Uppsalas REVOLVER BOP AGENTS är ett nytt spirande popgäng med rötterna i 60-talet och frambringar ett sound som ligger runt 1979-80 fram till i mitten på 80-talet.
Bandet är trots detta inga bakåtsträvare, de är ett gäng killar med glimten i ögat och med fötterna på jorden, de vet vad de vill…
Som jag nämnde så tar de intryck av äldre musik men lyssnar också mycket på 90-talsgrupper som Dinosaur Jr, Swerwedriver, 360’s (som en mix mellan Pink Floyd anno ’67 och XTC anno ’82) och superkommersiella psykedeliapopparna Jellyfish som exempel.
Jag mötte upp bandet på deras spelning i våras i Stockholm på restaurang KAOS i Gamla stan, numera en restaurang långtifrån vad den har varit i mitten på 80-talet. KAOS visade också upp en av sina sämsta sidor när Agenterna från Uppsala äntrade scenen. Publiken var ung och vilsen, full och utan större intresse i musik. Trots detta skötte sig Agenterna utmärkt, de rev av en bunt snabbpoppiga låtar med mycket gitarrer som sig bör. Jag fick en känsla av Buzzcocks där de stod och slet i sina instrument, av ren hänförelse förstås… och det var bra länge sen jag hörde ett basgitarrsolo… riktigt uppoffrande!
Revolver Bop Agents har tidigare medverkat på CD-samlingen ”Motion” med låten ”Strange effect” som de förövrigt också spelade på KAOS. Nu är de aktuella på samlingen ”Life’s a joke” från Delicious Goldfish Records/Rainbow Music med popalstret ”Bring your love back home”.
En intressant detalj är då förstås hur dessa grabbar träffades.
Erik Westin tröttande på att spela trummor i Watermelon Men och ville hellre spela gitarr och sjunga. Erik träffade Pelle (gitarr) på en pub i Uppsala några gånger. I samma veva stötte han ihop med Micke (bas) på stora torget i staden. Det enda som fattades var en trummis i bandet, Eriks bror kom in i bilden och han hoppade in på trummor eftersom han sen tidigare spelat trummor passade det utmärkt och gruppen var ett faktum.
Och hur skulle då Agenterna nå sin publik?
— Vi hade spelningar och erbjudande om medverkan på samlings-CD’n ”Motion” redan innan vi fanns till. I samband med att CD’n släpptes så började vi spela ute live. Premiärspelningen på Barowiak i Uppsala fixade vi själva och därefter så har vi inte behövt anstränga oss för att få spelningar, arrangörerna hör av sig själva… I Juli har bandet bland annat spelat i Borlänge tillsammans med Union Carbide Production.
Hur är Uppsalapubliken?
— Vi tycker om Uppsalapubliken och den tycker om oss. Vi är det enda Uppsalaband vi själva skulle vilja gå och se!!!
— Vi tycker att det är jävligt kul att spela ute och vi tror att det även märks på våra spelningar. En minnesvärd spelning var i Linköping då Erik tappade gitarren sju gånger!!! En annan var på Kalmars nation i Uppsala då vi körde med godisregn över publiken. Efter den spelningen så var det flera tjejer som friade… (Hmmm…)
Betydelsen av texten kombinerat med musiken är ett intressant ämne?
— Vi tycker att det viktigaste är om det finns en bra låt. Texten kommer alltid i andra hand. Därmed inte sagt att den är oviktig, men det händer aldrig att vi först har en text och gör musik efter den.
Hur vill ni helst beskriva er musik och era influenser?
— Det är alltid svårt att beskriva den musik man spelar själv. Många kallar vår musik för ”powerpop”, men det förknippar vi med någonting rätt töntigt i slutet av 70-talet med band som Pleasers och The Chords. Vi är mycket mer influerade av 90-talsgrupper som Dinosaur Jr, Wonder Stuff och Swerwedriver. Och våra rötter finns i 60-70-80-talet och med namn som Kinks, Small Faces, The Who, Sex Pistols och Ramones och Thin Lizzy. Perra (trummor) lyssnar faktiskt mest på Charlie Parker…
Det här med video och exempelvis kabelmaffian på MTV?
— Vi har ingenting emot musikvideor som sådana, bara dom är bra! Det enda sevärda på MTV är ”120 minutes” och Pip Dann. Madness gjorde dom ultimata videorna, billiga, roliga och bra!!!
Sverige i pop/rocksammanhang?
— Vi gillar inte alla jävla Jacob Hellman-efterapningar… lämna grabben i fred han är ju i alla fall bra.
— Det allra värsta är ändå den svenska ”rockeliten” med Dan Hylander, Björn Afzelius, Py Bäckman, Mats Ronander, Tomas Ledin och främst framförallt ”Krymplings”!!!
Vad tror ni då om framtidens musik?
— Vi har ingen aning, vi kommer i alla fall att bli bättre! För vår egen del så ska vi få ut något på CD, eller vinyl.
Någonting annat ni uppskattar i denna världen?
— Film!, film är nästan lika kul som pop! Allt med Woody Allen, allt med Eric Roberts, alla Slasfilmer, allt med Bill Forsythe och allt med David Lynch.
— Dessutom så festar vi gärna till vardags med popcorn, sourcream and onion-chips och läskeblask. Helst julmust, Trocadero, Päronsoda och Rally-Cola. På videon ser vi naturligtvis Sven Klangs Kvintett. Framåt helgerna blir festandet lite vildare med ovannämnda läskedrycker fast med sprit i och något ”tyngre” på videon och curry på popcornen…

Utmärkt avslutning vid mötet med detta band bland alla fluffiga popcorns och bubblande läskedrycker… vi kommer säkert att höra mer av detta band i framtiden.
Kontakta Ett Noll Ett för intresse…