Offspring
Ixnay on the Hombre

Jag är inget superfanatiskt jättefan av Offspring men jag tycker att de är väldigt bra.
Precis som alla andra fastnade jag för dem i vågen efter Self-esteem och Come out and play. Jag köpte skivan Smash och tyckte att det var en mycket bra skiva och jag gick på konserten i Solnahallen i april ’95 och hade superkul och tyckte att de var superbäst. Då pratade alla om Offspring och praktiskt taget alla (utom Anders Nunstedt) tyckte att de var bra. Sen blev det tyst. Mycket tyst. Ingen pratade längre om Offspring. Deras före detta fans som hade gillat det så länge det var ‘inne’ att gilla Offspring hade övergett dem för nya hippa band och vi som fortfarande gillade och lyssnade på Offspring ansågs inte vara riktigt kloka.
I år började det så smått pratas om Offspring igen. I år skulle de släppa en ny skiva. En uppföljare till monstersuccén med Smash som sålde uppemot otroliga 10 miljoner exemplar. Inget lätt jobb att matcha den succén.
Så kom skivan, Ixnay on the Hombre. Kul namn. Alltid kul att döpa en skiva till, direkt översatt till engelska, shit on the man. Hmm. Nog inte det namn jag skulle välja på en skiva, men så är jag inte Offspring. Hur de tänkte när de döpte den här skivan vet nog bara de själva, men jag skulle bra gärna vilja veta.
Efter en första, snabb genomlyssning tyckte jag att det lät mycket likt föregångaren Smash, men efter att ha lyssnat en gång till och verkligen lyssnat den här gången hör man skillnaderna. Den här skivan är bättre än Smash. Den är jämnare än vad Smash var, utan att för den delen vara ensidig. Den innehåller många typiska Offspring-låtar, gjorda i precis det stuk vi är vana att höra från Offspring, men också en del låtar som är annorlunda. De är de låtarna som gör den här skivan så bra. Låtar som Me and my old Lady tillsätter en extra krydda på något sätt. Det enda man egentligen kan säga att den här skivan saknar är några givna hitar, som Self-esteem och Come out and play var. Lite trist, men så är det.
Trots det är det en mycket bra skiva som jag tror att alla som någon gång lyssnat på Offspring och gillat vad de hört kommer att uppskatta, och säkert många andra också.