ElectroniCAT
“”
(Noise Museum/Target, Staalplaat, NM 072030 / AD073)

Hjärnan bakom ElectroniCAT, Fred Bigot, verkar ha som kall att försöka tämja brus och spela in från sprängda högtalare. De flesta låtar börjar i ett rytmiskt brusande eller dunkande och börjar så sakteliga omformas eller övergå i en mer komplicerad rytm, en sprakande symfoni av tung elektronisk monotoni, eller i sällsynta fall; en filtrerad och instabil melodi.
Jag ler åt min egen nyfikenhet att höra vad som kommer härnäst, men det är i låtarna med någorlunda tydliga melodier som musiken verkligen tar tag i mig och inte bara retar min nyfikenhet. När den svängiga gitarrslingan dyker upp i Salooncore får jag för mig att jag dansar framför scenen när Stereolab spelar, och Walabar är Daft Punks burdusa kusin från stålverket.
Låttitlar som Cat Afternoon, Le Petit Homme Vert, Disco Pillow och I Love You So blir i sammanhanget ett bevis på Bigots distans till det han gör. Och trots min egen distans till de alltför melodifattiga låtarna kommer jag att lyssna på den här skivan ett par gånger till tror jag.

Betyg: 3/5 (cool)