NASUM dags, och det är för mig förknippat med massa pinsamma situationer, där ibland att jag trodde att det va en polare som ringde när det i själva verket var Anders, trumslagaren i NASUM. Nog om det.

Eftersom jag inte hade hört ”Inhale/Exhale” så mycket och bara 18 låtar från ”Human 2.0”, så frågade jag vad Anders tyckte var den största skillnaden mellan dessa två album?
— När vi gjorde första skivan så gjorde vi en jävla massa låtar, men när vi gjorde de nya skivan så gjorde vi liksom en skiva. När man gör sin första skiva så vet man inte riktigt vad man gör, berättar Anders.
Jag får en känsla av att han är rätt trött, för det tar en stund för honom att få fram det han vill säga, men det som kommer ur hans mun är ganska igenomtänkt och säkert genom tjatat ett par gånger.
— Den nya skivan har lite mer igenom tänkta låtar, drar han igång igen efter några sekunders tystnad, och musiken har ju utvecklats sedan ”Inhale/Exhale”.
Lite lösprat bryter ut om favoritlåtar och så smyger jag in att jag stormdiggar ”Corrosion”.
— Ja, den låten är ganska representativ för hela skivan, tycker Anders. I och med att den innehåller olika element. Jag har försökt att föra in lite andra musikstilar i våran musik. Jag gillar att bygga upp känslor från annan musik och sedan införa det i våran lite brutalare musikstil. Jag brukar sitta och fundera ut, ”Vad är det som är så bra med just det här?” och sedan plocka in det. Det är roligare att ta influenser från sådan musik vi inte spelar. Det är väl det som har gjort att vi breddat oss något men bibehållit manglet.
På ”Inhale/Exhale” så skrev Anders mer än hälften av låtarna men på senaste skivan så blev det i stället Mieszko som stod för den största delen av musikskriveriet. Han skrev två tredjedelar av låtarna på den nya skivan och det hela beror på att Anders aldrig riktigt kom igång med låtskrivandet, han lade ned mer tid på att finputsa på sina låtar. Jag läste någonstans att Anders och Mieszko aldrig skrev låtar tillsammans, så jag var tvungen att fråga.
— Nej, vi skriver var och en för sig och sedan är det bara att köra hårt i replokalen. Många tycker att det är konstigt att vi inte samarbetar, men det är så vi jobbar.
När vi kom in på låtskriveri prat, så va jag tvungen att ta tillfället i akt och fråga hur de klarade av att skriva Human 2.0 på sex veckor.
— Det va egentligen inte sex veckor, för vi hade ju suttit hemma och plinkat innan dess, men det var sex veckors hård repning.

NASUMs lyrik har en politisk inriktning. De flesta texterna målar upp någon sorts mardrömsscenario om hur det kan bli i framtiden om inte människan skärper sig lite och börjar tänka på vad fan vi håller på med.
— Det är viktigt med lyrik för dem som läser texterna och tar till sig av dem. Det är ju inte så att vi står på scen och predikar men vi vill som sagt få något vettigt med våra texter. I vårt fall så tar det betydligt längre tid att skriva texterna än låtarna och det är ganska svårt att variera sig när man skall skriva texter till 25-30 låtar.
När man tänker på band som t ex IRON MAIDEN och KISS så undrar man ju om de hade några mål med sina band när de började spela, eller om de bara spelade för att det var kul i början. Så jag undrar samma sak med NASUM.
— Ja, alltså. Vi startade bandet -92, och då va det mer en rolig grej bland alla andra band som man hade då. Målet var väl att släppa en singel eller något och det fick vi ju faktiskt göra nästan med en gång. Men om någon hade kommit fram och sagt, att om åtta år så skall ni ha släppt två skivor och spelat i USA, så skulle man nog inte trott på honom. Allt har liksom kommit som överraskningar men ändå inte direkt oväntat. Vi har arbetat oss upp och det har ju gått bra. Målen nu är att fortsätta utvecklas som band och ge musikstilen något nytt, och det är ju en utmaning i sig. Att fortsätta släppa skivor och få komma ut och spela.
Jag frågar Anders vad han gillar bäst — att spela live eller i studion.
— Jag föredrar nog känslan att höra en låt växa fram i replokalen och känna att nu jävlar sitter den, det är en jävla känsla tycker jag.
När jag satt och intervjuade Marko från THE CROWN för några veckor sedan så sa han att han inte behövde bli inspirerad av någon musik längre, utan han skapade riff i sitt huvud och blev inspirerad av sig själv på något sätt. Jag blev ganska nyfiken om det är så i NASUMs fall också?
— Ja det är en bra tanke det där. Om man lyssnar för mycket på ett band som blir det automatiskt så att man kopierar. Man får gärna bli influerad, men inte slänga på kopiatorn. Jag lyssnar på våra låtar och tänker. ”Vad är det för låtar som vi inte har gjort” och försöker sedan göra den låten. Klart man lyssnar på andra band som spelar samma sort musik och andra band som spelar annan sort musik med, så influenserna kommer från lite överallt.
När jag fick reda på att NASUM skrev sina låtar så himla fort så kände i alla fall jag att man kanske inte blir helt nöjd med låtarna eftersom man inte har lagt ned tillräckligt med tid på låtarna.
— I vissa fall är det ju så, efter ett tag när man har spelat in skivan och börjar repa in låtarna för några live spelningar eller något så, tänker jag, ”Här kanske jag skulle ha spelat en annan takt, eller markerat på något sätt.” Och det är ju lite tråkigt, men så är det ju med allting. Det är ju alltid lätt att vara efterklok. Men på ”Human 2.0” så är jag nöjd med allt i sin helhet. Jag tror nog att det blev tillräckligt med tid för låtarna, i alla fall för utveckling och förnyelse. Jag tror att vi t o m gjorde några sista ändringar sista dagen innan vi spelade in.

