Karlstads THE DAYS tillhör den kategori vi kallar för, ambitiösa popband. Uppbackningen bakom deras egenproducerade debutsingel är helt på egen hand och kontakten utåt har de själva jobbat mycket hårt på. Gruppens framträdande på Hultsfredsfestivalens “alternativscen”, utanför det ordinarie festivalområdet, var mycket uppoffrande. Publiken som var ganska gles (med tanke på tidpunkten förstås, mitt på dagen) var till största delen Värmländsk och ganska intresserad, men dock tyvärr rätt avvaktande. The Days gjorde till trots, en lysande spelning, med känslan på rätta stället. De framförde STOR POP! En positiv överraskning på festivalen kort sagt.
Gruppens debutsingel kom till under olika omständigheter och Tomas Parling, gitarrist och sångare i bandet berättar:
— Vi anmälde oss till en rockbandstävling i Karlstad förra året som vi var helt inställda på att vinna. Priset var en inspelning i studio och en singel. Tyvärr så stod inte lyckan på vår sida, vi kom tvåa… Tanken på att ge ut en singel var dock så djupt rotad och suget etter revansch gjorde att vi genomförde en inspelning ändå.
Gruppens singel är en stark nykomling i mängden av svenska popskivor. De två låtarna “You set love on fire” och “Let the stars fall” är gitarrpop med lättnynnade refränger. Produktionen är snygg och trots att singeln är tryckt i svartvitt så går den inte obemärkt förbi tack vare den trevliga layouten. Min favorit är “Let the stars fall” som förför med glittrande gitarrer och svävande orgel.
Vad vill de då säga om sitt eget sound? Tomas fortsätter;
— Vår popgrund kan vara lite svår att förklara, jag tror att det beror på melodin i låtarna som ger den känslan. Vi strävar efter bra melodier som håller, det är en självklarhet för oss, eftersom vi är mycket självkritiska. Jag tycker att vi har ett ganska flummigt rytmsound som en röd tråd i alla låtar.
Det håller man också gärna med om när man lyssnar på gruppens övriga låtar och flummigast av alla är “Elevator dream” som andas psykedelia i gränslandet Jefferson Airplane och Beatles. Samtidigt dyker det dock upp tyngre influenser från främst 60/70-tal, Tomas tillägger:
— Vi är rätt varierade gällande musiksmak , lyssnar på allt från Led Zeppelln, Jimi Hendrix till Thin Lizzy ja, till och med jazz. Själv har jag pysslat med visor och svensk musik i begynnelsen. Rikard (basist) introducerade Beatles för mig. Mathias (gitarr) är rocksnubben av oss och Lars (trummor) har spelat jazz i flera år bland annat tillsammans med Rikard.
Vi kommer till det oundvikliga i sammanhanget, Karlstad och den stora världen?
— Vi var på en tripp till Hamburg och spelade, en något udda spelning med halvtimmespass och långa pauser. Till en början var tyskarna rätt lugna men allteftersom blev de öppnare och det slutade med att vi inte kunde sluta spela förrän på morgonen vid fyratiden. Då hade vi spelat sen klockan tio på kvällen innan och de lät oss inte sluta att spela så vi fick improvisera på slutet, det var annorlunda.
Etter detta har vi varit på en mindre turné i bland annat Dresden, Prag och Berlin.