blur
blur
(EMI)

I somras när jag såg blur i Hultsfred så presenterade de redan då en av låtarna som nu finns på blur’s nya skiva. Låten jag pratar om är såklart ”Song 2”. Jag tyckte väldigt mycket om låten och försökte att klura lite på hur nya skivan skulle låta. Om man säger så, jag klurade inte direkt åt rätt håll för jag hade aldrig trott att blur skulle överge sitt poppiga stuk. Men det har de nu i alla fall gjort. Ja, inte på alla låtar kanske men på de flesta. Nu så sitter jag i alla fall här med skivan i min hand och kan bara konstatera att det inte är någon kanonskiva. Under en del låtar kan jag undra varför de egentligen spelade in dem, de kunde väl ha valt något bättre. Det gamla poppiga blur är ungefär puts väck. Trist för det hade varit så underbart med ännu en poppig skiva med låtar som tidigare. Hittills så har blur släppt två av låtarna från den självbetitlade skivan som singlar. Dessa låtar är ”Song 2” och ”Beetlebum”. De hör till de bästa låtarna på skivan, också de låtar som låter mest som det gamla blur. Fast enligt mig är den absolut bästa låten ”On your own”. Den gör faktiskt hela skivan värd att köpa. På skivan Parklife hade ju Alex skrivit en låt. Nu är det Grahams tur och den låten är ett litet guldkorn för Graham sjunger så sött och så där lite småfalskt… Jag tycker så himla mycket om blur så det känns som om jag sviker dem i och med denna recension, men man måste ju vara ärlig. Kanske är denna skiva en sådan som man måste lyssna på väldigt länge innan man gillar det riktigt. Jag hoppas det för jag vill ju inte tycka att blur är dåliga.