Det är nu sex album, otalet ep-skivor, medlemsbyten och turnéer sedan vi senast skrev om Luleåbandet The Bear Quartet här i ettnollett. Ny Våg som släpptes i februari är bandets tionde album på tio av de tretton år bandet funnits, men låt oss i inte stanna vid det.
Vid det här laget vet man redan åtminstone som beundrare av The Bear Quartet, att Mattias Alkberg, Jari Haapalainen, Peter Nouttaniemi, Jejo Perkovic och Carl Olsson inte är de som sitter och rullar tummarna.

Det senaste man kunde ta del av på skiva från The Bear Quartet, efter förra årets album Gay Icon släppts var ep:n Fuck Your Slow Songs som kom under hösten. På omslaget till Ny Våg står bandets trummis Jejo Perkovic utanför ett hus i sitt forna hemland Kroatien. Och mycket mer än ännu en bandmedlem på skivomslaget har inte detta album med föregående Gay Icon (2001) eller My War (2000) heller för den delen och det är väl så vi är vana att höra The Bear Quartet. Aldrig upprepande och ständigt nyskapande utan att för den skull låta konstlade.

Annorlunda skivor

Gruppens tionde album bjuder på en säregen resa genom nio låtar varav drygt hälften av materialet är helt instrument. De går djupare ner i de norrländska rötterna än kanske någon gång förut och de blandar svenska och engelska i sång och tal. De larmar genom ett hav av gitarrer och försjunkas i en instrumental skog av ljud.

Lade ni någon direkt vikt vid att det skulle bli ett tionde album?
— Nej, men det går ju liksom inte undgå. Vi har gjort en ny skiva, det hade vi gjort i vilket fall som helst, och det är lika roligt som att ha gjort den nionde eller som att göra den elfte. Vi är väldigt nöjda med Ny Våg, och vi ser ingen kamp mellan skivorna. Det är klart man vill göra en ännu bättre, men det primära målet är att göra en annorlunda skiva.

Bandet är dessutom inne på att ge ut ep-skivor vilket ju kan ses som lite udda i gruppsammanhang. Något som brukar allmänt vara impopulärt bland artister och konsumenter, men inte i BQ’s fall.

Senaste albumet föregicks av en Ep, Number, och ni har valt att göra så sedan fjärde albumet Everybody Else. Varför?
— Ep:s är grymt, det är skönt med det korta formatet. Det enda som är tråkigt med dem är att det i vårt fall är en låt från albumet som är med på ep:n, säger gitarristen Jari Haapalainen.
— Det är skivbolaget (A West Side Fabrication /Red.) som väljer a-sidan. Det är en deal vi har med dem, men vi är ju nöjda med skivan så det spelar ju ingen roll vad de tar. Däremot bryr vi oss jättemycket om de tre-fyra låtarna som kommer efteråt på ep:n. Vi gör ingen skillnad på de låtarna. Det är ju aldrig så att de bara är ”överblivet material”.

Oplanerad symbolik

Medlemmarna i bandet har ganska fullt upp när de inte spelar med varandra i The Bear Quartet. De är alla med i andra band och konstellationer och Mattias Alkberg ger också ut diktsamlingar. För Jaris del har det även blivit en hel del producentjobb, bland annat med Nicolai Dunger och The [International] Noise Conspiracy. Men det är enligt Jari bara positivt för The Bear Quartets del.

Vad tänkte ni i för banor inför Ny Våg?
— Vi visste väl vad vi ville göra, men det ar ju inte direkt uttänkt, det finns ju ingen plan. Det är väl mer att man befinner sig i ett känslomässigt tillstånd just då som färgar av sig på skivan. Vi träffades dagen innan vi skulle in i studion och visade varann lite låtar. I och med att man har så många låtar blir det väl så att man presenterar de låtar för varandra som man känner för just för tillfället. Vissa av låtarna som kom med på skivan hade vi ju spelat live också. Vi repade ett par timmar före vi skulle in i studion. Sedan spelade vi in skivan på tre och en halv dag!

