Lägg namnet på erat minne direkt. Det spelar ingen roll om ni lider av dåligt minne, för CARDINAL SIN’S musik berör er såväl psykiskt som fysiskt. Ett nytt guldband, och en ny våg av mental välfärd i våra outtröttliga sinnen. Det klichéfyllda uttrycket ”all star band”, får ni inte fatta fel. Hur som helst så har Cardinal Sin gjort en utmärkt debut-Cd i form av mini-Cd’n ”Spiteful Intent”. Som dyker upp snart på skivdiskarna, och bolaget som ligger bakom är inte helt okända Wrong Again Records, varför får de alla nya guldband. Det är lätt att förstå, de sköter sig naturligtvis bra och är ett pålitligt bolag.
Nej, jag slängde iväg en intervju till John, som tidigare lirade gitarr i Dissection, han är orsaken till att vi fått ännu ett jävla skönt metall band att älska. Death/Thrash/heavy fucking metal! Vem kan låta bli att bli galen av sådan här väl genomförd döds? Det är ett sant nöje att få presentera: CARDINAL SIN…

Hallå John! Cardinal Sin är ganska nytt för många, skulle du vilja berätta lite om hur ni kom till?
— Det hela började i augusti 1994, när jag hade lämnat Dissection. Jag hade en hel del material liggandes, som jag ville göra någonting av, och det var från början menat att bli ett soloprojekt. Jag tröttnade dock på att sitta och programmera trummaskiner etc., så jag började höra mig för med folk jag kände, ifall det var någon som hade lust att hänga på.
Devo kände jag ju ganska bra innan, och han hade frågat mig om jag ville hjälpa honom att spela live med Overflash, så vi tänkte att det kunde vara kul att starta ett hederligt hårdrocks-ensemble. Köra som ett helt band…
Ni skrev ju på direkt för Wrong Again, fanns det ingen tanke på att göra en demo? Berätta om ”dealen” samt hur samarbetet funkar hittills?
— Jo, det var ju planerat att bli en demo först, men sen när inspelningen var klar så tyckte vi att vi lika gärna kunde släppa det som en mini-Cd. Kommande kontrakt gäller för tre plattor och vi kommer väldigt bra överens med Wes och Per.
Ni kan ju definieras som ett litet ”all star band”, man kan ju höra att ni lirat i storheter innan, men jag skulle påstå att musiken ni lirar har en egen liten identitet. Tydliga thrash-inslag hör inte direkt till vanligheterna och även Jockes sång balanserar i intrycken på mig som en mix av Mille (Kreator) och dagens black metal. Beskriv eran musik?
— Jaa du, materialet är väl kanske en smula ojämnt än så länge, delvis på grund av att låtarna är skrivna med så långa mellanrum. Jag personligen lyssnar på och fascineras av ganska många olika musikstilar, och inspireras särskilt av heavy metal, speed/thrash metal och klassisk musik. Och vi har väl lyckats att mixa samman detta i någon slags ’90-tals death metal-version.
Jocke lirar ju både trummor och sjunger på mini-Cd’n. Ska ni försöka få tag i en ny trummis eller hur är det tänkt? Alex Losbäck är ju ny medlem i bandet på bas, hur funkar det? Decameron är ju så jävla bra de med, blir det ingen krock där?
— Jocke har sagt att han helst lirar trummor eftersom det händer mer, och är roligare att utvecklas på det området, och han/vi känner att han tillför mer till bandet, placerad bakom trummorna. Så det får nog bli att få tag i en ny sångare istället. Alex har funkat jävligt bra hittills, men vi har tyvärr inte hunnit repa honom med hela bandet ännu.
Han har dock lärt sig alla låtarna på en mycket kort tid. Hur det kommer att bli med Decameron vet jag inte riktigt, men tills vidare kommer han nog att parallellköra, så får vi se sen hur det blir.
Du komponerade ju alla akustiska stycken på ”Somberlain” skivan, och du har även gjort ett akustiskt stycke ”Language of sorrow” på mini-Cd’n. En förkärlek till klassiska gitarr-slingor?
— Ja, som jag sa så lyssnar jag en del på klassisk musik, men tyvärr är det lite svårare att få tag i gammal barock och liknande, som är skriven för gitarr, än att få tag i senare symfonier, orkestersviter, operor etc., eftersom mycket av den gitarr-musik jag gillar är skriven så tidigt som på 1500-talet.
