Vissa band gör det stora misstaget att ta första bästa erbjudande som dyker upp. Örebroarna i SUCKERFISH gjorde det misstaget. De signade på EURORECORDS och bara några dagar efteråt kom ett brev från MVG. Nu har SUCKERFISH spelat in en platta som EURORECORDS slarvar med, vilket är synd för polarn Dale + vänner har gjort en bra release i UNISOUND. Med hopp om att plattan kommer ut snart frestar jag er med denna lilla intervju som gjordes i mitt vardagsrum.
Dom allra trognaste HYMEN-läsarna har väl följt din musikaliska karriär med spänning, via hårda, onda MOFFA JINKO och CHRISTBAIT, men det var väl CHRISTBAIT som var…
— …sämst!
…som var ursprunget till SUCKERFISH?
— Ja! Vi splittrades ju, MOFFA JINKO, och så hade jag inget att göra så jag ringde till Per, som spelar gitarr i SUCKERFISH, som är en gammal klasskompis, för dom hade ingen trummis. Det var han och Micke som också spelar i SUCKERFISH, så då hakade jag på där och körde lite tuff musik. Sen kom vi på hur jävla dåliga vi var så vi la ned det där, nej men vi fixade en sångare — Roger. När vi gjorde låtar till CHRISTBAIT så hade vi ingen riktig sångare, så det blev jävligt skumma låtar — mycket musik och ”vart ska man sjunga nu då?” — ”ja, där och där”. Sen när Roger kom med blev det lite mer vanligt rock-stuk på låtarna. Det började ju som thrash, SUCKERFISH också, sen så började vi spela rock i stället.
Ja, för CHRISTBAIT det var ju någon slags BLACK SABBATH influerad thrash…
— Ja, för Micke han lyssnar ju bara på SABBATH, han är lagom influerad av SABBATH, ja gamla då.
…och nu kör ni någon slags metal-rock, grunge-aktigt i SUCKERFISH…
— Ja, det kan man säga, tung rock ’n roll men det är väl grunge kanske… allt är väl grunge.
Ni har ju jämförts med ALICE IN CHAINS, även om det kanske inte direkt är samma sak. Det är lite dumt för spelar man tung musik med melodiös sång så är det ALICE IN CHAINS. Nåja, är en sådan jämförelse god eller ond?
— Ond! (säger han samtidigt som han gör det berömda ”hårdrocks-tecknet”… /Red) Nej, men den är inte så bra längre. Vi gjorde ju första demon och då var det ju lite ALICE IN CHAINS faktiskt, det tycke vi själva med så då ändrade vi lite, slängde in lite mer jazz och gamla svettiga hardcore-riff och blandade det med lite SABBATH och så.
Tror du inte att man tjänar något alls med att bli jämförda med dom?
— Jo det tror jag säkert för alla skivbolag vi har pratat med gillar första demon bäst, för den låter som dom. Men då säger jag: ”men den låter ju som ALICE IN CHAINS?” — ”Ja, just det”, säger dom. Så det är nog ganska bra kanske men det är inte så jävla skoj att spela, eftersom det redan är gjort. Man kan ju inte göra det lika bra kanske. Men det verkar ju inte vara något hinder, snarare en fördel, för skivbolagen går väl gärna på den linje som redan är inne, dom vågar inte satsa på något nytt.
Men vad har ni för influenser… annars då höll jag på att säga, förutom SABBATH?
— Ja, SABBATH det är ju Micke som lyssnar på det. Per, han är inne på sånt där typ… vad ska man säga?… SKINTRADE, MENTAL HIPPIE BLOOD köret, gammal hårdrock som är uppiffad, tunga riff nedstämt och så, sen jag, jag lyssnar på SABBATH och lite sånt och jazz, jazziga trummisar, så det blir nog jag och Micke som står för svänget och Per för de hårda riffen, evil riffen. Roger, han lyssnar bara på gammal IGGY POP och STOOGES och sånt…
”Dynga”!?
— Dynga ja! Nej…
Namnet — SUCKERFISH — har ni snott det rakt ur RED HOT CHILI PEPPERS ”Blood Sugar Sex Magik” text?
— Nej! Det har vi inte… vi har snott det rätt ur Gary Larson’s LARSON magasin. ”Suckerfish” är ju lättlurad, pucko typ och då var det två fiskar som hade köpt 50.000 bäckpennor som dom skulle skriva under vatten med och så var det inte vattenfast bläck, då kalla den ene den andre för ”a real suckerfish”!. Det var en sån här oöversättlig…
Ja, verkligen!
