VERBALA KNOCKOUTER till höger och vänster. Hon far fram som en virvelvind över Hiphopsverige och delar ut punchlines på sin mjuka dialekt. Heli är en hård tjej på micken, fast lite ödmjukare på telefon. Det är söndagmorgon och hon har just stigit upp ur sängen, studiotid är bokad så hon klär på sig i all hast för Fjärde Världen väntar. De ska spela in en låt tillsammans, ämnad för hennes kommande solo-EP som snart är klar. Den har inget namn ännu, men gästerna förutom Fjärde Världen är klara: Organism 12, T.R. och maken Karl Katharsis. Det är den första större sologrejen, tidigare har hon bara medverkat på svenska samlingsplattor och på andra artisters låtar.
Hon har rappat sedan 1995, men hiphopintresset väcktes redan i unga år. Hennes äldre bror var duktig breakare och lyssnade på hiphop. Själv började hon också breaka i elvaårsåldern och fortsatte lyssna på musiken även efter att hennes storebror tappat intresset.
— Jag var typ ensam om att gilla hiphop i Skövde där jag bodde, det fanns ingen annan som lyssnade så jag hade inte direkt någon att dela intresset med. Jag beställde skivor och utvecklade intresset på egen hand. Det var inte förrän jag flyttade till Skåne för sex år sedan och träffade Karl som jag fick något utbyte, berättar hon.
Karl Katharsis var ett stort skäl till att Heli började rappa. Hon bläddrade i hans rimböcker, läste texter och blev givetvis inspirerad.
— I början var det mest på skoj, jag provade att köra lite av hans rim över beats och tyckte att det var kul så jag började skriva själv. Jag rappade tillsammans med en annan tjej ett tag. Då blev det mycket tjejiga rim; ”brudar är bäst” ungefär, men sånt kör jag inte med längre, säger hon.

ATT SOLOSLÄPPET tagit så pass lång tid på sig är ett medvetet val. Hon har höga krav på sig själv.
— Jag har inte velat släppa något tidigare, det är först nu det känns att det är dags. Jag sätter stor press på mig själv i sådana här sammanhang, funderar hon. Jag vill inte satsa halvhjärtat och jag vill inte ge ut något förrän jag är absolut nöjd.
Som nybliven mamma är det dessutom svårt att få tiden att räcka till på alla fronter. Självklart vill hon tillbringa så mycket tid med sin dotter som möjligt. Hennes uppfattning om barnuppfostran är lika klar som ambitionerna med musiken:
— Även om jag inte hade sysslat med det här så hade jag inte skaffat ett vanligt nio till fem-jobb. Jag vill uppfostra henne själv och vill att hon ska få växa upp runt sina föräldrar. Jag vill inte lämna henne till något dagis så de kan trycka på henne en massa värderingar. Därför blir jag väldigt glad om det funkar med musiken, så man kan överleva på det och kanske få det att gå runt.