SUREDO består av fyra unga män i 20-25-års-åldern, som sig bör i denna artikel om nya svenska indieband. Ulf Stenport står för de flesta texterna i gruppen och spelar dessutom trummor i gruppen. Anders Mobjörk spelar bas och är äldst, den andre Anders (Arfvidsson) är gitarrist och Mikael Myrnech sjunger och skriver texter plus spelar extra gitarr.
Suredo bildades september 1980 och den 20 oktober skedde scendebuten efter det att radions Bommen spelat upp demokassetten.
Hur tycker då killarna att de fungerar som liveband?
— Sådär… vi jobbar ju mycket på gitarrerna och ljuden, använder gitarrboxar så att när vi spelar live fungerar det aldrig lika väl som i replokalen eller i studion. Oftast så fattar inte mixarsnubbarna hur vi vill ha det när vi är ute och vi har tyvärr ingen egen mixare. På Emmabodafestivalen (sommaren 1991) var det dock riktigt lyckat med både ljud och publik, det fanns en spänning och det lyfter upp stämningen. Vi är rätt oerfarna som liveband och det är jäkligt mycket roligare i studion.
Några ord om er aktuella platta?
— Det blir ”bara” en CD, vi kom fram till att det nog var bäst. Det är sammanlagt fyra låtar däribland den färska ”Levitate my heart” som är MYCKET BRA!
Vid första mötet med gruppen så slogs jag av de luftiga och fylliga ljudbilderna som är en viktig del i bandets sound. Just det att Suredo som så många andra nya svenska grupper influerats av all ny independentmusik från främst England är ingen slump. Sen tonåren har killarna följt den musikaliska utvecklingen ända sen Joy Divisions ”mörkaste” dagar och därefter konstant utvecklat ett intresse för ”skränig” musik med melodier. Fragmentaliska ljud är viktiga för bandet och gitarrljud är en betydelsefull del i skapandet.
Vad lyssnar då bandet på för ny musik?
— Joy Division och de tidigare punkpopgrupperna har betytt mycket för oss… Buzzcocks, Hüsker Dü, TV Personalities och exempelvis Sonic Youth. Paler Saints är bra och My Bloody Valentine är oumbärliga för oss alla. Ride är ok men inte tillräckligt geniala, man tröttnar lätt på den typen av musik.
Och hur tycker ni att läget är just nu för band typ er själva sett till den svenska skivbolagsmaffian? Massmedia?
— Allt som storbolagen tänker på är det kommersiella, det måste vara lönsamt till den mildra grad. Och varför denna radioanpassning och attityd som kväver nya idéer och den kreativitet som finns ute bland svenska band. en attitydförändring krävs och man får inte ge efter… P3 är i ett dödläge, likaså TV.
Musiken bör få tala för sig, det krävs bra marknadsföring och ett mindre skivbolag klarar inte den biten, där kommer Ola Hermansson på Ceilidh in (aktuella bolaget för Suredo). Där är det intresset som driver fram bra musik och det ekonomiska som stoppar upp. Pengar krävs ju för att komma fram i dagens läge och det är givetvis inget hinder om vi har turen och hamnar på ett stort bolag. Man kan ju spekulera i om vi ger efter med tanke på att eventuellt ”polera” vårt sound i ett sådant sammanhang… Vår situation just nu är rätt speciell, med tanke på förutsättningarna så ligger vi ändå rätt bra till.