— …så vi tog det, eller Roger tog det, vi tyckte inte att det var så bra men köpte det ändå.
Men ni hette ju SUCKERFISH FOR YOU först?
— Ja, det var för att vi tyckte SUCKERFISH var för kort först. Roger sa ”SUCKERFISH” — ”Nehe” sa vi, ”SUCKERFISH… eh… FOR YOU!”, det tyckte vi var jättebra men så spolade vi det i alla fall.
Ni har ju bytt namn ganska mycket, först CHRISTBAIT sen hette ni ju MY WOODEN JESUS ett tag…
— Ja just det — det hette vi… att du kom i håg det!?
Jag tyckte det var ett jävligt bra namn — ”min trä-jesus”…
— Ja, det var ganska bra, fast det var ju en TEMPLE OF THE DOG låt som hette ”Wooden Jesus”, det var inte så bra för då säger alla ”ni låter ju som TEMPLE OF THE DOG” och så kan man spela JUDAS PRIEST musik — det spelar ingen roll!
OK, om vi ska gå in på den här plattan ni spelat in. Den är ju inspelad i tre omgångar — kan du utveckla det lite?
— Vi åkte ju dit då till Swanö och… det började med att vi bokade upp två olika tider med två veckor emellan så att vi skulle få lite distans för sången var inte klar och texterna inte riktigt klara när vi skulle gå in i studion. Sen åkte vi dit och smällde in trummorna, en gitarr… eller båda gitarrerna?… och lite bas och sånt där tjats på en dag, sen åkte vi hem. Sen kom vi tillbaka och skulle lägga sången, då la vi först alla solon och sånt där så det var klart — jätteskoj, sen skulle Roger börja sjunga och då lät han som en kråka så det var bara att palla sig hem igen, han var sjuk. Så fick vi en ny tid typ två månader senare, jättepeppande! Det var katastrof, då gick ju luften ur en totalt. Så åkte vi tillbaka, då var inte sången riktigt klar i alla fall men vi smällde in det och det blev hyfsat. Vi har haft mycket strul som fan på sistone.
Inte nog med det utan ni fick åka tillbaks ännu en gång och mastra om det…
— Ja, det blev lite tunt så då åkte vi dit och mastra om alldeles gratis, tack farbror Dan!
Helt gratis blev det ju inte…
— Nej he he — det kostade 1.000 spänn! Det kom två nitiska småstadspoliser och tog fast oss för att vi inte hade något baklyse… helt bisarrt — 50 meter i från studion. Vi skulle precis svänga ned till studion då: ”wiuuu wiuuu! — Hallå där!”. Då var Kent så jävla smart att han skulle börja meka med bilen, då satte han igång den och skulle börja bromsa. ”Jaha, jag ser inga bromsljus heller!”. Ännu värre! Fantastiskt!
Vad blir det för bolag då?
— Ja, vi signade på EURORECORDS då — tyvärr — men så skivan skulle egentligen varit släppt — om att hade gått vägen — 1993. Sen så blev det strul när vi spelade in den så vi blev väl klara i februari-mars någonting, då var han försvunnen EURORECORDS! Det hör man ju på namnet att han skulle försvinna, fast nu är han tillbaks! Det är inte sant! Nu ska han släppa den så fort som möjligt — så fort han får pengar! Fast kanske på ett annat bolag.
Vadå, ska han sälja vidare den?
— Ja, typ. Jag vet inte. Det går ju inte att få tag på han, vi hade turen att få tag på han och då hävde han väl ur sig det i ren desperation, sen försvann han igen, skulle väl campa någonstans. Vi hade ju lite andra bolag på gång, men inga kontrakt. Vi ska åka till Stockholm och spela för MVG i juni, få se hur det går. Dom gillar ju våran musik, dom ville bara se oss live, går det bra live så får vi kanske ta fram bläckpennan!
Skivan ska heta ”Sit Down And Burn”, varför?
— Det är djupt. Jag vet inte, det är Roger som har hittat på det också.
Han sjunger det någonstans…
— Ja det är i ”Fish”… eller ”Dog”… nej ”Fish”… full kontroll… där sjunger han ”Sit down and burn” betyder ”sitt ned och brinn”…
Jaså?! Är det det det betyder?!