Vad har ni påverkats mest av i och med det senaste albumet?
— Allt möjligt. Vi låter alltid bara känslorna styra. Vi litar på att när vi väl står där i studion, och har tryckt in inspelningsknappen, så kommer det ut nåt. Vi har inte bestämt att vi ska låta si och så. Vi är spontana, det finns ingen finslipning av det vi gör. Vi repar sällan och orkar inte spela låtarna mer än gång om det inte blir riktigt dåligt, vill säga.

Ny Våg

I låten Super Confidence blandar ni svenska och engelska. Varför då?
— Det kan tyckas lite korkat utifrån sett. Men man har lite svårt att bry sig om det. Texten till den låten är så mångbottnad. I första versen förklarar man hur en norrbottning är på engelska och andra versen på svenska är man ju en norrbottning.

I låten Trust Island lyder ju texten ”Luleå, Kil och Helsingborg”?
— Det är de tre städerna som vi i bandet har vuxit upp i. Alla skivor vi gör utgår ju från oss men det norrländska temat kanske är tydligast här.
— Många av texterna på Ny Våg handlar mycket om Norrbotten och den uppväxten så jag tyckte att det passade bra att Jejo gjorde omslaget och att han hamnade på framsidan framför ett hus i Kroatien som är hans forna hemland. Men vi har inte tänkt så mycket, det kan låta uttänkt nu efteråt, men det har mer blivit som det blivit, lite som ett omedvetet samband, säger Jari.

I låten Tuna läser skådespelerskan Alexandra Dahlström en svensk text skriven av bandets basist Peter Nouttaniemi. Den handlar om hur en vanlig dag i samhället Tuna (stadsdel i Luleå /Red.), där medlemmarna Peter och Mattias är uppvuxna, kan se ut. Alla i bandet tyckte om filmen Fucking Åmål, där Alexandra spelade en av huvudrollerna och tog kontakt med henne genom en gemensam bekant. Man ville komma ifrån myten om rockband och grabbar genom att ha en kvinnlig röst, och hon passade bra. Övriga gäster på skivan är som så ofta, Nicolai Dunger och Kristofer Åström.
— Titlarna på låtarna annars säger ju något om låten. När man ska namnge en instrumental låt kan det lätt bli pretentiöst, men jag tycker inte man ska vara så rädd för det. Peter brukar komma upp med massa titlar, den ena bättre än den andra. Trust Island är en gammal titel som poppat upp flera gånger, men nu förstår man den, här säger den någonting, berättar Jari Haapalainen.

Under The Bear Quartets spelningar det senaste året har man kunnat höra skivans längsta instrumentala spår 10.20.100 som extranummer eller inledningsnummer. Detta är en låt vars vers har anor sedan 1989.
På den, liksom flera av de andra låtarna på Ny Våg, hörs bandets numera fasta femte medlem, Carl Olsson (keyboard) på gitarr för första gången på bandets skivor och Mattias Alkberg spelar mer gitarr än vanligt. Men det var inte planerat att det skulle bli en mer gitarrbaserad skiva, säger Jari.

Varför har ni valt att döpa skivan till Ny Våg?
— Ny Våg var ett radioprogram från 1980-talet som mest Matti brukade lyssna mycket på. De spelade mycket punk. I och med att skivan har ett genomsyrat uppväxttema tyckte vi att det passade bra.

The Bear Quartet är en grupp vars integritet gjort sig påmind och de skiter i vad andra tycker. De vet bara att de inte vill inte upprepa sig, något som senaste albumet försäkrar. The Bear Quartet är ett band som varken stakat ut sin framtid eller dess karriär.
— Vi lever våra liv som de är just nu. Vi går inte omkring och när någon dröm om att våra liv ska förändras drastiskt. Inte på grund. av en skiva, sådär. Våra skivor är dokument över oss det vi upplever och det vi känner. Vad som händer med dem har vi ingen aning om. Vi gör musik för att uttrycka oss. Ingenting annat.