Bandet Logh från Lund bildades 1995 som ett sidoprojekt, då bestående av Mattias Friberg (sång, gitarr, låtskrivare), Mathias Oldén (bas) och Jens Hellgren (gitarr). En trummaskin ingick också i konstellationen. Projektet lades på is men togs upp igen 1998.
Efter att ha fått möjlighet att spela in en rad väluppskattade demos blev det mer allvar av det hela.
När det väl blev dags för liveframträdanden värvades trummisen Kristofer Rönström. Sedan 1999 har han varit med och format den suggestiva nattlandskapslika och lågmälda rock som Logh spelar idag.
När jag kontaktar Kristofer pratar han med entusiasm om det händelserika år som debutalbumet Everytime A Bell Rings An Angel Gets His Wings givit dem.

Vad är det bästa ni har varit med om 2002?
— Att allt har gått så bra och att vi har fått komma ut och spela regelbundet, vilket vi inte haft möjlighet att göra förut. Sedan att man får upptäcka en publik man inte trodde fanns och inte trodde att man hade. Det är otroligt. Sedan har vi ju knutit många nya kontakter och träffat många sköna människor.

Loghs svenska lyssnare kunde ta del av debutalbumet redan i januari 2002 och under våren släpptes skivan även i stora delar av Europa och USA. Bandet åkte då ut på Europaturné, främst i Tyskland och Holland medan sommaren kom att präglas av flitigt festivalspelande.
— Vi vill spela live så mycket som möjligt. Man utvecklas både som musiker och människa och det bästa sättet att utveckla låtarna är att spela dem live. Dynamiken är viktig. Man testar en del nya låtar, men mest för egen del.

Ni har ju lagt till ett h i slutet på av ert bandnamn. Varför då?
— Vi fick nys om, av vårt amerikanska bolag, att andra bandet givit ut skivor under namnet LOG vilket skulle kunna ställa till det för oss. Namnet LOG har vi haft sedan 1995, men vi fick nu börja fundera på något bättre.

Vad händer härnäst?
— Sista spelningen i år på vårt skivbolag Bad Taste 10-års jubileum. Januari och halva februari kommer vi att vara i studion och spela in vårt andra album där vi ska försöka skapa variation i låtarna. Man vill ju överraska. Det viktigaste är att inte upprepa sig!