JENKINS EAR är gruppen som överraskat!
Bandets demokassett damp ner i ettnolletts brevinkast och blev en definitiv överraskning. “Large metal tub” som den är kallad har “det där lilla extra” som man önskar av ett nytt svenskt band. De är snabba med att påpeka att “indierock” måste vara det fulaste ord som myntats sedan “punkrock 77”. Vad de egentligen vill komma fram till är att de inte vill tillhöra “den engelska poppens ram”, ett oerhört slitet uttryck enligt dom själv. Kan inte annat än hålla med där… Trots dessa visa ord och pekpinnar så går det inte att undgå gruppens likheter med band som man för jämnan klassificerar under titeln “indie”, ja, åtminstone är journalisterna på tidningsjättarna i England duktiga på det.
Musikaliskt är Jenkins Ear mycket närbesläktade med grupper som Dinosaur Jr och i viss mån Sonic Youth. Deras attityd är förvillande nära förstnämnda band.
Ett närbesläktat band är också Pavement, men i det stora hela är det synd att hänvisa till referenser som gemene man och kvinna redan är supertrötta på att höra talas om.
Vi har i alla fall kommit ifrån stämpeln “engelsk indierock” som de så noga vill påpeka.
Jag blir lite förvånad över att de nämner ett band som Velvet Crush i sin pressrelease. Finns det mer hjärta och känsla i amerikansk rock? …ja, kanske det…
Gruppens 6-låtars-kassett är riktigt bra för att komma från ett svenskt okänt band (fördomar, fördomar!?+&!?). Kvalitetsmässigt ligger de bra till och ljudet är i sin helhet riktigt bra. Jobbet i studion är på gränsen till “så bra som amatörer kan greja det”… Klara ettnollett-favoriter!!