DROWN
Hold on to the hollow
(Elektra/Warner)
****

Till dags datum har den oheliga alliansen mellan metal och industrisynt dominerats — både musikaliskt och kommersiellt — av Ministry och Nine Inch Nails. Nu är det dags att lägga ett nytt namn på minnet.
Drown från Los Angeles blåser med debuten “Hold on to the hollow” iväg det mesta som överhuvud taget existerar i fråga om brutal musik. Trots att vi lever i ett musikaliskt klimat där stilar blandas och band lånar hej vilt från varandra har bandet hittat en egen nisch.
Drown kombinerar det bästa från två världar och resultatet blir en fenomenal tyngd.
Bastanta och raka rivjärnsriff paras med feta, suggestiva synt-mattor och industriljud, och trots ett lågt tempo genomsyras materialet av mycket hög intensitet. Till och med “Longing” som bara består av syntar är energisk samtidigt som den har atmosfär och skönhet.
Vad som skiljer Drown från mängden är att de inte bara är brutala, utan samtidigt skriver otroligt bra låtar. “Hold on to the hollow” har nämligen ett låtmaterial i hästväg.
Där många aggressiva band bara staplar råa riff på varandra skriver Drown låtar som verkligen sätter sej, och nummer som “What it is to burn” och “Transparent” skulle mycket väl kunna funka på tunga alternativa dansgolv.
Produktionen är ett kapitel för sej. Att det är svårt att få rätt balans mellan instrument är ingen nyhet, och dessa problem blir inte mindre när gitarr och bas skall integreras i en syntetisk ljudbild. Mannen som fört Drown nära perfektionens gräns heter Dave Ogilvie, och är något av gudfader för nordamerikansk industrimusik.
Denna kanadensare är både kreativ kraft och producent för landsmännen i Skinny Puppy, och han har även jobbat med Ministry och Nine Inch Nails. Ogilvies produktion ger “Hold on to the hollow” ett imponerande djup och en urkraft där varken gitarr eller synt behöver göra avkall på uppmärksamheten.
Låt oss nu bara hoppas att Drown får den framgång de förtjänar. Det här bandet är alldeles för bra för att passeras obemärkt.