Ja, eller nej kanske man ska säga. En del av er vet väl vad som har hänt i fråga om STREBERS. En del kanske inte. Hur som helst så den 3/1 -92 så hände det som inte får hända. En person kör av vägen (jag vet inga detaljer) och omkommer. Personen i fråga var Jonny Rydh. Trummis och textförfattare i det legendariska punkbandet STREBERS. Jag själv anser mej ha ett litet personligt förhållande till bandet eftersom jag var relativt tidig att ”upptäcka” dom. Jag köpte första skivan sommaren 87, då hade dom spelat tillsammans i knappt två år. Dom började som sagt var nån gång under hösten 85. 86 släppte dom sin debutsingel ”Ung & Arg” som gavs ut i 500 x och lär ha sålt slut rätt fort. Den singeln är deras skitigaste och brutalaste release. Det hörs att det är rätt stökigt trots att dom redan på den här tiden var tajta som fan, i studion. På den här singeln så delar nästan Ulke och bassisten Pelle helt på sången. Pelle har en mycket rakare och grymmare stämma än Ulke. Senare samma år kom också ”På liv och död”, deras 2:a singel. Den singeln är ju en milstolpe med två jävligt klassiska låtar, Betongbarn & 2 skott. På den här inspelningen har även Strebers det kanske tyngsta och grymmaste ljudet på nån av sina inspelningar. I inledningen av deras karriär så duggade utgåvorna mycket tätt. Strax efter ”På liv & död” dvs på våren 87 kom så 1:a fullängds-lp:n: ”Ur led är…”. Den här plattan har jag ett alldeles extra förhållande till eftersom det var den 1.a PLATTAN JAG inhandlade med dom. Plattan inleds med ett stycke ur ”Hösten” med Vivaldi, från hans 4:a årstider. Den här plattan var den sista dom gjorde som 3-mans band (på ett tag) och även den sista dom gjorde med distad bas (tror jag) och det var nog den distade basen som gjorde att STREBERS lät fan så mycket brutalare på sina tre första plattor. Ops nu upptäcker jag ett faktafel. Ur led är kom inte 87, den kom också 86, hör och häpna. tre releaser på mindre än ett år. Hur som helst så fick tydligen pojkarna inspirationsbrist där nån gång under hösten 86 så dom fixade en till medlem i Micke från Asta Kask. Det tände på nytt glöden i dom så våren 87 kom mini-lpn ”ÖGA FÖR ÖGA” (släppt på CBR). På denna platta kan man hitta vissa förändringar såväl ljudmässigt som musikmässigt. Ljudet på ”ÖFÖ” är renare och lite tynnre än tidigare, men det är ljudet på ÖFÖ som kom att bli det karaktäristiska STREBERS ljudet. Musikaliskt så är det på ÖFÖ mer körer och mer växelsång pga att Micke är en jävligt bra sångare. Nu började det väl även röra på sej rejält vad gäller spelningar och sånt. Jag tror att det är anledningen till att det efter ÖFÖ är betydligt längre mellan inspelningarna. Jag har för mej att nästa och sista(!) singeln kom våren 88 och den hette väl egentligen bara STREBERS. Det vara den sista med Micke och den låter egentligen som en fortsättning på ”ÖFÖ” lite vassare kanske. Sen slutade Micke pga av en massa strul och STREBERS lade utav, officiellt. I stället började Ulke, Jonny och en ny bassist Stickan att lira tillsammans under namnet ”The sixguns”. Men det varade inte länge. Man hann dock göra och repetera in 7 nya låtar som släpptes på tre olika singlar. Den musikaliska skillnaden på denna inspelningen var att det var lite mer metal i dessa 7 låtar plus att det finns lite spår av Cowboy influenser. Däremot finns inga spår av dom små Folkvisa grejerna som STREBERS alltid kört med. Den största skillnaden är ändå kanske det faktum att sången var på engelska under Sixguns perioden. Men pga att folk bara ville höra gamla Streberslåtar etc på spelningar så gick dom tillbaks till att göra STREBERS igen. Sen 90 kom plattan som blev det riktiga lyftet och som började dra 100-tals personer till varenda jävla spelning. Plattan hette i ”I fädrens spår” och var deras klart mest genomarbetade platta så här långt. Här hittar man också mer klara spår av folkmusik, med bla två rena folkvisor, Lilla Elsa och Midsommarvisa. Deras sista release blev ”Kallt stål, varmt blod” en mini-lp som var en fortsättning på vad dom påbörjat på ”I fädrens spår” dvs välproducerad och kvalitativ folkpunk. Jonny var enligt av vad jag hört mannen som skrev texterna och dom handlade ofta om olika människoöden, men ofta var dom också jämförelser mellan människor, svarta/vita, rika/fattiga, kvinnor/män etc. Jonnys texter var väl ofta bra men visst kunde dom bli lite enformiga. Men jag håller med Jonny om det han sa i Flotzilla nr 6 på frågan om enformiga texter. ”Va ska man skriva om? Jag tycker det är skitsvårt att komma på nåt. Vad man än skriver om känns det redan gjort… SKITSVÅRT!!!”
TACK FÖR ALLT DU/NI GIVIT MEJ!!!