JAG HAMNADE PÅ PROMOTION PARTY PÅ RIP OFF OCH KONSTATERADE ATT…

Det var pojkarna från Köping, The Protectors, skivdebut som ”firades”. LP’n skulle släppas dagarna därpå, närapå debut spelande i Stockholm. Men det var också debut för pojkarna bakom Protectors, Calle won Schewen (mycket riktigt, sonsonen till Taube’s Schewen) och Roger Reinhold och deras skivbolag TCP-Records. Och självklart var Fröken Äsping där — alltid då det händer, så att säga!

Ja så skulle man lätt kunna utropa efter att ha lyssnat till The Protectors på Rip Off i mitten av Maj. Äspings samlade reportrar var på plats i god tid — för att studera vibrationerna och dess människor. Undertecknad reporter lyckades tjuvlyssna på gruppens genrep och fann det hela väldigt melodiöst. Pojkarna spelade enligt mitt tycke en slags välklingande rock-pop musik, med ett visst genuint rock skimmer över sig, därtill kan läggas en krydda av punk -77… det ni!

För att ni, Kära läsare, skall förstå vad detta överhuvudtaget handlar om, så skall jag dra lite historik…

Calle och Roger är två pojkar från staden Stockholm. Dessa två pojkar hade en stor dröm och kanske många små drömmar, vad vet jag? Det ville, som så många andra, fullt och fast gå in för att göra sin grej, men till skillnad mot en del andra (de stora ordbajsarna) ämnade dom förverkliga den. I deras fall var drömmen att starta ett nytt skivbolag. Drömmen blev efter en tids harvande verklighet. Harvandet gick ut på att etablera så mycket kontakter som möjligt med ”branschfolket” och diverse annan sonering av terrängen: provinspelningar o dyl. Calle och Roger ansåg att det fanns en bra grupp som inte fått chansen dom var värda — PROTECTORS. Därför tog de raskt saken i egna händer och började umgås med planer att ge ut en LP med Köpingsbandet. De lånade 40 000, med föräldrar och dylika som säkerhet och satte igång. Ett halvår senare var skivan färdig att släppas. LPn går under namnet Teenarama Twist och har funnits ute i handeln ett bra tag.

Calle, Roger och jag sitter på Rip Offs präktiga sallads-fik och samtalar om temat rock-bolag -pengar och annat. Hallis ny reporter sitter lite disträ vid sidan om med sin öl. Patrik, annan redaktionsmedlem springer och flaxar mest hit och dit. Han försöker plåta oss. Och Marie, då slutligen, flickvän och rådgiverska, hjälper mig med en och annan fråga.
Varför startar man ett skivbolag, frågar jag pojkarna.
— Vi ville helt enkelt realisera en gammal dröm — samla den allra bästa musiken på ett eget bolag. Då måste man ju börja någonstans och vi börjar med att ge ut en skiva med Protectors.
Detta låter ju väldigt ädelt, faktum är dock, om Protectors så småningom blir stora, ja då gör grabbarna klippet direkt, men det är inget som de vill tala om — ännu…
Är det då vettigt att satsa flera tusentals kronor på ett skivbolag som inte ens existerar, som från början bara var en diffus ides??
— Ja, svarar Calle blixtsnabbt och säkert.
Varför det, undrar jag.
— Det handlar som sagt om att göra sin grej, samt att göra något bra. Vi har producerat en bra produkt och om den säljer så får vi någon gång i framtiden tillbaka våra satsade pengar.
Roger och Calle har jobbat på ”skivbolagsprojektet” sedan oktober förra året. De är så exalterade att de vill ägna sig åt detta på heltid och inte som nu, en exklusiv hobby vid sidan om deras vanliga jobb.
Har ni stött på motgångar, frågar jag vidare.
— Nej, inte speciellt mycket, vissa kompisar har dock hävdat att vi kastar våra surt förvärvda pengar i sjön. Men vi menar att skivbranschen måste våga ta flera risker och inte vara så inskränkta som nu, om branschen inte vågar, ja då får man våga själv, säger de.
Vad har Protectors och skivbolaget för framtidsplaner?
— Efter LPn så vill vi göra en singel med Protectors, sedan får vi se om det slår väl ut…
Calle uttrycker sig något teatraliskt och tillägger ”vi tycker om Protectors och deras musik så vi vill vara med dem, fixa spelningar åt gruppen…”
Vad har ni som skivbolag för krav på den musik som ni vill samla på bolaget?
— Vi måste självklart tycka om musiken, om vi skall kunna producera skivor, annars funkar det inte.
Till skillnad då mot de multinationella skivbolagen, som producerar skivor på löpande band och endast med tanke på vinsten. De gör dock ett fatalt tillika fundamentalt misstag — glömmer musikens egenvärde som konstform.
Roger och Calle fortsätter
— Det måste givetvis vara rock och gruppen måste sjunga på engelska.
Varför då, undrar jag. Är exempelvis inte Strindbergs en bra grupp trots att de sjunger på svenska?
— Njäe, säger Calle. De är ju iallafall bra, hävdar Roger.
Pojkarna håller dock envist fast vid att rock skall sjungas på engelska, eftersom engelska är rockens ursprungliga språk. Slutligen så måste jag fråga:
Vad betyder TCP?
Egentligen ingenting, men vill man kan man ju alltid försöka analysera vad dessa bokstäver står för.
— They Can Pay, säger Calle, men skriv inte det, tillägger han.
Då menar han naturligtvis skivkonsumenterna, de som skall köpa TCP-Records skivor. Men det var bara ett skämt, annars har de båda gossarna en smått anti-kommersialistisk framtoning.
Bandet The Boys lär förresten ha gjort en låt, med titeln TCP, undrar just vad de menade med det?..

Jag tackar Roger och Calle för pratstunden och funderar själv vidare på de två pojkarna och deras nystartade skivbolag. Att starta ett skivbolag måste ses som en konstruktiv handling i den annars smått ruttnande skivbranschen, där ingen vågar satsa på något nytt. Det är ju endast de redan etablerade banden som får ständigt nya chanser, och förstås de band som Schlager skriver upp. De får producera sina skivor, spela ute och har säkert också en bra replokal. Men hur skall nya och relativt okända grupper få komma fram i ljuset? Kanske genom att själva producera sina skivor, eller låta andra med ett intresse gör det. Det handlar om att göra något positivt-konkret av all sin energi och skaparkraft. Genom att etablera oändligt många kontakter med ”branschfolket”, har Calle och Roger lyckats realisera sin dröm. Allt detta luktar fräscht och nytt och man får väl erkänns att grabbarna vill tillhöra det nya kult-trendiga-avantgardistiska gardet. Det kan vi väl gärna unna dem, nu när det dekadenta är dött och Johan Kindes rock börjar se sliten ut, och hans ord blir till ruttna, stinkande klyschor. Så nu när den dekadenta vintern är över och rocksommaren är här, vill TCP-Records övervinna skivbolags-jättarna… Därmed finns det hopp om ett nytt sprudlande musikklimat, ty Roger och Calle har något som skivkungen i Skara saknar, initiativ och skaparkraft. Lusten att göra något vettigt och på så vis stimulera andra går inte att ta fel på — den är enorm! Som sagt, den lilla gnistan kan tända en hel prärieeld, låt den elden brinna låt den spraka och gnistra och låt musiken flöda — och du, nästa gång du ser en skivaffär, slink in och köp TCP/Protectors skiva — det är dom helt enkelt värda…