte inte om den där hunden och de där snubbarna som ritade massa jävla whitepower-märken överallt. Och så är det så jävla långt dit också och vi slutade repa där och då hade man inte så mycket kontakt med stället.

DET FINNS JU EN RAD BAND SOM DU HAR VARIT MED I TIDIGARE, ÄR DU MED I NÅGOT BAND NU VID SIDAN OM D.L.K?
— Det finns massvis med band som jag har varit med i tidigare det är ju sant. Typ första bandet AGDA BRACKA vi hette LIKSTRÖM ett tag innan också och sedan DR. ANTI SKVAL, PIZDA, BRACKOR, SIGHSTENS GRANNAR, ja det är ju lite allt möjligt. Ja, jag spelar lite med PARKINGSSONS nu förutom DE LYCKLIGA KOMPISARNA.

HAR DU SJUNGIT PÅ ENGELSKA I NÅGOT BAND?
— Bara enstaka låtar och så där, covers och sånt. Typ: RAMONES-covers har man sjungit på engelska, men nej, aldrig att jag har skrivit själv på engelska.

DINA SKIVOR SÄLJER SOM SMÖR HÄR I SVERIGE, HAR DE BLIVIT DISTRIBUERADE UTOMLANDS? HAR DE I SÅ FALL SÅLT BRA ÄVEN DÄR OCH HUR HAR KRITIKEN DÅ VARIT?
— Jag tror jag har sålt fyra skivor i Finland, det är fan det enda. Och en skiva till en dansk tror jag på Roskilde, jag lyckades lura på han den. Nej, det har bara varit här. I och med att man sjunger på svenska gör ju att man inte kan sälja utomlands direkt (jasså, hur är det med ANTICIMEX då? /Red). Men vadå, i framtiden kan man kanske man kan sjunga lite på engelska. För om man har någonting att säga är det ju kul om en utländsk publik också får reda på det, tycker jag.

ÄR DU NÅGOT POLITISKT AKTIV?
— Det beror på vad du menar med politiskt aktiv, jag försöker ju följa med i vad som händer och så, men särskilt aktiv kan man inte påstå att jag är. Det finns inte mycket tid till det när man spelar så här mycket.

NYA D.L.K PLATTAN SLÄPPTES JU NYLIGEN, JAG TYCKER DEN ÄR DET BÄSTA NI HAR GJORT BL.A FÖR ATT DET FINNS LITE ANNORLUNDA INSLAG I MUSIKEN, VAD TYCKER DU SJÄLV? ÄR DU NÖJD MED RESULTATET?
— Du snackar om ”Tomat” antar jag, hur gammal är den här intervjun egentligen (Tja, si så där ett halvår /Red)? Ja, man kan jämföra lite grand ”Tomat” och ”Le som en fotomodell”. ”Le som en…” är ju lite mer bara jag och ”Tomat” är lite mer alla, kan man säga. ”Tomat” har bättre ljud absolut. Jag är nöjd med båda skivorna på olika sätt, det är ju så att alla låtarna kan ju inte vara bra på alla skivorna. Man kanske inte alltid är nöjd med blandningen eller låtordningen eller någonting, det finns ju alltid grejer som man kan göra bättre, men jag är nöjd.

DU SKRIVER JU NÄSTAN ALL TEXT OCH MUSIK TILL D.L.K-LÅTAR. VARIFRÅN FÅR DU ALL INSPIRATION?
— Jag har fått mycke inspiration från min inbitne far, men nu har jag flyttat hemifrån sen länge så nu får jag inte det längre. Jag kan ta inspiration från trassliga förbindelser med tjejer, läser saker i tidningen t.ex eller lyssnar på andra som diskuterar på pendeltåg, det händer ofta. Eller snackar med någon man inte känner på något tåg till Göteborg eller nå’t. Så hittar man på lite och fantiserar lite och klurar ut någonting kul som man tror kommer att hålla.

SUSSIE HAR BÖRJAT PÅ NYTT I D.L.K HUR ÄR DET ATT HA MED EN TJEJ I BANDET?
— Det är trevligt att Sussie är med fast jag har ju spelat med tjejer förr och så där, det är ju helt naturligt att det kan vara med tjejer också. Okej, man fick väl hålla tyst med det värsta grabbsnacket i början, fast nu har även det kommit fram och man vet att Sussie tar väl det som, det är väl inte så konstigt. Sådana är vi, fast det brukar inte vara sånt fruktansvärt grabbsnack, det är skönt ibland.

PÅ EN DEL SPELNINGAR HAR NI TRE GITARRISTER, HUR TYCKER DU DET FUNGERAR?
— Ja, det kan ju fungera bättre. Tre gitarrister är svårt, man måste ju hålla igen och så där och det har vi aldrig lyckats att göra. Eller det gör ju inte vi, vi öser ju på. Så det är ju lite svårt ibland, men det är ju kul att alla får vara med. Vi körde akustisk gitarr på turnén och det var jävligt bra, då funkade det. Björn spelar rätt mycket akustisk gitarr och det var bra.

MAN KAN LÄSA OM D.L.K I MÅNGA TIDNINGAR NUMERA, ÄR DET JOBBIGT ATT SVARA PÅ INTERVJUER SOM DENNA?
— Nja, särskilt jobbigt är det inte. Jag gör det bekvämt för mig och tar och sätter på en bandspelare och spelar in, så det är lugnt. Det är många som ger standardfrågor som fan och det är ju jobbigt att svara på. Alla samma sak jämt och så, men vadå, folk vill ju veta så det är ju roligt också.

HAR DU PLANER PÅ ATT SLAPPA NÅGOT MER MED TOTAL EGON ELLER TILLHÖR TOTAL EGON DET FÖRFLUTNA?
— Nu har jag planer på att släppa en split-cd här tillsammans med DENNIS OCH DE BLÅ APELSINERNA i höst. Jag ska försöka spela in åtta låtar, det ska bli röj blandat med pop tänkte jag får se hur det blir. Nej, TOTAL EGON kommer ju att finnas så länge jag finns och kan spela och så.

KAN DU AVSLUTA DENNA INTERVJU PÅ ETT FINT SÄTT?
— Ja, jag skulle vilja säga till alla som håller på och typ gillar den här musiken fast inte spelar själva. Det som är avgörande hinder för att få folk att börja spela är det att de inte vågar. Att man inte vågade, det var ju det man lyckades skita i när man själv började sen är det ju bara att mata på så vågar man mer och mer. Nej, jag tycker att det är kul när folk skiter i att dom inte kan lira utan de bara spelar ändå, det tycker jag är jätte ballt. Fler sådana band vill jag se!