SWEET FLAVOURS

Efter ett antal år i diverse garageband bildade Robban Lindström förra året bandet Sweet Flavours tillsammans med Jorge Rivera (bas) och Richard Strauss (trummor) (Ja, han heter faktiskt så!). Robban återfanns tidigare i Stockholmsbaserade Highway Slugs som bland annat gav ut två singlar.
Idag är alltså Robban frontfiguren i Sweet Flavours och deras färska demokassett ”Anything but this” är delvis inspelad i den smått legendariska Thunderload-studion i Solna. Jobbet i studion har varit påtagligt och timmarna har varit många i samband med inspelningarna. De två mest utmärkande låtarna är inledande ”Sick little hand” och ”New girl”.
Det är mycket 70-tal i deras sound och man associerar lätt till grupper som Plimsouls, Replacements och tidiga band som Smithereens. Där finns också flera influenser, men främst i de nyinspelade låtarna hittar man nya inspirationer.
Det är ett poppigare och mer modernt sound i deras senaste material som är inspelat i en mindre studio i Bålsta utanför Stockholm. Det låter mer akustiskt och likheter med grupper som Lemonheads och Buffalo Tom är inte missvisande. Det finns också likheter i det som Bob Mould i Sugar gör, men samma driv i gitarrerna har inte Sweet Flavours, det kan delvis bero på att de bara använder en elektrisk gitarr.
Nu väntar alltså en 5-låtars CD-singel släppt via 101:s skivbolag Delicious Goldfish records.

BEETROOTS — Blast

Göteborgsbandet Beetroots är ett avvikande svenskt band. De är lite svåra att ta till sitt hjärta.
Musikaliskt befinner dom sig i ett ingenmansland och plockar inspiration och influenser från allt i musikens värld.
Gruppens demo-omslag avslöjar också att det inte rör sig om ett ”vanligt svenskt band”. Konstiga ballongliknande runda symboler i två orangea kulörer sprids ut på omslaget.
Demokassetten inleds med blåsinstrument i låten ”Get on it”. Jag som många gånger har haft svårt för blås i popsammanhang blir inte heller speciellt upprymd av detta.
Det jämnas dock ut och blåssesktionen tonar ut och övertas av den, i mitt tycke, medryckande gitarrocken. Inte alltför irriterande alltså.
Kommande ”Your living room” är för funkig och tilltalar inte alls, de tar lite för stora risker och t.o.m. refrängen som är hyfsad, drunknar i funksoundet.
Bättre betyg får då den coola ”I want everything” som är det lugnaste spåret på demon och den bästa låten.
Tillsammans har de gjort 8-låtar på sin demo från hösten 1992 fram till Mars 1993.
Edwin Wallnäs, Bergsgatan 2A, 413 01 GOTEBORG.

SURREAL — 1993

Surreals bidrag till musikhistorien och den svenska djungeln av slammer-pop-band är riktigt trevligt.
Inledande ”Rollercoaster ride” är direkt upplyftande i sin inledning. Arga, bitska gitarrer river igång en allt igenom utsökt liten melodi. En kort låt med ett kort och intensivt budskap. Det svischar fram gruppnamn som, Wedding Present, tidiga Ride och Pale Saints. Kombinationen av det hårda och aggressiva med slingor av senbrittiskt snitt (som de själva vill uttrycka det) är angenäm.
I sitt brev fortsätter de med att poängtera — tillsammans med våra underfundiga och tvetydiga texter bidrar det till att det blir popkarameller.
Om låten ”Alicia” låter det, — en kryddad sak som porrfilmsmusik med härligt rungande gitarrer med ett stämningsfyllt refrängparti. Och, — ”My happy friend” bjuder på solskenspop och rundgångskalas. En liten sommartoppshit, månne? Sista låten, ”Surreal” är Tomas Mossbrandts (gitarr) egen och är mycket, mycket svart… men den var kul att spela in.
— Vi snor influenser här och var, allt från Blue Magoos till Mercury Rev, via Sonic, Depeche och det bästa från MTVs ”120 minutes”. Vem bryr sig egentligen??
Jag kan inte annat än hålla med!
c/o Wegeland, Po. box 8, 430 20 VEDDINGE. 0340-303 91.

PRANK — Cynical?

Punken lever! Uppenbarligen så gör den det i Pranks fall.
Attacken kommer direkt i inledande titelspåret, ”Cynical”. Det är snabba bud och i cirka 30 sekunder håller dom på innan avlösningen kommer med nästa, ”Fact and fiction” som är en bit längre. Det Prank gör känns faktiskt ganska kul, det är snabba punkpoplåtar med glimten i ögat. Sådant har jag alltid lämnat ett gott öra till. Likheterna med ett punkigare Devo är uppenbara i tredje låten, ”New town animal”. Ploppande syntar och skojiga ljud gör det originellt. Avslutande, ”In hibit” är bäst på demon, rätt vanlig poppunk men med en pipande orgel och festliga taktbyten.
Sist är egentligen den psykedeliska snutten i slutet, men den räknar vi inte riktigt med ändå…
Betyg: Tre tuttar!!!
Peter Swedenhammar (Jo! Jag minns dig!), Konstruktörsg. 74, 582 66 LINKÖPING