Strasse är bandet som många har hört talas om men som få har fått uppleva. Åtminstone live. Men just nu håller bandet på att bryta sig fram mot rampljuset, både genom att börja spela ute och genom att de just släppt sin debut-LP (Följa John, Marianne Records).
Strasse (uttalas som Tyska ”Straße”) har inte gått den traditionella vägen som de flesta band som börjar spela på fritidsgårdar och lokala rockgalor. Istället har de byggt sin egen stil och utvecklats internt. Två singlar har dom spelat in tidigare. (Den hotfulla kärleken och Crash slowly, båda Marianne Records) men som scenband är de så gott som oerfarna. De har dock redan fått etablerade musiker intresserade av sig. Första singeln var producerad av Magnus Uggla och den andra av Midge Ure från Ultravox. Andy Warhol har också visat sitt intresse för gruppen, och när Kaj Zack (trummor) var i USA nyligen och fixade spelningar, bl.a. på Studio 54 och Underground så började också Andy Warhols lansering av Kaj som konstnär och skådespelare.

Vad är det då för musik som Srasse spelar?
Man kan naturligtvis se dem som ytterligare ett i raden av unga svenska syntband som rider vågen av syntmusikens popularitet. Men Strasses musik är inte så ensidigt bunden till synthesizers, den karaktäriseras lika mycket av tunga trummor, teatralisk sång och en ovanlig gitarrhantering.

Gruppens grundare Kaj Zack berättar att dom är influerade av bl.a. Kraftwerk och David Bowie:
– Vår musik har utvecklats under flera år och vi har inte hängt på någon trend. Faktum är att flera av låtarna på LP:n skrevs för tre–fyra år sedan. Strasse består av, förutom Kaj Zack, ytterligare fyra Göteborgs-killar:
Ruzz – sång, Max Abby – gitarr, Jonas Yaya – bas och Joackim Nivre – klaviatur.
Strasse har ofta blivit angripna för sina texter som är kryptiska och svårförståeligt symboliska. Men denna kritik reagerar grupper starkt emot och Kaj svarar:
– Vi vill inte servera några färdigpaketerade tankar som fastnar i hjärnan bara för att de är så extremt simpla. Ruzz texter ska fungera som grund för fria associationer och formandet av ett budskap som harmonierar med den egna individen.
Man får nästan känslan av att det är något särskilt med Strasse.
– Vi är konstnärer, hävdar de själva.