Någon som kommer ihåg Attentat, Gbg Sound, Trouble makers och Sune Studs & Grönlandsrockarna???
Det var tider det!!! Nå, hur vi än vrider och vänder på klockan och tiden med den så kommer vi inte ifrån det här med att man blir äldre och kanske också rentav visare… det sägs ju så.
I det här fallet så har de före detta punkrockarna från de ovannämnda banden gått samman och förenat sig till ett rock’n’rollband… FULL METAL JACKETZ är namnet på gruppen.
Namnet känner man igen, det var Stanley Kubricks film om kriget i Vietnam, och skyddsvästarna som användes av soldaterna hade namnet ”Full metal jackets”.
Bandets debutsingel ”Vi ska va glada” kom för ett par år sen och som framgår av titeln så var den helt på svenska. Det är däremot inte deras andra singel (läs recensionen på skivsidan) ”I want your body”, en singel som är ett käpprätt slag i ansiktet, en riktig rökare med rötterna i punken och det sena 60-talets Stooges.
Singeln har surrat ett antal gånger i riksradion och den fick ett antal hyfsade recensioner i diverse tidningar.
Och så här i drogpopens tidevarv kan det sitta extra fint ibland med lite röjarrock eller ska vi säga pilsnerrock!?? Bärs är väl vad som upptar en stor del av bandets vardag och livsstil…
I höstas/vintras kom så bandets debut-LP ”Ain’t got the blues” (Arda records), genast så börjar jag att dra paralleller med ett par andra Göteborgsband… plattan som är producerad av Gunnar Frick har många drag av just det band han medverkar i, nämligen Psychotic Youth. Men å andra sidan så har ju Psychotic Youth onekligen många drag av hjältar som Stooges och Ramones. Vilket ju också det andra bandet jag tänker på har… Sator.
OCH HAR DÅ SATOR OCH PSYCHOTIC YOUTH GJORT DET SÅ SKA VÄL ÄVEN FULL METAL JACKETZ FIXA TILL DET!!!???
”Ain’t got the blues” inleds med låten ”Bang your head”, och man får mycket riktigt den känslan när man lyssnar på låten, bara att ”headbanga”!!! Den följs av låten som är på singel ”I want your body”. Första sidan avslutas också med två kapitel av ”Ain’t got the blues”, två låååånga kapitel… och två olika versioner av låten. En kul grej är att mitt exemplar av plattan är i genomskinlig vinyl, vet inte om jag är en av de få som har det eller om det nu är så att hela upplagan av plattan är så. Arda records har nog de resurserna eller??? det blir väl lite dyrare så???
Sidan två på plattan inleds med en livsbetingad uppmaning: ”Won’t waste my life”, ösigt värre… men sen kommer de tråkigare sakerna med skivan, den börjar att tappa stinget, kännas enformig, glöden falnar. Detta gör tyvärr att skivan snabbt faller in i ett fack av tradrock/punk, den sida jag minst gillade hos punken, tradigheten som drabbade den svenska punken i sitt slutskede i början på 80-talet… en slags upprepning på något, något som redan så att säga är förlegat… Trots dessa trista ordfraser så tror jag ändå att dessa övervintrade punkare kan få en ny generation att bli intresserade av att plocka upp instrumenten och lira, förebilder är dom ju allt… tio år i branschen är inte fy skam kids!
Lämna ett svar