1991. Finspångs Edge Of Sanity debuterar med ”Nothing but death remains”, en helt ordinär platta i death metal-genren. Inspelad i studion Montezuma i Stockholm med producenten Rex Gisslén (Candlemass, Therion) och utgiven av tyska Black Mark Production.
1992. Samma band spelar in uppföljaren ”Unorthodox” i samma studio med samma producent och produkten ges ut av samma skivbolag. Och nu är det superlativer i pressen.
Vad har hänt på blott ett år?
Sångaren Dan Swanö tycks inte ha något svar på frågan och verkar mest överraskad över uppståndelsen.
— Vi hade lite strul med skivbolaget. Förra hösten träffade vi Boss (ägare av Black Mark — Reds anm) för första gången sedan ”Nothing but death remains” som hörde två vanliga death metal-låtar.
— Det verkade inte som om vårt kontrakt skulle förnyas. Men när han hörde balladen ”When all is said” blev han eld och lågor och det blev en fortsättning på vårt samarbete, berättar Dan.
”When all is said” är ett vackert och tungt stycke vars enda beröringspunkt med death metal är Swanös mullrande röst. Den och ”Enigma”, i vilken Swanö delvis använder sej av sin normala stämma, har fått bäst respons av albumets fjorton (!) spår. Båda kompositionerna bär Swanös signatur.
— Jag är intresserad av att skapa stämningar. När det nu visar sej att folk gillar just de två låtarna har jag fått självförtroende att skriva mer material i den stilen. Till nästa skiva har jag låtar som är ännu mer melodiösa, avslöjar han.
Edge Of Sanitys tredje album kan komma att produceras av Dan Swanö i hans egen studio i Finspång.
— Efterhand har jag samlat på mej fler och fler studioprylar och nu har jag en 8-kanalsstudio. Jag producerar många lokala grupper och ibland blir resultatet till och med bättre än vår nya skiva som är inspelad i en stor studio!
— Det går faktiskt att skapa ett bra sound med få kanaler. Jag gillar ljudet, eftersom det blir mer kompakt och inte splittras i många delar som i en studio med många kanaler, säger Dan.
I väntan på en turné i höst tar Edge Of Sanity det lugnt över sommaren.
— Detta är inte ett band som repar flera dagar i veckan, utan väldigt sällan. Varför skulle vi, förresten? Vi spelar inte live och skriver låtar enskilt. I höst repar vi ihop oss i ett par veckor, mer behövs inte, menar Dan.