Candlemass skriver ett helt nytt kapitel med “Chapter VI”. Linjerna har rätats ut. Musiken är både enklare och mer varierad, inte så komplex och tungfotad. Borta är den gotiska logotypen liksom väldiga sångaren Messiah Marcolin vilken ersatts av en mer slimmad Tomas Wikström. Tomas är son till operasångaren Sven-Erik Wikström och har själv ett förflutet från Folkoperan. Förutom att han sjungit i melodiska hårdrockarna Talk of the Town och gjort vinjetten till Disneytajm på TV 3.
Basisten och (program)ledargestalten Leif Edling svarar öppenhjärtigt på Martin Carlssons frågor om “det nya Candlemass”.

Det nya albumet heter “Chapter VI” och är ett nytt kapitel i Candlemass karriär, börjar Leif Edling där vi sitter i Montezumastudion i Stockholm efter att mixningen precis avslutats.
Efter alla interna slitningar och problem har Candlemass tagit sej samman och spelat in “Chapter VI” som inneburit en nytändning.
— Musikaliskt skiljer sej det ganska mycket från förut. Sången är ju naturligtvis annorlunda, mer i stil med Rob Halford (Judas Priest), Eric Adams (Manowar) och Tony Martin (Black Sabbath). De som hört plattan tycker det är en blandning av “Epicus, doomicus, metallicus” (1986) och “Nightfall” (1987) men ändå något nytt och fräscht, berättar Leif entusiastiskt.
— För första gången är det inte bara jag som skrivit. Vår gitarrist Lasse Johansson har skrivit tre stycken, varav en förmodligen blir baksida till singeln “Julie last no more” vilken släpps innan albumet.
— Det är vår hittills mest varierade skiva. Lasses låtar är mer riffbaserade och enklare i strukturen än någonting vi tidigare gjort. Vi använder även mycket keyboards för ett fylligare sound.
— Många kommer nog att bli förvånade och kanske chockade när de hör “Chapter VI”. Vi är fortfarande tunga, men har mognat och det märks i musiken.
* Förra året sade ni att nästa album med Candlemass skulle produceras av en välkänd amerikansk producent. Nu blev det Montezumastudion i Stockholm med dig själv som producent…?
— Vi ville lira in med en kille som heter Dave Jerden (Jane’s Addiction, Alice in Chains, Armored Saint). Det är ett sånt jäkla sound på de plattorna. Vi var även intresserade av Terry Date (Metal Church, Pantera, Soundgarden) och kontaktade till och med hans assistent. Men det stöp ju på pengar, som vanligt.
— Jag saknar varken Terry Date eller Dave Jerden. Tycker att resultatet blev förbannat bra.
* Var Messiah med från början vid inspelningen?
— Jo. Vi började repa inför plattan den 1 maj förra året och repade fram till slutet av augusti. Vi gick in i studion den 17 september och lade grunderna på bas, trummor och gitarr samt även lite sång. Sången från Messiah i replokalen och i studion lät inte bra, och det sade vi till honom. Vi bad honom ändra sångstil och sjunga lite råare, men det ville han inte och lämnade då bandet.
— Vi tog ingen paus, utan fortsatte studioarbetet och höll på att spela in, arrangera låtar och spela in lite till i två månader innan Tomas kom med.
— Tomas började lägga sången i slutet av november och höll på en bit in i december. Sedan gjorde vi ett uppehåll och mixade i januari i år.
* Hur fick ni tag på Tomas?
— Jag har känt honom i några år och träffat på honom på olika klubbar här i Stockholm. Vi har tidigare snackat om att göra någonting tillsammans, men kanske inte tänkt oss inom ramen för Candlemass.
— En kväll skulle han sjunga i ett coverband på klubben Blues Brothers och bad mej komma och titta. Jag berättade att vi letade efter en sångare i stil med Rob Halford. Tomas kontrade med att de skulle köra Judas Priests “Painkiller” varpå jag utbrast “det klarar ju inte ens Halford live”. Men Tomas sjöng klockrent och imponerade enormt.
* Vad är nytt förutom sången i dagens Candlemass?
— Med Messiah fick vi automatiskt en doomprägel. “Det är han med munkdräkten på scen”. Vi hamnade i facket doom metal och fick en undergroundstämpel. Det försöker vi komma ifrån nu. Vi är absolut inget doomband — tycker att etiketten är helt malplacerad. Blir nästan förbannad när folk kallar oss för doomband. Candlemass är ett tungt hårdrock-band och det är det enda vi tänker kalla oss framöver.
— Vi har tagit bort vår logotyp och skriver inte längre Candlemass med gotiska bokstäver. Det är för mycket 70-tal över den logon och på omslaget till nya plattan står Candlemass i en rak, ren stil som det är klass över.
— Att vi nu är ett nytt band märks även på omslaget. Tidigare har vi haft målningar, men nu har vi ett konstnärligt och designat omslag som ser proffsigt ut.
— Alla dessa små saker bidrar till att Candlemass är ett nytt band. Jag tror att det är lättare för oss att bli uppfattade som en annorlunda grupp nu när vi bytt sångare. Förhoppningsvis kan detta “breaka” oss så vi kan sälja fler plattor, utan att sälja oss själva.
* Du har tidigare sagt att detta kanske är sista plattan…?
— Det har ju varit mycket snack om det tidigare. Vi har ju från och till varit väldigt trötta på allting. Den senaste turnén vi gjorde med Atheist (i USA januari-februari 1991) kom till stånd efter övertalning från vår manager.
— Efter turnén i USA gjorde vi ett uppehåll på några månader, då vi inte ens talade med varandra på telefon. Sedan började inspirationen komma tillbaka och jag skrev låtar. Vi började repa och då gick snacket om att göra en platta.
— Nu när man kan höra resultatet från inspelningen och Tomas är med i bandet har det blivit roligt att spela igen. Vi trivs tillsammans och har fått en kick av att musiken låter så bra.
* Och turnerande…?
— Tidigare åkte vi iväg så fort vi fick ett erbjudande. Vi har gjort sex turnéer i Europa och två i USA. Vissa av dessa turnéer har varit under riktigt primitiva förhållanden.
— Nu har vi sagt att vi inte åker en meter förrän vi får en jäkligt bra turné. Som förband till en riktigt stor grupp. Det har både skivbolaget Music for Nations och vår agent (Nick Peel på Prestige Talent i London) lovat oss.
— Vi höll på att få förra turnén med Black Sabbath (som gick till Circus of Power och Thunder) och var med i förhandlingarna inför paketet med Judas Priest förra året. Det var nära att kanadensiska Annihilator inte kunde komma till Europa och då hade vi fått åka med.
— I sommar kommer vi att göra spelningar på olika festivaler och hoppas på Roskilde och Hultsfred. Vi kommer även att åka en sväng i folkparkerna. Har fått höra från olika arrangörer att de helst vill ha ett paket med Electric Boys, Candlemass och Entombed.