NASUM spelade på Hultsfred 2000 och jag var där. Och vad jag förstår av Anders så var det ganska kul att spela där. Det var mycket folk och grindcore gänget själva var nervösa utav bara satan.
— Jag brukar inte vara nervös när jag spelar ute, det brukar försvinna när jag skruvar på cymbalerna och känner på skinnen lite. Men då blev jag nervös bara för att de andra var det. Det var ungefär ett år sedan som vi började om att prata om att vi kanske skulle spela på Hultsfred nästa år. Det kan väl inte vara så jävla omöjligt? Sedan fick vi ju chansen och de hade fyra platser kvar på stora dans och det va femtio band som stod på kö och de hade redan bokat alldeles för mycket hårda band, men ändå så fick vi spela.
När ni var i USA och spelade så borde ni fått några roliga turnéminnen att dela med er, eller?
— Ja, bland annat så höll Mieszko på att sluta hemma hos Billy Milanos flickvän en kväll. Men att färdas i USA är som i vilket annat land som helst. Man åker på vägar och de går ju inte igenom städerna utan man kör bredvid dem, så det kan lika gärna ha varit i Tyskland.

Studion som de har använt sig av på skivorna är Mieszkos egna Soundlab, och man kan ju undra om de hade tänkte att vara trogna den även fast det kanske skulle sprida in lite frisk luft in i bandet om de hade prövat en annan studio.
— Nej, vi fortsätter med Soundlab även i fortsättningen, det är bekvämt med en hemmastudio. Men de är lätt att man drar ut på tiden bara för det. Det hade nog varit mer effektivt om vi hade valt en annan studio med en producent, men det är skönt att Mieszko är med i bandet och han redan vet hur vi vill ha det, han tar sig tid att ratta och det är därför det blir så bra som vi vill ha det.
Framsidorna har ju blivit en kanon och paniken av att överträffa den ena efter den andra har spridit sig.
— Ja, vi hade ganska stor press på oss, för det förra omslaget med gasmasker blev ju succé, så då sa skivbolaget att vi skulle fixa fram något riktigt bra tills nästa skiva. Tanken var ju att göra ett ganska vitt omslag för att stå ut i mängden, plus att bilderna ser så mycket äckligare ut med vitt runt. Resultatet blev ju mycket bättre än förväntat måste jag erkänna.

Ni som kanske är oroliga att alla våras favvo grindcore-band skulle wimpa ut som NAPALM DEATH gjorde, kan pusta ut och ta sig en kall folköl. För musikinriktningen kommer bara att utvecklas och inte byta musikstil utan mangla på, fast åt något annat håll. Så man kommer att känna igen NASUM även på nästa skiva, om man nu vågar tro på skinnplågaren själv.
Intervjun började glida mot sitt slut och när jag satt där och pillade bland frågorna så tänkte jag på, ”Undra vilken hans Hat-fråga nr: 1 är? Har jag frågat den kanske?”
— Nej det har du inte.
Lite små fnitter sprider sig och en lättnad lägger sig över min själ.
— Jag är jävligt trött på att få frågan om vad Nasum betyder. Det är ju en så jävla fjantigt förklaring så det tänker jag aldrig berätta.
Vid det här tillfället så verkade det som om Anders druckit lite vatten eller något, för nu började han prata mer än han gjort sedan intervjun började. Han börjar prata om olika intervjuer han hade blivit förpestad med och jag känner mig ganska så träffad. Han sa att han får många frågor om vad titeln på den nya skivan betyder. Då blir man ju givetvis lite nyfiken som den undersökande skribent man är, och så gick man i fällan att fråga en av de berömda Hatfrågorna ändå. Men det var Anders fel. Jag kan tänka mig att han svarade med en viss avsmak i halsen.
— Grejen är den att titeln kan betyda det som man själv vill att den skall betyda. När jag hittade på titeln så hade den en betydelse, men Mieszko fick en annan association innan jag hann säga vad den betydde för mig. Så vi beslöt oss för att den inte hade någon konkret förklaring till vad den betyder. Så det är upp till var och en. Ett annat väldigt obehagligt frågeämne är när det handlar om NECRONY. Häromdagen så fick jag en e-mail-intervju där de undrade varför vi hade bytt namn till NASUM. Varför vi hade bytt stil på musiken och texterna. Ja, då kan man ju undra hur insatt han som intervjuade var?

Human 2.0 är lite mer varierad än ”Inhale/Exhale”, så den borde ju vara mer lättsmält än sin föregångare.
— Ja, det är ju lite mer än bara mangel på ”Human 2.0”, lite nya influenser, men i det stora hela så är det nog mer procent grind än på ”Inhale/Exhale”. ”Human 2.0” är mer varierad än ”Inhale/Exhale” och det kan göra att den går in i öron på såna som inte lyssnar på sådan här ”farlig” musik.
Skivförsäljning nu för tiden går ju ned mer och mer. Hur säljer NASUM tro?
— ”Inhale/Exhale” har sålt mer än 6500 ex och den nya skivan blev upptryckt i 4000 på en gång. Jag kommer ihåg när vi fick siffror om att vi hade sålt mer än 5000 ex. Det har alltid varit en magisk gräns för mig. Det kanske inte är så mycket, men när man gjort singlar som var upptryckta i tusen ex, så undrar man ju om det fanns mer folk som diggade oss, och det finns det ju.