Lunachicks, The Vandals och Offspring
Solnahallen
24/3 -97

Lunachicks består av ett gäng tjejer som spelar någon slags skränig punkrock som enligt mig bara var jobbig att höra på. För första gången insåg jag vad man egentligen ska med öronproppar till. Jag tyckte inte om dem alls och därför tänker jag inte skriva något mer om dem. Andra förbandet upp på scenen däremot, the Vandals var helt otroligt coola. Jag hade aldrig hört dem tidigare men är mycket glad över att ha upptäckt dem nu. De lekte runt på scenen och gav verkligen publiken den show de ville se. Bäst var covern på Sumer Lovin’ som de körde mot slutet.
Solnahallen var bara fylld till hälften denna kväll. Trots det så var jublet öronbedövande när Offspring klev ut på scenen. Sist av de fyra killarna kom Offsprings sångare, Dexter, ut i en silvrig jacka. Han sa hello och så fullt ös på en gång med låten Bad Habit. Hans långa flätor är bortklippta, suckar många, fast vad gör det egentligen? Det är väl musiken vi är där för. Som andra låt kom Beheaded, som antagligen inte så många kände igen, från Offsprings allra första skiva. Ungefär hälften av låtsetet bestod av låtar från nya skivan. Givetvis spelade de All I want, men också Meaning of life, Mota, Cool to hate och Me & My Old Lady. Mot slutet kör Offspring järnet för att totalurladda publiken. Först kommer It’ll be a long time tätt följd av the Ska-song, sedan Smash och så låten som publiken stämmer upp till allsång under, Self Esteem. Ett litet avbrott, och sedan underbara Gone Away som är en fin lugnare låt i stil med Dirty Magic, som till min besvikelse inte spelades. Som sista låt kom Session och sedan var allt över för den här gången. De trogna fansen har fått se ännu en kanonkonsert med Offspring, synd bara att vi inte är fler.