Då var det dags igen för en samling demonstrationsmaterial. Jag kan ju genast tillägga att antalet demos har minskat, och det beror givetvis på “Myspace-revolutionen”! Du behöver inte ge ut en cd-r-demo eller kassett längre. Du lägger upp dina låtar på nätet och presenterar dem med fina bilder och en trivsam text med ljud förstås. Inget är som förr. Snyft. Nya tider!
Ettnollett hyllar givetvis alla artister som gör egna cd-r-skivor med söta omslag med utpräglad gör-det-själv-känsla. Det är ju konst! Popkonst!
Och vi känner en lätt vind som viskar att kassetten är på gång igen!

Trion PRETTY WHORES OF MANHATTAN från Lund sparkar loss i fyra spår med sin tajta “snowboardhardcore”. Inte riktigt min musik, men det låter dynamiskt och samspelt. Ett plus för att sången låter aggressiv — som sig bör inom genren — och de har vett att inte skrika sönder allt. En fin balansgång. Låter de så här på scen så kan det bli till en upplevelse. (RS)

Mer Lund.
WE & LISA har vi bekantat oss med i ettnollett under flera år nu. De befinner sig på demonivå, men skulle platsa på officiell skiva när som helst. Senaste informationen berättar om att Ronny i bandet remixat The Teenagers… Saxat från bloggen ‘The Culture of Me’; “One of our favorite songs by one of our favorite bands finally gets a great remix treatment, albeit from an unknown in Lund, Sweden called Dr. Ronny. The Nada Surf ‘Popular’-styled ‘Feeling Better’ has always been a live highlight for The Teenagers and we’re super stoked about the maximized use of dance beats in the remix, rather than just the subdued vibes of the original. This other remix is great too…”. Grattis säger jag till Dr. Ronny.
Demoskivan ‘Dreams Within a Dream’ bjuder på sammanlagt tolv låtar med finess och variationsrikedom. Jag kan se Ronny sitta och fila på låtarna i sin hemmasnickrade studio i Lund, men stora portioner fantasi och skaparglädje kommer man långt. Jag har tidigare lovordat We & Lisa och är det banne mig dags för den stora vida världen att njuta av deras myspop. ‘Too Close for Comfort’ är sann pop i The Go-Betweens-anda medan en sång som ‘Ana’ är charmerande snygg neopsych där Syd Barrets ande svävar över skapelsen likt en ängel.
We & Lisas senaste fullmatade demo är redo för en större fanskara än de når så jag hoppas att deras bubblande, lätt psykedeliska electronikapop sprids över hela klotet nu. (NB)

THE KUIKKOS ger oss två låtar där den första, Sexkiller, har klar hitpotential. Lätt nonchalant och elegant glider musiken fram likt en dekadent agent. Ett honkytonk-piano hamrar runt-runt, basen punkfunkar, gitarren blixtrar med mollackord. Sången är bra men behöver lite mer artikulation i refrängen: Mister-Mister! ‘Sexkillen’ är en pärla som kan poleras av kunnig producent. Mer pisksnärt i refrängen. Kan funka med lite gimmicktänkande och färgklickar för att undvika att låten inte hamnar i ett enda malande och vevande. Råmaterialet finns ju redan. (RS)

CHRISTOPHER ÖSTRÖM sprider ett ljus i vintermörkret med sin finstämda demo ‘Audio Loading, Please Wait…’
Christopher är en ung man född i slutet av 80-talet som koncentrerar sitt musikskapande kring lugn, avspänd och stämningsfull pop/rock med en trummaskin bultande i bakgrunden. Som enmansband har han lyckats skapa en sällsam och fyllig ljudbild med hela tretton låtar, som presenteras på denna demo. Här finns vissa likheter i ljudbilden med kompisen och kollegan Elias Krantz, men jag hör även fragment av Elliott Smith och Casiotone For The Painfully Alone. Inga dåliga referenser.
Jag ser fram emot en skiva på Series Two Records i USA, som visat intresse för Christopher. (NB)

KARL FRANK skickar en anonym försändelse till oss. Okej, det är ett album som släpps på nätet, men lite mer info hade passat bra? Karl Frank jobbar med en skum lite hemlighetsfull electronica. Det låter primitivt och hemmasnickrat. Rytmbox, distad sång i ekokammare, eller är det sjunget i telefon? Det hela flyter ihop i ett eget sound som jag tycker känns fräscht. (RS)

US & THEM har gjort flera demos förut och här kommer ett demoalbum med tio spår: ‘Based on a True Story’. Det är opluggat, akustiskt, minimalistiskt. Acidfolk eller barockpop kallar man själva det.
Det här är en genre som lätt kan hamna i singersong-facket, där fällan kan vara att man ska leva upp till en slags känslosamhet eller episkt berättande man inte ror i land. Us & them guidar ut lyssnaren i ett abstrakt landskap, och det kan faktiskt fungera som ambientmusik. Det finns en avvaktande, tassande kvalitet i det hela som jag tilltalas av. Och stämmorna sitter perfekt i ‘Precious Moments’! (RS)

ABRAHAM & THE DITSY BLONDES ger oss två demos hopslagna till en 11-spårs-CD. Det caféakustiska soundet sprätter i väg mot Postcardpop typ tidiga Prefab Sprout och Del Amitri. Det är infallsrikt. Det glada mixas med melankoliskt dragspel och melodica. Sången drar mot det lätt falsksjungna, men det funkar i sammanhanget — speciellt i kör! Det är både avigt och sött. Ibland tänker jag på Jonathan Richman. Det hade inte skadat med lite rakare twee-pop-anthems som i ‘We’ll Catch Up Time’ för att behålla fokus. (RS)

Vad sägs om lite italosynt? Jag får tydliga vibbar av 80-talets italosväng när jag lyssnar på VISION TALK. Tänk Laserdance, Koto, Boytronic.
Själva ljudlandskapet är soft, snyggt och proffsigt sammansatt. Sången bryter dock av det hela med lätt raspig stämma.
Vision Talk serverar flera små godbitar som t.ex. ‘I Could be the One’, ‘Out of This Life’ och ‘Lost In a Haze’ där man också tänker på annan svensk syntpop som Mobile Homes och S.P.O.C.K. (NB)