— Det visste du inte va?! Nej men vad det betyder vet jag inte. Det låter bra, det låter fel, man kan inte säga så. Det är bättre an ”Evil Devil Satan”.
Jag är lite besviken faktiskt för alla titlar är ju en-ord, dit trodde jag att skivtiteln skulle vara ett ord också…
— Nej, det får det inte vara — då blir det tjatigt!
…men varför är det bara en-ords titlar?
— Det är bara för att på första demon är det bara ett ord, men vi tänkte inte mer på det, sen blev det bara en skoj grej — vi körde alla låtar med ett ord. Jag vet inte varför. Det är lätt, det behöver inte vara så komplicerat. Det är bara att läsa texterna så förstår man sen.
Vad hoppas du då att den här skivan ska leda till?
— Ja… jag hoppades först när vi signade till EURORECORDS att den skulle sälja lite, i alla fall ett par tusen och sen så kanske komma till ett större bolag. Fast det gick ju åt pipan direkt, nu hoppas jag bara att den släpps så att vi blir av med kontraktet så att vi kanske får MVG då, om vi har flyt. Det är väl det närmsta, sen att det ska funka igen. Vi har haft sånt jävla strul, vi har inte repat eller någonting. Vi repade i februari senast. Men nu har vi snackat igenom det så nu ska alla ge hundra igen. Om inte det händer så får vi väl sparka varandra!
Ni har spelet in tre gånger hos Swanö, i alla fall tre grejer och han tycker ju att ni är hans favoritband att spela in med, hur ser du på samarbetet?
— Ja, det är kanon, det går fruktansvärt bra! Det är bara för att han inte är en som sitter bakom mixerbordet och säger vad man ska göra utan han är med i bandet. Direkt när man kliver ned är han 6:e medlemmen och då är det bara att köra. Inget nervös alls. Vi satte ju trummorna till plattan på 5 timmar kanske, med lyssning och allt, gitarrerna bara small — vi satte hela skivan på 30-35 timmar. Ingen nervositet alls, det var bara att köra, det var som att repa. Det är ju tack vare han, han är ju så jävla lätt att jobba med. Grymt bra. Det blir att hålla sig där så länge det går.
Hur tror du att SUCKERFISH kommer att utvecklas i framtiden, och hur tror du att själv kommer att utvecklas som trummis?
— Vi hade ett krismöte i går och efter det så måste jag säga att det nog kommer att bli bra, verkar det som i alla fall. Vi är inte ett så jävla bra livsband nu, det är Roger som har det lite svårt live i alla fall i stan, det har gått jävligt bra så fort vi har hållit oss utanför stan men så fort det är i stan är det folk man känner och då blir han skakis. Så vi får väl sikta på världsturné. Men musikaliskt blir det nog bra. Jag kommer nog att bli jazzigare, hoppas jag!
Du brukar säga ibland ”nu är jag så trött på allt, nu startar jag ett band som kör som TERRORIZER och bara manglar rakt av” — får du inte ut dina aggressioner i SUCKERFISH?
— Nej. Jo men det beror på. Nu har vi ju haft ett sånt jävla strul så då tröttnar man så nu har jag 4 hobbyband. Det kan man leka med ett tag men nu ska vi ju köra i gång igen, fast det är skoj att ha någon ting att köra vid sidan av. Lite udda sådär, som man kan spela med när man har tid för SUCKERFISH det måste man ge allt. Med de andra banden kan man sitta och fika, vi brukar vara hos Kent han har en porta studio där man sitter och gör lite låtar och sådär. Vi har ett hip-hop projekt på gång.
Ni har ett annat litet hobby band som heter GONZO som kanske är det mest elaka man kan hitta ute i Fjugesta i alla tall, det vill vi höra mer om!
— GONZO, det är… ja, det är mangel alltså. Vi har haft en spelning och då repade vi tio minuter innan. Mumlan, basisten sa: ”När du nickar så sätter vi i gång, när du nickar två gånger kör vi tungt och när du nickar igen då är det slut”! Sen manglade vi på bara, blod och nitar — det bara skvätte! Fantastiskt! Det är ju en liten protest mot alla corpse-paint fjantband som finns, vi sjunger på rövarspråket och har texter som… eh… finns inte! Dom är brutala! Nej, men det är fantastiskt. Vi ska spela inne i stan snart, det ska bli ännu värre. Mer blod och dödskallar, pitchad Bamse som intro. Det tråkiga var att på den förra spelningen så gick folk på det, trodde att vi var seriösa. Vi hade köpt blod på Farmek och det var en liten miss.
