Laakso är ett namn att lägga på minnet. De har ute några demos, och detta kommer absolut att bli någonting framöver. Laakso är på väg mot skyhög uppmärksamhet med det väldigt unika sound som de besitter. Möt sångaren i bandet Markus Krunegård:
— Laakso betyder dal på finska. Och det syftar till Tornedalen, som är de fyra gruppmedlemmarnas minsta gemensamma nämnare. Det är som ett manifest med de instrument vi har, att det inte är enligt reglerna. Vi har inte programmerat några syntar utan kör det mesta akustiskt. Det har inte varit något mål från början utan blivit så, melodierna kommer fram bättre då.
— Det svåraste instrumentet att hantera är rösten — att kunna behärska den. Då jag gick i grundskolan så skulle man inte sjunga med sin egen röst, mer härma Bryan Adams. Men mer och mer så har jag hittat fram till min egen röst. Det tar ett tag innan man hittar fram till sin egen röst, och det är då som resten av musiken faller på plats.

Om arbetet mot ett album:
— Vi arbetar mot att fä göra ett album. Vi har gjort flera livespelningar och nu senast sålde vi 40 stycken av vår demo och det kändes bra. Vi har inte försökt så hårt att bli signade. Skickat in till vissa skivbolag och fått bra respons, så det rullar på och vi ser positivt på framtiden. Det har gått rätt fort för oss fyra som är i bandet med att sätta ihop ett koncept och hitta fram till vårt sound. Det ska lyckas det här, men man måste ta sats och kunna stå för sin musik innan man ger sig iväg och blir signad. Musiken måste bottna först. Sedan är det kontakterna som räknas, att man har bra kontakter som kan leda en på rätt spår inom musikbranschen. Det tar en viss tid innan omgivningen förstår att vi är mer än ett fritidsgårdsband, att vi är på allvar och måste bli bemötta ett seriöst band.

Sjunger ibland på finska.
— Sista läten på vår demo är på finska, medan resten är insjunget på engelska. Jag själv är från Finland. Att enbart sjunga på finska skulle begränsa våra möjligheter att nå ut, och den finska publiken här i Sverige är inte så stor. Och om vi skulle sjunga på svenska så skulle vi riskera att få en Hellström-stämpel… Så vi kom fram till att det bästa är att sjunga på engelska för det går hem överallt. Instrumenteringen vi kör med är lite åt det finska hållet, vi har bl.a. dragspel med.

Det är live som gäller.
— Vi spelar in stommen till låtarna live i studion. Vi håller oss borta från datorer och alltför modern teknik. Det blir inte samma känsla. Vi är ute efter det genuina, det äkta och då måste musiken kännas som att den är inspelad med en känsla. Vi försöker att återskapa liveljudet när vi spelar in, så att det blir så mycket live rakt igenom som möjligt.

Låt musiken vara orörd.
— När man har en bra text så tänker jag inte på hur det ska sjungas, jag sjunger den bara på något sätt som jag själv känner. Om man inte tänker på texten utan mer bara är där, då tror jag att man kan nå rätt igenom med texten. Om vi blir signade så blir det nog för den musiken vi gör — att de vill ha vår musik och låter den vara orörd, inte kommersialiserar eller gör om den.

Tron på sångtexterna.
— Sångtexterna är mycket nostalgi och berättelser, från barndomen och sådant. Det är mycket kärlek, ett överflöd av känslor, små fragment ur livet som är formulerade på ett ärligt sätt. Man vill att det ska finnas en substans i det som sångerna berättar, annars är det svårt att stå och sjunga.
— Det känns mycket bättre att stå och sjunga någonting som jag själv tror på och får positiva minnen av. Då är det klockrent och då kan jag överföra min känsla genom sången till publiken.