Från yttre rymden och de väldiga galaxerna väller det fram ett antal skivor som svävar omkring ute i universums oändliga rum.

Först ut är singeln från det svenska bandet S.P.O.C.K – Silicon Dream/Home Planet (Accelerating Blue Fish), Mr. Spock var ju en välkänd individ på skeppet Enterprise som vi alla minns… i det här sammanhanget så står SPOCK för: Star Pilot On Channel K, men bandet hette tidigare Mr. Spock men fick ändra på det efter en rättighetstvist med filmbolaget Paramount Pictures (där dom utmärkta science-fiction-serierna Star Trek spelades in). Det SPOCK gör här handlar om kärlek i den stora rymden och det är programmerad syntpop…

THE ARCH från Belgien blandar olika musikaliska influenser ganska rejält på sin nya, och deras andra, LP “The Messier album” (Antler/Subway). The Arch ser ut som vilket depprockband som helst, dom låter som en hybrid mellan Depeche Mode och Guns ‘n Roses. Det som sätter extra kulör på plattan är just denna kombination av tung svart rock som i låtar som “All my trust” och “Pride”, kontra slickande syntpop som i inledande låten “Landscape” och B-sidans första spår “40 degrees”. Kort och gott en ganska intressant bekantskap från Belgien.

SONIC BOOM från SPACEMEN 3 har gjort en soloplatta. Hans debut “Spectrum” (Silvertone rec.) inleds stämningsfullt med låten “Help me please” där Sonic smeksamt pratsjunger igenom hela låten med orden: “Help me please” på sina läppar. Travandet fortsätter på efterföljande “Lonely avenue” och i sista låten “Angel” på första sidan av plattan så virvlar man drömskt omkring i ett oändligt rum med svävande frågetecken??????????… ja, det går inte att hålla igen på fantasierna när man lyssnar på plattan som förövrigt är finurligt designad med stora färgglada plastsnurror som man kan vrida på och underhålla sig med så att det snurrar ordentligt i skallen. Äventyret fortsätter på andra sidan med låten “Rock’n’roll is killing my life” där jag kommer att tänka på vad Suicide sysslar med. Sonic Boom avslutar LP’n med orden “If i should die”…

Kurt Ralske jobbar ungefär på samma sätt i sin musik som Sonic Boom med ULTRA VIVID SCENE. Men den riktigt stora skillnaden finns i kompositionerna av låtarna. Kurt Ralske gör lättsam och livlig gitarrpop i samma områden som Robyn Hitchcock och exempelvis The Chills. Hans senaste tolva “Staring at the sun” (4 AD) bjuder också på detta och titelspåret sitter fast direkt på, första lyssningen.

LOOP jobbar däremot på raka motsatsen med senaste dubbel MP’n “A gilded eternity” (Situation 2).
Det är ett slaktande utan like av instrumenten och som vi hittills lärt känna bandet så vet vi ju att så mycket melodier och lättsjungna refränger existerar inte i Loops tankegångar och skapande av låtar.
Som vanligt så rivs det och slits det och vrids det på instrumenten och volymknapparna att det värsta och fräckaste riffet brölar fram i ett antal minuter tillsammans med de tunga och pulserande trummorna. När jag lyssnar på Loop så njuter jag av allt detta larmande… jag ryser!!!