Om vi då ska bli lite djupa…
— Gärna det, det är då jag är som bäst!
…du var ju väldigt engagerad och insatt i Örebro’s musikliv för typ ett tag sen, du skrev artiklar i tidningen och så där. Hur tycker du att läget är nu?
— Det måste ju ha blivit bättre tror jag. Eller så är det bara banden som har blivit bättre för jag tycker alla springer omkring med skivkontrakt. Det är spelningar på Nya Teatern, TBV har anordnat några spelningar, till och med Örebro band får spela på badhuset — det är fantastiskt. Det har nog blivit bättre men det skrivs ju inte om Örebro band, det är ju ofattbart. Det finns ju hur mycket som helst men ändå skriver de om DEEP PURPLE och WHITESNAKE… Det är hemskt.
Vad ska man göra åt det då?
— Börja jobba på tidningen!
Ja, du ser ju hur det gick! Du hade ju fan 3-4 artiklar på gång om Örebro band som försvann…
— Nej jag försökte ju men det tog sådan tid innan det kom med. Jag skrev om CRIPPLE, det tog en och en halv månad innan det kom med. Först gjorde jag en artikel, den kom med direkt faktiskt, om hur mycket band det finns och att studieförbunden skulle jobba lite mer ihop och fixa spelningar och att det skulle skrivas lite mer, det gick ju bra. Sen skulle jag skriva om er (NECRONY /Red) men det var för sataniskt för ALLEHANDA så det kom inte med, dom skrev om Tommy Aldridge’s nya trumstockar i stället. Så jag gav upp, ganska lätt i och för sig, lite för lätt. Jag skulle kunna gå upp och skriva något igen kanske, men jag orkar inte. Så nu har de ju aldrig några Örebro band med, ni var ju med, CHARLES HÅRFAGER.
Jo, men det har ju stått lite grann, om WAVING CORN och så, men det är alldeles för mycket skräp.
— Alldeles för mycket trams. Som han Johan Hedberg, han skriver ju jävligt bra, men han skriver alldeles för mycket om skit. Sen finns det ju andra personer också…
…som vi inte nämner vid namn. Den personen slösade hela sin krönika på att skriva om hur det gick för ÖSK i fotboll en gång, det finns fan sportsidor till det. På musiksidan ska det fan inte handla om fotboll!
Då ska vi ta en liten matematisk beräkning… hur mycket tror du att alla filmer, alla copy-proof papper, alla kostnader för rastreringar och allting gällande HYMEN numren gått på?
— Alla nummer? FLOTZILLA och allting?
Ja.
— Fy fan… det är några tusen. Ett papper kostar väl 75 spänn tror jag, på dom glada dagarna, ”det glada åttiotalet”, nämen i början körde vi på A3 papper, bara slösa! Hej och hå — det var skolan som betalade. Vad ska man tro? 7-8.000. Vad hette han? HYPNOSIA? Han gjorde jag åt också. Tog 100 spänn, kostade 1.500! Jo då, det är skoj fan det är gratis, det är bara att köra!
Då är det bara en fråga kvar innan vi ska sluta, det är: finns Finspång?
— Det finns inte så mycket i Finspång. Det är väl bara i stort sett skylten som finns, där det står ”Finspång”. Nej, men det finns ju lite saker, men typ tändstickor och trumstockar det finns ju inte. Pytt-i-panna finns inte, jag gick igenom hela menyn på Dubrownik men det fanns ingenting, fick ta stekt potatis med härsket ägg! Fast det finns en bra mack där vi fick en reservlampa gratis. Men det är bra, fast det inte finns något.
Ja, det var allt, några sista ord? Tack och hej eller något? Kan man köpa demon fortfarande?
— Ja det kan man göra, vi har hur många som helst kvar. Man kan skicka ett band så spelar jag av plattan för den lär ju aldrig komma ut.
Tack för mig!
— Tack!
Ja, där fick ni stifta bekantskap med min goda vän Dale. Hoppas nu verkligen att SUCKERFISH plattan kommer ut för den är bra, riktigt bra. Vill ni skriva till Dale så är adressen följande:
Daniel Bergqvist
Folkungagatan 18
703 42 ÖREBRO
Lämna ett svar