Under några år har det fullkomligen strömmat ut mängder med band från Norrland. Först kom drösvis med popband och nu på senare tid har vi en aldrig sinande ström av hardcoreband. Enormt kul tycker EttNollEtt-redaktionen (mestadels norrlänningar i exil, inklusive undertecknad) och tog i vanlig ordning kontakt med de bästa och intressantaste grupperna. Fireside från Luleå tillhör utan tvekan bland det bästa som hörts från Norrland på ett bra tag, så vi slog en signal till gruppens sångare/gitarrist, Kristofer Åström, för att få veta lite mer om Fireside och musikklimatet i Luleå med omnejd.
— Vi kom just hem från en Norgeturné; 6 spelningar och man får väl säga att det gick hyfsat även om det var en del strul med t ex bokningar, berättar Kristofer.
Fireside spelade i Oslo, Trondheim och på ett par mindre orter och musikklimatet ser lite annorlunda ut i Norge i jämförelse med Sverige:
— Hardcore är ingen stor grej i Norge. De ligger 4-5 år efter Sverige. Publiken på våra spelningar skiljde sig också mycket från från ställe till ställe; ibland 15-åringar, ibland snittålder på 27-28 år. En kväll kunde det vara mestadels kängpunkare medan kvällen efter kunde publiken mest bestå av Straight edgefolk.
— I Norrland spelar vi nästan aldrig. Här i Luleå tycker de nog att vi som band är för mesiga, Pantera-stilen eller band i stil med Green Day är vad som gäller. Vi har inga straight edge-folk här. Men jag får nog säga att musiken frodas verkligen här. Vi kanske drar 200-300 pers om vi spelar här i Luleå, men Breach (Luleband i Pantera-stilen) drar fler. Sen finns det ett band som heter Raised Fist som är rätt bra, mer snabb, ”old school”-hardcore. Plus några nya småband.
Hur går det i övriga Sverige för er? Turnerat något?
— I våras gjorde vi en miniturné på 4 spelningar. I Borås kom 4 pers! Men övriga spelningar gick bra. I Umeå har vi spelat rätt mycket. På fritidsgårdar, krogar osv och det är alltid mycket folk. Bl a spelade vi på en krog i Umeå med No Fun At All och det kom 700 betalande!
Kristofer tror inte att hardcorerörelsen kommer att bli större.
— Den har nog varit på sin topp, spekulerar han. Hardcore var större för några år sen, i alla fall här i Luleå. Kanske kan det bli mer hardcoremusik på topplistan om man säger så, folk har fått upp ögonen för musiken. Men i Umeå ser det ju lite annorlunda ut i jämförelse med Luleå. Där står nog hc på topp.
När Kristofer började spela hade han och Firesides gitarrist Pelle Gunnerfeldt ett band vid namn Superdong tillsammans med två killar från nuvarande Breach. Fireside bildades för tre år sedan och gjorde en demokassett som skickades runt lite.
— Några bolag var intresserade, bland annat MNW, men med dem rann det ut i sanden. Varför vet jag faktiskt inte. Till slut hamnade vi på A West Side Fabrication som vi är rätt nöjda med.
Till dags dato har Fireside släppt två singlar och en fullängds-CD. Samtliga utgivningar är de nöjda med. Debutsingeln heter ”Soft boy” (kom i slutet av 1993) därefter ”Jupiter”-singeln i början av 1994 och strax därpå CD:n ”Fantastic four”. Kristofer gissar att de sålt ca 1500 ex av varje utgåva. Ny mini-CD är på gång i början av 1995.
En kompis tyckte att ni lät som bandet Quicksand. Kommentar?
— Vi tycker inte att vi låter så. I en del recensioner av våra skivor har det stått typ ”ett svenskt Quicksand”, men jag håller inte med. Vi har snott mer från Samiam och Fugazi. Men vi lyssnar på Quicksand.
Annat lyssningsbart?
— Eh… Jesus Lizard, Steve Albini-grupperna, en del Nick Cave. Jag lyssnar mest på pop. Fireside är inget hardcoreband om man jämför oss med andra , t ex Refused eller annan hård hardcore. Vi har rätt mycket popinfluenser.
Samtalet går tillbaka till fullängds-CD:n ”Fantastic Four” och Kristofer påtalar att de har bytt trummis efter den skivan.
— Vår gamla trummis (killen med House of Pain-tröjan på bilden) fortsatte med gruppen Randy så nu har vi en kille som heter Per Nordmark på trummor. (Övriga är nämnda Kristofer och gitarristen Pelle samt basisten Frans Johansson. Äldsta i Fireside är 21 år).
Jag passar på att ge gruppen en eloge för ett schysst omslag på CD:n och undrar var det är?
— Tågbanan, malmhamnen här i Luleå. Det är rätt ”Lule” över bilden: mörkt och kallt, flinar Kristofer (som själv tagit fotot).
Närmast väntar en ny Sverigeturné nu i skrivande stund (alltså november) och nämnda mini-CD i början av -95. Se dem live om ni får chansen. Annars får jag avsluta med att varmt rekommendera Firesides skivor.

Bäst just nu enligt Kristofer i FIRESIDE:

  • SAMIAM ”Clumsy”
  • PORTISHEAD ”Dummy”
  • PIXIES ”Doolittle”
  • SUNNYDAY REAL ESTATE ”Diary”
  • BOB HUND
  • STATUE ”Filter the infection”, singel
  • AMERICAN MUSIC CLUB ”San Fransisco”
  • NICK DRAKE ”Way to blue”, samling
  • YOUTH OF TODAY ”We’re not in this alone”
  • ARCHERS OF LOAF ”versus the greatest of all time”
  • KENT