S.T.A.B.B. har inte varit bandet med flyt. Diverse medlemsbyten, kontraktsbråk och bökiga spelningar sätter käppar i hjulet. Allt detta och så är de inte ens kända. Men de hoppas kunna släppa en EP nån gång. Innan 2000-talet.

Stockholmsbandet Stranger Than Aunt Berthas Breath hörde jag för första gången för ett drygt år sedan på en samlingsplatta där den totala attacken i musiken och Belinda Kordics röst slog omkull mig. Inte fysiskt men mentalt. Knock bara. Låten hette Vicious, vicious, vicious och var bandets första demo.
På den tiden var det deathmetal med trummaskin som gällde men nu har de gått ifrån metalsoundet. Det enas de om. Med ny trummis (Hazy Hansson) och två gitarrer har de förändrats, mer skumma gitarrmelodier letar sig in i låtarna.
Att det är ett måste för alla i bandet att repa tre gånger i veckan är de också eniga om — “Man kan inte bli sämre av att repa, det har vi märkt”.
Annars spretar åsikterna bland bandmedlemmarna rejält. Om Yngwie regerar eller inte (många sköna Yngwie-historier/skrönor hinner vi flabba åt), om S.T.A.B.B. är färdigutvecklat redan nu (gitarristen Ted Larsson och basisten Amadeuz Gromkowski för — Belinda emot) och om de kallar sin musik garagegrunge råder fortfarande delade meningar.
En efterlängtad och positiv nyhet för bandet är att de ska spela på scenen för osignade band på Hultsfredsfestivalen och förhoppningarna är att det ska leda till att S.T.A.B.B. får chansen att släppa åtminstone en EP. En fullängdare tror de inte att de är redo att släppa riktigt ännu. I alla fall inte alla i bandet…