Ni gick in i Berno studio, varför inte den mer närbelägna studion Fredman? Båda dessa studios är allmänt välanvända numera. Vad var avgörande för val av studio? Nöjda lär ni va…
— Per och Wes insisterade på att vi skulle prova Berno studion, och dessutom vet jag inte om jag är välkommen åter till Fredman sen vi var där med Nifelheim, ha, ha…
Men det fungerade alldeles utmärkt att spela in i Malmö och Berno jobbar mycket proffsigt så jag är nöjd.
Ni ska även medverka på den kommande samlings-Cd’n på No Fashion, har du någon teori varför No Fashion/House of Kicks bokstavligt dammsuger scenen på band?
— Ja det stämmer. Jag antar att No Fashion/H.O.K. tror att det finns pengar att hämta nu när det kommit så mycket nya band. Jag har ingen riktig koll på vilka som blivit kontrakterade på sistone, men det enda som är något att ha är väl Decameron, och så vitt jag vet är det väl bara de som har hållt på ett tag också. För oss handlar det ju bara om en comp-Cd, och det tycker jag verkar helt ok, men jag skulle aldrig skriva på ett kontrakt för en hel platta där igen. Så roliga är de inte…
Intensiteten i eran musik ligger definitivt på topp, och era arrangemang ”kryddar” det så att det låter dynamiskt även där det inte egentligen ska låta dynamiskt. Berätta lite om hur det går till att göra en Cardinal-låt? Inga problem med replokal?
— Hmm… det där är en sån sak som måste få ta ett tag att analysera först. Det är svårt att svara på rak arm och omöjligt att svara i minsta detalj hur det går till, men man går ju och samlar på sig en massa idéer som kommer fram när man sitter hemma och slarvar med gitarren. Sen när man får fram något bra så försöker man pussla ihop det med andra riff och melodier. Jag försöker arrangera så mycket som möjligt hemma, men ibland kör man fast och då är det bara replokalen som gäller. Just nu bor ju jag i Göteborg och Devo och Jocke i Norrköping respektive Söderköping, så än så länge är det till att låna replokaler. Nu har ju i alla fall Alex flyttat hit till Göteborg, så det där skall nog ordna sig.
Nu får du berätta om de rykten jag har hört om att ni ska på Marqee i London, stämmer det? Spelningar och turnéer ligger kanske i startgroparna…?
— Per har sagt att han kanske kan ordna spelningar i England, men jag vet inte vart i så fall. Marqee hade förstås varit trevligt men jag vet som sagt inte exakt vad som är planerat. En del spelningar lär det dock bli.
Vad har du för förhållande till Dissection idag? Glädjer deras framgångar dig, ni är ”still friends” eller? Varför gick ni egentligen skilda vägar?
— Självklart är det kul att det fortsätter framåt för det är ju någonting som jag har varit med om att bygga upp. Dessutom så är det ett jävligt bra band, som har kämpat och inte alltid haft det så lätt. Men å andra sidan så har de egentligen aldrig talat om exakt varför jag fick sparken. De sa att jag inte var tillräckligt ambitiös, men om det skulle hänga på det enbart så fanns det nog andra i bandet som skulle ha fått sluta långt innan mig. Så det har nog att göra med att vi inte delade åsikter om så mycket. Jag har ganska regelbunden kontakt med Jon, men vi umgås inte direkt.
Och så träffar man dem ju på stan då och då, och då är det ju klart att man pratar lite… men det är inte så jävla ofta…
Jag har hört att du är en djävul på att mixa olika ”drinkar”, vill du kommentera det?
— Ha, ha, ha… Ja du, nöden har ingen lag sa han, så vad gör man med en dunk hembränd sprit, ketchup, ett paket Toy; ett paket Vanilla Wafers, och om det var ett par påsar av Fazer’s vattenspädbara oboy också vill jag minnas… det blev i alla fall ”Bloody Mary” och några ”Luftwaffes”. Inte så dumt faktiskt, eller hur Olof??
Jocke och Devo lirade ju i Marduk innan, hur ser du på svart-metallen idag? Euronymous död, hur tog du det? Berätta om dina synpunkter på Satanism, om du vill?
— Tyvärr så har det ju blivit så att det nästan inte handlar om musik för fem öre. Det är ju bara teater och alla tävlar om vem som kan vara tuffast (”ondast”). Inte särskilt många lever upp till vad de utger sig för att vara. Det finns dock några band som jag gillar och bland de finns t. ex. Enslaved och Immortal, som åtminstone låter och agerar relativt professionellt.
