Karlstadsbandet CRUSH låter mycket brittiska och mycket lika kollegorna i Ride.
Första låten, “Good” av kassettens fem (5), är typisk UK-influerad gitarrpop, som tyvärr på grund av detta känns “out of date!”. Kommande “Just like yesterday” fungerar bättre, trevlig stämsång och bättre melodi. En höjdpunkt är sista låten “Tricky” som med sitt glada tempo lättar på trycket.
En bra producent och lite egna idéer skulle få det här till någonting sjyst.
c/o Jonna Bergh, Gösvägen 1, 663 02 Hammarö.

Från Göteborg kommer PLANET CARAVAN som på sin nya demokassett “Pain” kör över mig direkt. De spelar tung sinnesutvidgande gitarrock i gränslandet Black Sabbath, Blue Cheer och nyare band som Loop och Thee Hypnotics. Ett utmärkt band med stommen i den bästa rocken från sent 60-tal/tidigt 70-tal, på detta också feedbackband anno 1984-85.
Enligt flera källor är gruppen enastående som liveband en explosion av gitarrer, rökridåer och muskelstarka melodier. Sångaren har tydligen också en högst ovanlig och tilltalande utstrålning på scen. Jag personligen är väldigt förväntansfull inför detta, dags för en riktig platta snart!
c/o Magnus Andersson, Dahlströmsg. 8, 414 65 Göteborg.

THE TRIP kommer också från Göteborg och de gjorde en tid sedan en demokassett med två låtar.
De inleder med “(Did you see) all the colours last night?”, rätt ordinär rocklåt med tunga gitarrer och intressant på grund av texten och sången som på flera sätt är ovanlig och rätt skoj.
Ett stort plus (+) för efterföljande “Without fear”, som i nära på fem minuter (5) flummar i slött tempo. En inledande refräng med orden “I take my without fear like this…”, avlöses i ett inferno av gitarrer och vildsinta trummor för att återigen komma tillbaka till fraserna “touch by Gods hand…”, ganska flummigt och riktigt bra.
c/o C.J Paulsson, Skanstorget 4, 411 22 Göteborg.

Ende medlemmen i JOLLYGODS är Anders Hellgren, och han har enligt egen utsago en gedigen musikalisk bakgrund. Härstammar från Piteå men numera bosatt i Sollentuna utanför Stockholm. De två låtarna på Anders demokassett är “Tell me it’s alright” och “New sign of love”, båda proffsigt inspelade på kompisen Lars Johanssons 8-kanalsstudio. Det är rätt lustigt, men likheterna med Piteå-bandet MerryMakers är slående. Jag kan tänka mig deras största gemensamma inspirationskälla, Beatles och nya Jellyfish. Jollygods är alltså inte bara till namnet likt Jellyfish… pop för radion och ömma stunder på blomsterängen en solig sommardag.
c/o Anders Hellgren, Trollvägen 3, 191 62 Sollentuna.

THE DISH har precis som polarna i Psychotic Youth och William begett sig till Göteborg från lugnet och tryggheten i Ångermanland. Med all rätt… Dish låter både Sator och Psychotic Youth i inledande “Rain dance” på sin tre-låtars-demo.
Överraskningen dyker upp i andra låten (häng me’!!): “Your mind isn’t even grasping to what i believe”, pure pop med tuffa gitarrer och inslag av tutande instrument i refrängen som är riktigt kul även om de inte märks så speciellt mycket, dock utmärkt fyllning. En låt helt i min smak med luftig produktion och 60-talskänsla i form av tamburiner och stämsång.
Sista spåret “Do take me” vägleder mig till Irland och anglosaxisk musik men det beror nog främst på låtens inledning och dragspelsliknande tongångar. Det visar sig senare inte stämma så bra de resterande minuterna som är rätt traditionell gitarrock.
Betyg modell bättre.
c/o Lars Olsson, Väderilsgatan 8, 417 37 Göteborg.

Ytterligare en överraskning i samlingen av nya svenska popband är Linköpings, CLOUDBERRY JAM.
Gruppen är aktuell med en CD-singel och borde därmed inte medverka i det här sammanhanget.
Musiken de framför känns livskraftig och inledande “A safer place” visar upp sprudlande gitarrpop i samma skola som Popsicle. Cloudberry Jam går dock ett snäpp längre än Popsicle och fyller på med tamburiner, maraccas och ett tufft orgelbreak i slutet av låten. Som grädde i mjölken fyller också sångerskan Jennie Medin på med sin kraftfulla röst, på flera sätt uppoffrande!
De kommande låtarna “Are you happy” och “Lovesong” är tristare och håller inte samma klass. Spelglädjen och glöden når inte fram på samma sätt. Ett plus (+) är dock sångframförandet i sistnämnda “Lovesong”.
Se också upp för bandet på samlings-CD’n “North Of No South” som dessutom innehåller Umeågrupperna Honeymoons och Blithe.
c/o Jörgen Wärnström, Lyftvärnsg. 60, 582 65 Linköping.

Det är ett längre projekt att ge sig in på CAPTAIN DREAM och deras demokassett som sammanfattar åren 1991-1992. Uppsalabandet spelar psykedeliarock/pop i samma områden som tidiga Pink Floyd och exempelvis The Seeds.
Man träffas av titlar som “Himalayan mudslide”, “Dreams jeep”, “Dandelion wine” och t.ex. “Psychedelic peepshow”. I längden är det lite påfrestande, men i mindre doser så gör bandet nervkittlande psykedelia.
Låten “Dandelion wine” mynnar ut i ett klassiskt gitarrsolo för att senare kryddas på extra av reverbsång och tung orgel. “Bellyful” inleds charmigt med Velvet Underground-doftande orgel och fylls på av textfraser med historier om svampar och naturupplevelser.
Kombinationen av tung rock och pop gör att det blir kul på flera sätt, men största riskerna är när de tröttar ut i för långa melodier. Rätt svårt för den oinvigde skulle jag tro.
Captain Dream finns där någonstans i fantasilandet mellan flygande frågetecken och utropstecken???? !!!!