Fyramannabandet från Göteborg övergår från juridikstuderande, läkarstuderande och bankjobb till en tajt livsstil som musiker på heltid. Ett fläskigt kontrakt är anledningen till detta. Engelska SNAP Records har fem (5!) album på sin önskelista. Nu väntar också marknaden i USA, ja, i stort hela världen ska lystra till gruppnamnet WHIPPED CREAM.
Senaste albumet “Tune in the century” säger ALLT om gruppen. En kickstart för SVENSK tung pop-psykedelia i zonerna kring tidiga Led Zeppelin, Pink Floyd och Byrds i sina avigaste moment.
Tune in… turn on… Whipped Cream…
WHIPPED CREAM — EN MILSTOLPE?
Whipped Cream är bandet som har uppnått en egentligen närmast ofattbar omedelbar framgång efter debutskivan, “…& other delights” som släpptes för närapå två år sedan.
De fick lysande recensioner i engelsk press, gjorde ett antal intervjuer och de fick göra en radiosession hos John Peel, som första svenska band någonsin. Men de blev inte kända i Sverige, inte ens i Göteborg, Jörgen Cremonese, Elisabeth Punzi, Lars-Erik Grimelund och Jonas Sonesson.
Med nya plattan, “Tune in the century”, till största delen inspelad i Sveriges Radios studio i Göteborg och producerad av Jörgen Cremonese, börjar det röra på sig, åtminstone i media. I rekordfart. Alla musikkritiker har en mycket bestämd uppfattning om gruppen. Åsikterna går isär — tidningen iDAG gav plattan betyget, “ett”, andra är smått lyriska. Men det är inte konstigt, de är inte helt enkla att tolka, med dragningar åt 60-talspsykedelia och 90-talsindependent, på ett helt annat sätt än andra svenska band som skenbart ligger inom samma genre — till exempel Shades Of Orange. De är smalare helt enkelt.
Några som gillar vad de hör är skivbolaget SNAP Records (MNW’s skivetikett i England) — de har beställt fem LP! De ska dessutom lanseras i hela den anglosaxiska världen. Bandet har ett ruskigt tufft program framför sig den närmaste tiden.
Amerikanska Chameleon vill ha lika många skivor som Snap och Jörgen Cremonese i bandet fick ett 58 sidor tjockt skivkontrakt fyllt med juridiskt fikonspråk på engelska, nog så mycket även för Jörgen med sina juridikstudier i bakfickan.
I höst lanseras, “…& other delights” i USA och i resterande Europa utom England där “Tune in the century” släpps. På detta också en serie med 25 spelningar i England som vid det här laget drar mot sitt slut (förband var för övrigt This Perfect Day). Sverige får besök i November och USA i December hårdpromotion för, “…& other delights”, för att senare i Februari/Mars än en gång gästas i samband med nya plattan.
I April påbörjas inspelningarna av en live-LP och nästa höst dyker också ännu ny LP upp. Till detta kommer naturligtvis ytterligare promotion, videoinspelningar och… det räcker nu va? Eller?
— Det är hårt, men det är också kul, säger Jörgen som sjunger och spelar gitarr i bandet.
Det är en dröm som går i uppfyllelse. Åka runt och vara stjärna, omtyckt och beundrad… det enda som oroar mig är pengarna. (Som tur är har de fått förskott från skivbolaget).
Men något “klassiskt rock’n’roll-leverne” lär det inte bli något med. Jörgen talar om kicken efter en lyckad spelning, hur den ena efter den andra ölen slinker i en adrenalinskakande kropp.
— Jag förstår verkligen att unga musiker som når framgång åker dit på alkohol och droger. De rycks upp med rötterna från sin vardag och ska leva upp till rollen som stjärna, uppblåst och samtidigt nedtyngd av krav. Det är lätt att förlora sig i hysterin.
Själv har han haft gott om tid att komma över sådana saker efter att ha spelat i ett antal grupper genom åren bland annat i Kai Martin & Stick (Göteborgs 80-talssvar på Devo fast galnare /red.).
Whipped Cream står inför något större, antagligen mycket större. Skivbolaget marknadsför dem som; “En milstolpe i svensk pophistoria”, fan vet om de inte har rätt.
Lämna ett svar