För ett par nummer sedan stod Tages Göran Lagerberg i skottgluggen och fick besvara fräna frågor. Den här gången är Lennart Grahn i Shanes edsvuren att svara uppriktigt. Lennart Grahn har alltid varit kontroversiell i sina uttalanden till pressen, liksom Shanes som helhet. Kontakt! Bandspelaren på:

IDOL: Ni har spelat in “Chris Craft No 9” i England. Har detta gett er några nya idéer om “sound”, och anser du att engelsk inspelningsteknik ger bättre resultat än den svenska.
GRAHN: Att vi gjorde en platta i England beror kanske mycket på att vi var så sabla trötta på allt här hemma. Vi hade provat olika inspelningsstudios och var inte nöjda. Men det är inte hela sanningen. Hela bandet var ur slag, vi kunde inte åstadkomma något vettigt, utan körde bara på rutin, med en massa gnäll inom bandet som följd. Att EMI lät oss göra en platta i London var bara en uppmuntran för oss, så att vi skulle kunna få tillbaka lite av spelglädjen.
IDOL: Kom den tillbaka då?
GRAHN: Det kan man med bestämdhet säga. Att göra något utanför Sverige ger andra perspektiv på en själv inte minst. Och dessutom får man ju alltid hemlängtan. Sen vill man gärna visa upp sig hemma efter en utlandsspelning. Man tror själv att man har blivit bättre, och då kan man göra en bättre show — även om man inte förändrat sig ett jäkla dugg.
IDOL: Kommer ni nu att sikta in er på England efter den här lilla trevaren?
GRAHN: Nej, det tror jag inte. England har sina egna band, som är bra och dessutom finns där inte någon förståelse för utländska grupper. Mentalitetsmässigt borde ju vår musik ligga bättre till för USA och det siktar vi på. Att komma på Englandslistan säljer massor av skivor men på USA-listan blir det tiodubbelt upp.
IDOL: Har ni någon chans i USA då?
GRAHN: Varför inte? Titta på Monkees! Och en massa andra grupper som säljer bra där utan att för den skull vara bättre än oss vanliga svenska yxor.
IDOL: Är svenska popband yxor internationellt sett?
GRAHN: En del personer i det här landet vill visst göra det gällande.
IDOL: Tänker du på någon speciell?
GRAHN: Javisst, men jag vill inte säga vem. Vi kan ha användning för honom nån gång.
IDOL: Har Shanes haft några tankar på att köra in Svensktoppslåtar, nu sedan Hep Stars har visat att långhårspopen har möjligheter hos medel-Svensson?
GRAHN: Visst har vi funderat, både hit och dit. Men det hänger på melodier och texter. Sen Hepparna gick upp direkt till första plats vågar vi inte komma med nåt som inte gör likadant. Då blir vi genast nerklassade.
IDOL: Ni har varit ute och åkt i alkoholpolitiken ett tag. Med mellanöl och prylar. Tycker du om mellanöl?
GRAHN: Mellis är bra, men whisky är bättre.
IDOL: Berusningsmedlen varierar inom popbranscen. Det som verkar vara mest aktuellt just nu är knark i olika varianter, LSD är kanske mest omdiskuterat. Har du prövat LSD?
GRAHN: Nej, det har jag inte! Men jag skulle faktiskt vilja göra det. Nu skrämmer man väl en massa folk förstås, men jag skulle kunna tänka mig att pröva det om jag vore alldeles ensam på en öde ö, så att ingen människa kunde se vad jag hade för mig.
IDOL: Är du så känslig för din omgivning?
GRAHN: Verkligen. Det har hänt att jag kopplat av med en drink nån kväll och sedan gått till kiosken för att köpa kvällstidningarna. Där har man kanske träffat ett par små fans som man skrivit autografer åt. Hela vägen hem har jag sedan haft samvetskval: Tänk om de såg att jag var påverkad. Vilket dåligt intryck jag måtte ha gjort, etc.
IDOL: Samvetskval, ja! Har ni inga samvetskval över att Staffan fick sluta i Shanes?
GRAHN: Ska den där gamla historien upp nu igen. Allvarligt talat: NEJ! Att Kitt började hos oss var så positivt att det uppväger eventuella negativiteter i att Staffan slutade. Vi har det dessutom mycket roligare nu än då — även om det kan bero på annat.
IDOL: Psykodelic pop har det talats om så mycket på sistone. Vad har du för uppfattning om den musikformen?
GRAHN: Tala om för mig vad psykpopen är så skall jag tala om min uppfattning.
IDOL: Tycker du att unga popmusiker skall blanda sig i politik, religion, krigsdebatter med mera.
GRAHN: Skulle jag bli engagerad kunde jag knappast hålla käften.
IDOL: Gillar du P-piller?
GRAHN: Jag äter dom inte själv…
IDOL: Tror du att Shanes skulle palla för att du slutade?
GRAHN: Jag vet inte! Jag skulle tro att svaret är “nej”. Någon i gruppen skulle kunna sluta utan att popularitetsnedgången skulle bli alltför lavinartad. Men då det gäller mig har både vår manager och de andra killarna försökt göra mig till Shanes talesman, och skulle jag då sluta av någon anledningen fick dom säkert ångra den satsningen.
IDOL: Är Shanes en produkt av smart matchning och reklam?
GRAHN: Ja, absolut. Vi matchades till max, om hur jättebra vi var. Sen fick vi börja se till att vi blev det. Än är väl inte idealet uppnått, men vi jobbar på det.
IDOL: Är ni musikaliskt bäst i Sverige?
GRAHN: Nej, men vi känner varandras begränsningar så väl att vi vet att inte överskrida dem. Inom vår ram är vi väl ganska duktiga. Jag kan flera ackord på gitarr t. ex.
IDOL: Har du stadigt sällskap?
GRAHN: Jag är inte förlovad eller nåt sånt!
IDOL: Vad anser du om idoler som gömmer fruar och fästmör för publiken?
GRAHN: Den svenska publiken verkar inte vara vuxen att få reda på saker och ting om idolernas flickvänner. Står man på en scen så är man allas egendom, och ingen vill bli av med sin egendom. På sätt och vis är det fel, men tyvärr inget att göra åt. Katt- och råttaleken inom svensk pop får alltså fortsätta.