Är det något band som kan sägas vara ”på gång” just nu så är det The Pusjkins. På senare tid har deras karriärkurva pekat stadigt uppåt. Frågan är väl bara hur man går vidare efter att ha haft Ken Stringfellow från The Posies som producent!
The Pusjkins bildades hösten 1992. De vann en rocktävling, i hemstaden Linköping, och fick spela in en singel som släpptes i slutet av 1993. Enligt dem själva lät den väldigt poppig och är inte särskilt representativ för hur de låter idag.
Den ”riktiga” debutskivan, cd-ep’n Avoiding Ground Loops, släpptes i vintras på Linköpings-bolaget L-Style. Den är en något spretig historia med en hel del kantiga gitarriff men även vackra och medryckande pop-melodislingor. Amerikanskinfluerad alternativ rock/pop är deras egen benämning på musiken, även om de anser att det är svårt att sätta en etikett på den. I pressreleasen som medföljde skivan nämns influenser som J Mascis och PJ Harvey. Om man ska nämna något inhemskt band med likartat sound så kommer jag att tänka på Starmarket — ett band som tjejerna i Pusjkins inte lyssnat så mycket på, men som de tror har lyssnat på ungefär samma band som de själva gjort.
Sedan hösten 1994, då den ursprungliga basisten Jennie Medin (senare mer känd som sångerska i Cloudberry Jam) slutade, har bandet haft följande medlemmar: Maria Bergström (sång och gitarr), Christel Nordin (gitarr och sång), Melinda Rogersten (basgitarr) och Carolina Carlbom (trummor och sång). Maria är den enda som ursprungligen är från Linköping, men alla bor där nu.
Det var också i Linköping som de första gången kom i personlig kontakt med Ken Stringfellow och The Posies. The Posies är sedan tidigare ett av tjejernas favoritband och när Seattle-kvartetten spelade i Linköping i slutet av förra sommaren var de förband. Stringfellow tyckte om vad han hörde den kvällen.
— Han var väldigt intresserad och sa att han gärna ville hjälpa oss med ep’n, berättar Melinda. Vi tappade hakan lite grann.
— Men vi bestämde oss för att göra skivan själva. Han fick producera Backfish istället, fyller Maria i med ett leende.
Tjejerna i The Pusjkins tycker själva att de delar The Posies syn på hur bra musik ska låta.
— Vi har gillat dem länge, berättar Maria. De har fantastiska melodier, harmonier och stämmor i sina låtar.
Det här är något sam stämmer överens med tjejernas åsikt att alla delar i musiken är lika viktiga. Det gäller melodislingor, harmonier och även texter. Texterna tenderar, i tjejernas fall, ofta att bli ganska bittra betraktelser över livet och dess händelser och relationer.
— Texterna är viktiga, fortsätter Maria. De betyder något för oss. De är viktiga för att det ska bli en bra melodi, en bra låt och för att det ska kännas intressant att sjunga. Det är viktigt att texterna betyder något.
Avoiding Ground Loops fick ett ganska bra mottagande i media när skivan släpptes. Låtarna har spelats en del på radio, främst i Musikjournalen Pop på P3. Skivan fick även bra recensioner i flera tidningar.
— Vi fick fyror eller treor, berättar Maria. Det sämsta vi fick vari Nöjesguiden, men det var en oseriös recension. Ibland känns det som om de som recenserar inte ens bryr sig om att ta reda på något om bandet ifråga. Vi kan ta en dålig recension, bara recensenten kan förklara varför han inte gillar oss. I övrigt har de tyckt att vi gör bra låtar och att vi inte låter som något annat band.
Under den gångna sommaren har bandet gjort en del spelningar. Nämnas bör också att de, sent i våras, spelade förband till Redd Kross i Stockholm och att även detta band kom med beröm efteråt. Större delen av de senaste månaderna har dock gått åt till att repa inför den kommande skivinspelningen. De jobbar också en del på att ordna distribution till andra länder, bl a Japan.
Och nu är det alltså dags att gå vidare i karriären. Det Stringfellow-samarbete som inte blev av på förra skivan kommer istället att bli en realitet på den kommande skivan som kommer att bli gruppens första fullängdare. Efter en tids faxkommunikation med Mr Stringfellow blev det klart att han ska agera producent för skivan.
I mitten av oktober åker bandet över till Seattle för att, under tre veckors tid, spela in skivan där. Det är fortfarande (september/oktober 1997) inte spikat när den ska släppas, men det lär bli någon gång i början av nästa år.
När det gäller soundet verkar det, att döma av Christels beskrivning, som om utvecklingen kommer att fortsätta (förmodligen fortfarande oavsiktligt) i samma riktning som Starmarkets.
— Vi har ganska mycket låtar och har fortfarande inte bestämt vilka som ska vara med på skivan. Men vi hoppas att vi, med Kens hjälp, ska få det att låta lite tyngre och rockigare än på Avoiding Ground Loops. Samtidigt kommer det att finnas rakare, mer renodlade melodier som ska lyftas fram. Och det kommer fortfarande att handla om melodisk pop.
Under vårt samtal tycks Christel vilja tona ned förväntningarna och säger att det ju inte är säkert att det kommer att låta bra bara för att Ken Stringfellow producerat. Personligen är jag inte speciellt orolig.
Med förra plattan så visade gruppen att de har talang och när det gäller Ken Stringfellow vore det väl närmast hädelse att påstå något annat än att han har talang. Förutsättningarna kunde inte vara mycket bättre. Jag ser fram emot skivan och skickar hälsningen: lycka till ”over there”!
Lämna ett svar