Även Emperor och Satyricon är ok. Annars tror jag nog att om alla nya låtsasmusiker skulle satsa på film istället, så hade Sverige/Norge säkert blivit världens största filmexport efter Hollywood, ha, ha. Euronymous kände jag inte personligen, så jag kände ingen direkt personlig sorg, men det som hände var både tragiskt och onödigt och jag tror man vågar anta att om Mayhem hade släppt ett tredje album med honom i livet, så hade det nog blivit fruktat bra. Satanismen idag tycks kunna stå för vad fan som helst. Varje individ anpassar den precis som han behagar så det där känns bara rörigt och patetiskt tycker jag.
Jag vill nog påstå att jag är ateist.
Spiteful Intent, är en jävligt bra titel på en skiva, vad berör lyriken? Stämmer det att musiken på mini-Cd’n består av riff från ’90 och framåt? Vem gör merparten av musiken?
— Jag kan svara för mina egna texter, och de berör hat, vrede och ondska. Att ärlighet inte varar längst. Och att den som skall komma långt, faktiskt tjänar på att bara roffa åt sig och ljuga, även om ingen vill ha det så. Musiken i låtarna ”Ante Mortem” och ”Spiteful intent” gjorde jag till största delen under min tid i Dissection, och de är skrivna mellan ’90 och ’92, med undantag av ett par tre riff som är inpusslade lite senare. Än så länge är det jag som gjort det mesta, eftersom det grundar sig på något som från början skulle bli mitt soloprojekt som jag nämnde. Men jag hoppas och tror att vi kommer att göra mer musik ihop i framtiden. Hur som helst så arrangerar vi ju nästan all musik tillsammans.
Dina favoritband?
— Svår fråga på så vis att man har olika favoritband i olika genrer, men några är i alla fall; Manowar (har alltid stått överst på listan…), Slayer, Dissection, Kreator, Death, Running Wild, Judas Priest, Morbid Angel, Black Sabbath, Motörhead, At The Gates, Destruction, Candlemass, och Ramones. (Oj då!…) Det finns för många bra band för att kunna räkna upp alla här, men ändå tycker man inte att det finns tillräckligt många… märkligt.
Hur ser du på utveckling inom ett band, tycker du det är rätt att ”byta” stil och samtidigt behålla namnet? Är det rättvist att säga att Cardinal Sin spelar musik som ska placeras i ett fack? Eller är du en förespråkare för ”Det är heavy metal för mig”-uttalanden?
— Det beror väl på hur drastiskt stilbyte man gör, det är väl lite misslyckat om namnet skär sig totalt mot musikstilen. T.ex. om Cannibal Corpse skulle börja spela glamrock eller om Sadistic Execution skulle köra hip-hop, sen kan man ju lätt känna sig lurad eller sviken om man gillar ett band och de plötsligt släpper en skiva som är helt skrot, ex; Metallicas förra platta eller Kreators ”Renewal” och sådan smörja. Men det är ju upp till bandet om de vill byta stil, och upp till lyssnaren om han vill köpa en platta eller låta bli. Enda fördelen med att kategorisera musik är väl att man lättare kan sortera och hitta i skivbacken. För det mesta blir jag annars bara irriterad när man skall försöka etikettera band som spelar svårplacerad musik och som kör ”mixade stilar”. Jag antar att vi kan vara ett genremässigt svårplacerat band, men nog är det väl Heavy metal alltid…
Framtiden för Cardinal Sin?
— Att repa för en fullängdare, release av mini-Cd’n, samt att förhoppningsvis göra några livespelningar.
Osignade svenska band som ska ha ett kontrakt?
— Oxiplegatz, Overflash och Hellblood!!
Tack för din tid John, något att tillägga?
— Tack själv Tom. Ge mig mat och öl!!
(Anytime, men då får du spela Language of sorrow på min ostämda gitarr innan! /Red anm.)

Märkte ni hur jävla väl han sammanfattade svaren?! Kanon! Tack John för dina trevliga och informativa svar. Som skrivet lär deras mini-Cd vara ute förträffande snart… En sann höjdare som jag råder er med order att inhandla direkt, lämnar ingen besviken (läs oberörd). Cardinal Sin har ju inte heller cirkulerat i allt för många Zine’s… ännu! Därför var denna intervju extra rolig. Falken — an exclusive piece of journalism…! Aspekten i lyriken samtycker jag till 100% med, och ser naturligtvis fram emot textbladet på skivan. Fortsätt att spela som ni gör, fortsätt mixa ”Luftwaffes”, it sure rule!

Cardinal Sin släpper skivdebuten ”Spiteful Intent” jävligt snart.