Har du tänkt på hur du lyssnar på musik? Jag har den senaste tiden kommit på mig att jag hör skillnader — trots min tinnitus — på hur artister lägger upp bakgrundsslingor i sina låtar. Det är mycket effektfullt och oftast snyggt, lite som bomull för öronen.
I Jacques C’s fall hör du ofta slingor som kan ha funnits någon annanstans. Gissningsvis hämtat från “odödliga” musikstycken i pophistorien. Joy Division har en stor plats i Jacques C’s hjärta, The Cure, Lustans Lakejer, fransk modern dansmusik… Allt detta upptäcker du efter ett tag och lusten att höra mer växer.

Berätta kort om din bakgrund och ge mig lite historik och vad som hänt under alla åren sen vi träffades på 90-talet.
— Jag spelade i ett shoegazeband som du uppmärksammade i början av 90-talet. Sedan jobbade jag i sex år på ett kontor i Bryssel. Jag fick hemlängtan och saknade musiken och återvände till Stockholm. Sedan 2005 gör jag musik på egen hand med min Mac.
Hur tycker du att musikscenen känns idag jämfört med den mer naiva och till viss del nyromantiska “drömpop”-vågen som dundrade fram i slutet på 80-talet? Vill du ha foten i nuet eller är du nostalgiker?
— Jag får ideligen höra att jag har ett 80-talssound. Jag hör det inte själv, men jag är väl så formad av mina ungdomsidoler Joy Division och The Cure att det lyser igenom. Samtidigt som jag idag lyssnar på mycket modern dansmusik, som norska Lindstrøm, Björn Torske, franska DatA, Justice, italienska E-The-Hot — som f.ö. blivit min vän via Myspace. Jag tycker dagens scen är oerhört vital, mycket tack vare sajter som Myspace, Last.fm, iTunes och alla andra online nerladdningssajter som Beatport, Juno, Djdownload. Jag menar det var länge sen jag köpte brittiska musiktidningar som Melody Maker och NME och lusläste dem. De känns som ett helt förlegat sätt för mig att hitta ny musik idag. Precis som den mesta rockmusiken de skriver om, förutom kanske några enstaka band som Liars och Lightning Bolt.
Jag har främst två favoriter bland dina låtar: ‘Funk Noir’ och ‘When you are gone’ — de låtarna verkar behandla två helt olika ämnen — kan detta stämma?
— ‘Funk Noir’ handlar om utanförskap. ‘When you are gone’ om rädsla eller ångest för separation. Just idag känner jag dock både gemenskap och tillit. Motpoler, fast inte lika lätt att skriva om.
Vid ett tillfälle använde du megafon när du spelade live, var detta en ploj eller ska du fortsätta på den linjen? Överraska mer, ljusshow, klä dig i speciell utstyrsel eller känns det för tramsigt?
— Jag vill hela tiden utmana mig själv, gå emot rädslor, våga mera. Jag vill utvecklas och så hoppas jag även att liveshowen ska vara något spännande. Ingen show den andra lik!
När släpps ditt album, efter alla singlarna är det väl dags för en platta. Har du någon arbetstitel på den?
— Jag har släppt ett online-album på iTunes, ‘Digital Awakening’. Sen har jag både en singel och en EP på gång på ett danskt bolag, BigStar Records. Därefter beslutar jag om jag ska pressa upp ett album själv, eller om någon annan gör det.
Du var inne på att bilda eget skivbolag.
— Jag har precis startat upp Escape Recordings som får vara ventil för mina låtar som andra bolag inte nappar på, men som jag själv känner starkt inför. Har precis släppt en digitalmaxi ‘Troubled (Club remix)’ på iTunes med en ny filmisk instrumental låt på “baksidan”, Unfamiliar friend. Jag kan även tänka mig att ge ut andra artister, skicka demos! Sen släpper svenska Substream records underetikett Clubstream ett par singlar med mig och kanadensiska Alkatraz efter årsskiftet. Jag har även släppt en EP på italienska The Family Records där Karin Ström är med och sjunger. Tidigare har tre CD-singlar släppts i samarbete med Delicious Goldfish Records.
Och hur ser då dina framtida planer ut?
— Jag försöker leva här och nu. Tomorrow never knows. Jag hoppas musan är med mig och att storverk ska ske — även imorgon 😉