På mångas begäran gör nu Attentat comeback på skiva med singeln “Tvärs över tiden”. Detta “Göteborgs svar på Ebba Grön” har legat i träda sedan mitten av 80-talet. Men framgången med samlingsplattan “Pilsner, punk & poesi” förra året bara måste få en fortsättning.

Attentat är kult. Antingen så älskar man dem eller så hatar man. Inget däremellan.
— Att många tycker illa om oss är jag stolt över, säger sångaren Mats Jönsson när vi träffas på ett kafé i Göteborg.
Jönsson är sej lik sedan 70-talet. Tiden verkar ha stått still. Han kommer (naturligtvis) ett par minuter för sent till vårt möte och har inte lagt på sej så mycket som ett gram till sin spensliga kropp.
Efter att ha vuxit upp med Sweet och Slade kom punken in i Jönssons liv. Mot slutet av 70-talet bildades Attentat och man släppte tre singlar (vilka idag har samlarvärde) innan LP-trilogin “Tatuerade tårar” (1981), “Här å nu” (1983) och “I denna stan” (1984).
— För ett år sedan kom idén till samlingsplattan “Pilsner, punk & poesi” och med den en comebackspelning, börjar Jönsson.
— Spelningen ynglade av sej i ytterligare fem utan att vi repade. Vi hade så kul under första spelningen och vi ville fortsätta ha roligt, förklarar han förlängningen.

PUBLIKKONTAKT

På tal om livemediet gör Jönsson en jämförelse mellan svenska och engelska band.
— Sverige har bättre musiker men saknar engelsmännens personlighet och karisma. Och får jag välja betyder det senare mer. Personlighet och karisma gör att publikkontakt uppstår.
— Attentat bygger på publikkontakt medan de flesta andra svenska band bara når två meter från scenen. Det gäller att nå både dem som står längst fram och han som ligger redlös längst bak, säger Mats och drar sedan en parallell mellan fotboll och rock’n’roll.
— Båda bygger på publikkontakt. Rock och fotboll på TV är lika tråkigt.
Ett annat faktum Jönsson tar upp apropå svenska rockband är att de nästan undantagslöst sjunger på engelska. Han menar att det verkar ha blivit något av ett axiom, något som banden inte ens funderar över.
— Att våra texter berör folk kan bero på att de år på svenska, tror Mats.
Vad gäller rockband från Stockholm år han inte nådig.
— Stockholm år på våg ner, kan inte säga ett bra band därifrån.
— Stockholm försvinner genom EG ut mot öster och centrum förskjuts mot
väster…
När utländska band kommer på tal har Jönsson lättare att hitta favoriter.
— Red Hot Chili Peppers, Nirvana, Blur, Happy Mondays och Primal Scream, är några av dem han räknar upp.

INGA PLANER

Om sitt eget band och dess utveckling har Jönsson mycket att säga.
— Vi började som ett punkband och det är vi fortfarande. Idag är vi dock ett mer musikaliskt medvetet band som försöker renodla varje enskild låt.
— Men färdriktningen är inte utstakad. Den beror bland annat på vilka som skriver låtarna.
— Vår fördel gentemot andra band är att vi har ett bandsound. Kommer Peter (Pete the Beat, trummor) — som är gruppens “popsnöre” — med en smörlåt kommer den ändå låta Attentat när vi är klara. Likadant är det om Crippa (gitarr, även i Full Metal Jacket) kommer med något riktigt rått, säger Jönsson.
Några konkreta framtidsplaner finns inte för Attentat. Och det är något som Jönsson inte beklagar.
— Med det intresset som finns för oss “borde” vi efter singeln ha ett album klart och sedan följa upp med en turné. Men trots att vi känner branschens kommersiella regler följer vi dem inte.
— Vi vill göra vår “grej” och bara så länge det är roligt.